om Niklas Schiöler, OCD och boken Kontrollöga

AKTUELLT

BILD: Ett uppslag ut SvD 190901 med en artikel

Under rubri­ken “Vem skul­le jag vara utan mina tvång – en halv män­ni­ska?” skri­ver Maria Carling i Svenska Dagbladet 1 sep­tem­ber 2019 om Niklas Schiölers bok Kontrollöga och hans för­hål­lan­de till tvångs­tan­kar.

Schiöler berät­tar öppen­hjär­tigt om vil­ka uttryck de kan ta. “För Niklas är det tan­kar­na och räk­nan­det som är hans tvång. Andra tvät­tar hän­der­na eller kol­lar spi­sen tio­tals gång­er, kan inte vara i när­he­ten av kni­var eller pas­se­ra bro­ar med mera.” skri­ver Carling.

Tvångssyndrom, “Inre tvång”, kan ses som en folk­sjuk­dom. Två till tre pro­cent beräk­nas ha den även om den kan ta sig oli­ka uttryck med oli­ka grad av lidan­de. Hos Schiöler hand­lar det myc­ket om omsorg och oro, ofta för bar­nen men ock­så för sig själv – eller värl­den. Somligt han gör mås­te före­gås av sär­skild ritu­a­ler. Annars kan det bli fel eller så kan något all­var­ligt hän­da. Omvänt blir det bra och en stark käns­la av till­freds­stäl­lel­se infin­ner sig.

Läs Maria Carlings arti­kel vil­ken ock­så är star­ten på SvD:s serie “Inre tvång” »

Kolla vad Christina Karlsson som har läst boken skri­ver »

Kontrollöga är en annorlun­da berät­tel­se om kär­lek och räds­la, besvär­jel­ser och motåt­gär­der i en upp­skru­vad var­dag som inte ute­slu­ter hopp och möj­lig­he­ter.

Boken Kontrollöga i webbshoppen »

BILD: omslag till Niklas Schiölers bok Kontrollöga – länk till webbshoppen

Mellanrum – fyrtioåtta dikter
av Folke T. Olofsson

BILD: Omslag till Folke T. Olofssons 'Mellanrum – fyrtioåtta dikter' i fonden litografi med en å där en bro, en kvarnbyggnad och grönska speglar sig i vattenytan

Folke T. Olofssons dik­ter är ofta pas­to­ra­la. Något som kanske kan för­kla­ras av hans bak­grund som kyr­ko­her­de. Vi kän­ner vin­den, reg­net och snön. Vi ser fåg­lar, blom­mor och spår av mänsk­ligt liv – gam­malt och nytt – på gott och ont. Också klock­klang hörs. Olofsson hål­ler de exi­sten­ti­el­la frå­gor­na vid liv och han rör vid det out­grund­li­ga.

De fyr­tio­åt­ta dik­ter­na i Mellanrum, är alla num­re­ra­de i kro­no­lo­gisk ord­ning.

Läs om Folke T. Olofsson »

ur Femtioandra dik­ten

 

En tra­na lyf­ter

och är ing­et annat än

en ving­bred vak­sam fågel

i flykt över den igen­vux­na insjön

med ros­tan­de mjär­dar vid udden med bryg­gan

där fis­kar­na som redan mult­nat till jord på kyr­ko­går­den

en gång drog upp sina tjär­struk­na båtar och laga­de sina nät.

 

Boken i webbshoppen »

Gatuduvans
Outsideraura

BILD: Omslag till Kakuans 'Oxherdebilder'

Outsideraura är Gatuduvans nya dikt­sam­ling och den förs­ta delen i Världsmedborgar-tri­lo­gin.

Någonstans i peri­fe­rin, i skug­gan, rör sig dik­ter­na och dik­tja­get. I dugg­regn och sol, snö och blåst, liv och död. Fängelser, sunk­kro­gar, his­pan, park­bän­kar, här­bär­gen, till­fäl­li­ga rum. Men det är vac­kert ock­så. Solnedgångar och mån­sken, ett bloss, bad i heligt vat­ten.

Vi får föl­ja med i Gatuduvans till­va­ro som glö­der och brin­ner. Kallsvettas och matar duvor­na på tor­get. Lägger någ­ra mynt i öns­kebrun­nen.

 

 

ur Outsideraura

Låt oss säga så här

ni får allt ni bara mås­te ha

själv äter jag mig mätt

på tyst­na­den och tom­he­ten

blir en växt som blom­mar var­je kväll

 

Läs mer om Gatuduvan »

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Kinas Dharmagäng
av Bo Ranman

BILD: Omslag till Kakuans 'Oxherdebilder'

Fem favoriter i en

Detta är en fak­si­milut­gå­va av de tidi­ga­re utgiv­na tit­lar­na Kakuans Oxherdebilder, Han-shan – Kalla Bergets poe­si, Hårda tider – Wei Ying-wu, Gryningens & skym­ning­ens fär­ger, Chia Taos liv och poe­si samt Su Tung pó – poe­ten från Östra Sluttningen.

I för­la­gets barn­dom upp­täck­te Bo Ranman den mys­tis­ke Chan-poe­ten och Tao-filo­so­fen Han-shan, Kalla Berget. Intresset väx­te och han hit­ta­de de övri­ga kine­sis­ka poe­ter­na vil­ka han pre­sen­te­ra­de till­sam­mans med någ­ra av deras dik­ter tol­ka­de till svens­ka.

De tidi­ga­re utgå­vor­na var små upp­la­gor tryck­ta på spe­ci­ellt utvalt åter­vin­nings­pap­per. Skrifterna har fått myc­ket fint mot­ta­gan­de från recen­sen­ter­na. När upp­la­gor­na bör­ja­de tag slut sam­la­des de i den­na volym.

 

 

Kinas Dharmagäng i webbshoppen »

ur Kinas Dharmagäng:
och Chia Taos
Gryningen & Skymningens fär­ger

far­väl till mun­ken Ho-lan

När du vil­da munk
kom­mer för att ta far­väl,
sit­ter vi en stund
vid den san­di­ga åstran­den.

På fjär­ran vägar,
hål­ler du ut din tom­ma skål;
djupt in bland ber­gen
vand­rar du på ned­fall­na blom­mor.

Då du ing­en Mästare har
får du kla­ra ut Chán på egen hand;
med strik­ta versmått
får dina poem lovord.

Denna avfär­den
har ing­et sär­skilt skäl;
ett ensamt moln
har ing­et spe­ci­ellt hem

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

->

Hjälteresan – När livet knackar på och äventyret börjar
av Eva-Li Johansson

Bild: BILD: Omslag till Eva-Li Johanssons 'Hjälteresan – När livet knackar på och äventyret börjar' och en bild av labyrinten i Chartres (foto: Jeff Saward)

Eva-Li Johansson utfors­kar det inre land­ska­pet. Människor har fär­dats dit i alla tider och alla kul­tu­rer. Här finns den beröm­da skat­ten, lika åtrå­värd idag som för tusen år sedan. Hon söker, hit­tar led­trå­dar, reser i gam­la mäs­ta­res fot­spår. Vägen är loc­kan­de men kro­kig.

Hjälteresan utma­nar gam­la före­ställ­ning­ar om stor­dåd i Herkules anda. Men sant hjälte­mod hand­lar om att våga möta sig själv – en upp­gift fylld av utma­ning­ar och ovän­ta­de insik­ter. Det visar sig att livets mot­gång­ar har ett över­ras­kan­de syf­te. Lyssna och lär av alla som har gått före och hit­tat skat­ten. Hjälteresan – När livet knac­kar på och även­ty­ret bör­jar är en sann inspi­ra­tions­bok för alla som vill föl­ja efter.

Sagt om Hjälteresan

”Eva-Li Johanssons skild­ring är oav­bru­tet fasci­ne­ran­de och vitt­nar om stor belä­sen­het. […] Många and­ra har gjort en sådan resa och ännu fler kom­mer att göra den. Den leder med tiden till en hem­komst, en ny syn på sig själv och omvärl­den. Hemkomsten inne­bär ock­så ett freds­för­drag, lik­som till accep­tans och för­so­ning, eller, med C.G. Jungs ord en individuation.”

Antoon Geels
pro­fes­sor eme­ri­tus i reli­gi­ons­hi­sto­ria
och reli­gi­ons­psy­ko­lo­gi

De tio oxher­de­bil­der­na, den chan­budd­his­tis­ka mun­ken Kakuans idag klas­sis­ka bil­der med till­hö­ran­de tex­ter från 1100-talets Kina, löper som en röd tråd genom Johanssons berät­tel­se. Här en av bokens illust­ra­tio­ner. Det är den förs­ta bil­den, “Sökande oxen”, målad av Tenshō Shūbun (1414–1463).

BILD: 'Sökande oxen' av Tenshō Shūbun, en ung man spanar vid sjöstranden (gammal japansk tuschmålning)

Ensam i vild­mar­ken, vil­se i djung­eln
her­den söker och söker.
Brusande vat­ten, fjär­ran berg och den änd­lö­sa sti­gen.
Utmattad, för­tviv­lad vet han ej vart han skall gå.
Han hör blott kväl­lens cika­dor sjunga i lönn­sko­gar­na.

Om Eva-Li Johansson här»

HJÄLTERESAN i webbshoppen»

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

När tåget lämnar stationen – minnen, möten, människor – av Pelle Jageby och Bo Scharping

Bild: Omslag till Pelle Jagebys och Bo Scharpings 'När tåget lämnar stationen'. Bakgrunden är en gammal turistkarta över Florens

Pelle Jageby och Bo Scharping reser genom Europa till­sam­mans. De har Interrailkort. De vill till Florens och Toscana. I 26 år har de talat det om att göra resan och så blev det av. Deras anteck­ning­ar från den­na resan och tidi­ga­re lig­ger till grund för När tåget läm­nar sta­tio­nen – min­nen, möten, män­ni­skor.

Boken inne­hål­ler pro­sa­tex­ter, dik­ter och sång­er. Många av tex­ter­na hand­lar just om män­ni­skor de mött eller som de kanske bara sett. Iakttagelserna är ömsin­ta.

ur dikten “Blind Date”

Hon hade satt sig
bred­vid mig i kupé­en
när jag sov

jag vak­na­de till
lite lätt
när hon råka­de
röra vid min arm

Den vita käp­pen
la hon fram­för sig
på gol­vet

 

 

När tåget lämnar stationen
– minnen, möten, människor

i webbshoppen»

 

De rör sig fritt vart de går. I Venedig vän­tar de på att tåget som ska ta dem till Florens ska gå. De sit­ter på en trap­pa och tjuv­lyss­nar.

ur “Fåfängans marknad”

Högt och lågt. Bland miss­bru­ka­re av oli­ka dro­ger och betyd­ligt mer – ytligt sett – väl­si­tu­e­ra­de män­ni­skor. […] Armlängds – jäm­te mig – satt en dam i mogen ålder. Hon hade käpp för att kun­na gå lite bätt­re. Allt annat i hen­nes out­fit mar­ke­ra­de tyd­ligt hur hon vil­le bli betrak­tad. Av oss and­ra. Som kom hon från en annan tid. ”Bäst före-datu­met” hade gått ut.

Deras för­hål­lan­de till Europa är ambi­va­lent och vi för­står att de ibland tyc­ker att det var bätt­re förr.

ur “Minnen av stationer”

En gång fanns SJ:s
tid­ta­bell för utri­kes resor,
en tabell med tåg­ti­der
till kon­ti­nen­ten.
Tåg till Tyskland,
Frankrike, Polen, Ungern,
Italien, Kroatien, Grekland
Jag hit­tar ett sli­tet gam­malt exem­plar
när jag grä­ver i en byrå­lå­da.

Pelle Jageby och Bo Scharping har blan­dat om sina tex­ter så att vi inte vet vem som skri­vit vad. De talar med en röst, skul­le vi kun­na säga.

Om Pelle Jageby här»

Om Bo Scharping här»

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Sparven i Kyoto
– av Anders Melin

Bild: omslag till Anders Melins 'Sparven i Kyoto'. Det är brunt med en inramad bild föreställande ett landskap med några träd och en sparv i förgrunden. Bilden är en pastisch på äldre japanskt trätryck.

Anders Melin har länge varit intres­se­rad av japansk och kine­sisk reli­gi­on och har ock­så rest och till­bring­at tid i des­sa län­der. Haikusamlingen Sparven i Kyoto inne­hål­ler min­nes­bil­der från des­sa resor och från Sverige.

Melin är en iakt­ta­ga­re och ute­läm­nar för det mesta sitt “jag” i dik­ter­na. Han visar oss små bil­der och ljud, rörel­ser i mar­gi­na­len av det till synes var­dag­li­ga. Utöver spar­ven finns där änder, en svan, sva­lor och blom­mor. Löven är med i rörel­se – eller i still­het. En avbar­rad jul­gran eller en kall kul­tur­natt i Lund vitt­nar om det mer “mänsk­li­ga”.

Ja, han lyss­nar ock­så, och sma­kar, och kän­ner dof­ter. Mycket är vac­kert men inte allt. Fast Melin för­fu­lar intet – sna­ra­re tvärt om.

Releasen är snart i Malmö.
Håll koll på Melins Facebook »

 

ur Sparven i Kyoto

häg­rars skri
i tyst­na­den –
i fjär­ran ett svar

[…]

sma­ken
av per­si­ka
från dina läp­par

[…]

näs­duksträ­det:
kan det tor­ka
alla värl­dens tårar?

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Vindens alla barn
– av Alfonso Ambrossi

Bild: omslag till Alfonso Ambrossis 'Vindens alla barn'. Det är vitt en närbild av ett öga och titel och namn på.

Ambrossi lider kanske av “dikto­ma­ni”. Behovet av att läsa och skri­va går hand i hand och en av de inle­dan­de dik­ter­na heter just Diktomani.

Men Vindens alla barn hand­lar om så väl­digt myc­ket mer och Ambrossi rör sig djärvt från det lil­la till det sto­ra, från det pri­va­ta till det all­män­na. Han utfors­kar inte bara lit­te­ra­tu­ren utan ock­så sitt för­hål­lan­de till natu­ren, kär­le­ken, bar­nen – livet och döden.

Han und­vi­ker inte de svå­ra erfa­ren­he­ter­na utan gör något av dem i sina dik­ter, han tar sig vida­re. Det sätt han blan­dar läng­tan med tack­sam­het på, är trös­te­rikt. 

Ibland kan vi i Vindens alla barn beho­vet av att vil­ja för­änd­ra. Och vem har sagt att poe­ten ska und­vi­ka att ta ställ­ning. Ambrossi mar­ke­rar stånd­punkt i flera hjär­te­frå­gor.

VINDENS ALLA BARN I WEBBSHOPPEN »

ur Vindens alla barn

poe­ter byg­ger upp värl­den
med kle­na armar
och dålig rygg­rad
de sak­nar livets pela­re helt enkelt
det vill säga
kär­lek och arbe­te

poe­ter är oprak­tis­ka dröm­ma­re
otill­freds­ställ­da
och oänd­li­ga barn
filo­so­fer som tol­ka­de livets gåtor
men ändå odug­li­ga
att fixa sitt eget

att läsa
är att accep­te­ra
en över­ty­gel­se

läsa­ren tar på sig
en till­räck­lig nai­vi­tet
för att tro på des­sa fan­ta­si­er
des­sa magi­er des­sa lögn­er
som någon har hit­tat på

OM ALFONSO AMBROSSI HÄR »

BOKRELEASE SIGTUNASTIFTELSENBILD: Sigtunastiftelsens logo

Torsdag 28 februari

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Sjöstjärna
– av Stefan Albrektsson

Bild: omslag till Stefan Albrektssons 'Sjöstjärna'. Det är ljusbrunt och blått och en anar en sjöstjärnearm.

Dikterna i Sjöstjärna är skriv­na med en läng­tan att tala med läsa­ren. De har sin utgångs­punkt i ett barns upp­växt i en dys­funk­tio­nell familj och föl­jer ett kro­no­lo­giskt berät­tan­de flö­de från tidig barn­dom till sen ton­år.

En upp­växt i mer eller mind­re trass­li­ga upp­växt­för­hål­lan­den är inte ovan­ligt. Oavsett vad läsa­ren har för erfa­ren­he­ter är det lätt att iden­ti­fi­e­ra sig eller för­stå Albrektssons skild­ring­ar:

den som kän­ner igen alli­ga­torn

har en egen i dju­pet

Jag vill inte vux­na.” Stefan Albrektssons Sjöstjärna är, kan en säga, små berät­tel­ser från barn­do­men. De utspe­lar sig i en tid då för­äld­rar rök­te i bilar utan säker­hets­bäl­ten. Även om dik­ter­na är ett slags per­son­ligt och histo­riskt tids­do­ku­ment går dröm­mar­na och flyk­ten att kän­na igen.

Minnesbilder av räds­lor och för­vänt­ning­ar blan­das med nai­vi­tet och all­var. Barn har en ovär­der­lig för­må­ga att han­te­ra svå­ra situ­a­tio­ner genom fan­ta­si och lekar. Dikterna i Sjöstjärna väc­ker både ils­ka och med­käns­la, men ock­så hopp – trots allt.

ur Sjöstjärna

Morfars hän­der luk­tar trä i solen

och har blodåd­ror som dagg­mas­kar.

Jag vet, eftersom han trol­lar bort

min näsa ibland. Han kan trol­la

tju­go­fe­mö­ring­ar ur öro­nen på mig.

[…]

Det sägs att sjö­stjär­nor,

om en av deras armar huggs av,

låter en ny växa ut och den gam­la

blir en ny sjö­stjär­na

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Om oss
– dikter av Lotta von Mentzer

Bild: omslag till Charlotta von Mentzers diktsamling 'Om oss'

Lotta von Mentzers dik­ter kret­sar kring tan­ken att våga bry­ta upp och gå själv­stän­dig. Men där finns ock­så en läng­tan efter att enas och för­e­nas och där­med tillå­ta och respek­te­ra and­ra åsik­ter och vär­de­ring­ar, något hon ser som en utma­ning!

Vad vet vi om våra grund­läg­gan­de vär­de­ring­ar? Släpper vi dom när det bör­jar blå­sa kallt eller vågar vi stå fast?

Omslagsbilden är Mentzers. I sina foto­gra­fi­er för­sö­ker hon fånga de “grund­läg­gan­de struk­tu­rer­na” i stads­bil­den såsom stup­rör och käl­lar­föns­ter.

Det låter lite kons­tigt kanske, men jag ser en skön­het i det som vi tar för givet men ofta inte läg­ger mär­ke till”, säger hon.

om Om oss

Här går vi bland stup­rör och elstol­par.
Inte all­tid så iögon­fal­lan­de. Inte all­tid så vack­ra.
Vad bryr vi oss om grundstom­men.
Våra grund­läg­gan­de vär­de­ring­ar.
När det blå­ser kal­la vin­dar.
Vi ser oli­ka pro­blem.
Vi fin­ner oli­ka lös­ning­ar.
Vi ris­ke­rar att skil­jas åt.
Vågar vi vara fria. Gå själv­stän­digt.
Vågar vi mötas trots skill­na­der. Förenas.
Vi har för­må­ga att ge ting mänsk­li­ga drag.
Men ock­så att göra män­ni­skor till ting.
Det hand­lar om oss.

13.
Hur skall jag till­bringa evig­he­ten.
Som drop­par från en ald­rig sinan­de till­bring­a­re.
En stän­dig törst att ald­rig släc­ka.
En evig läng­tan.
Räcker det.
Är det till­räck­ligt.
När kom­mer du.

14.
Ro mig sak­ta.
Dit jag med lätt­het kan sti­ga av.
Där vågen stil­la for­mar sig runt mina bara föt­ter.
Så vill jag vand­ra.
Med ryg­gen mot buk­ten.

Om oss i webbshoppen»

Mer om Lotta von Mentzer»

Bild: Bo Ranman och Lotta von Mentzer vid releasen 26 januari 2019 på Galleri Engleson i Göteborg
Bo Ranman och Lotta von Mentzer vid rele­a­sen 26 janu­a­ri 2019 på Galleri Engleson i Göteborg

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'
1 2 3 4 6