FRI PRESS BLOGG

Vi påmin­ner oss gär­na om att lyf­ta blic­ken. Bildspelet är exem­pel på “hea­der-bil­der” vi haft på Fri Press start­si­da. Ibland har vi fått dem av våra vän­ner:)
Du kan brom­sa bild­spe­let genom att hålla mar­kö­ren över. Har du för­res­ten en bild som du tror kan pas­sa?


FRI PRESS BLOGG

Line

Gary Snyder 90 år – och Fri Press rötter
av Bo Ranman

“Hur poe­sin kom­mer till mig” Den kom­mer klam­pan­de över sten­bloc­ken på nat­ten, stan­nar, lite rädd, bort­om dit lägerel­den når jag möter den vid lju­sets kant Från No Nature, 1992.
svensk tolk­ning Bo Ranman Vid mit­ten på 60-talet var jag 14 år och gick i åtton­de klass. Det året så hade min far satt Jack Kerouacs …
Läs hela inläg­get här »
BILD: Testen Vinnaren i li-ten hai-ku-täv-ling mot en bakgrund av blommande körsbär

li-ten hai-ku-täv-ling • 2020
– Och vinnaren är…

Tack, ni som skic­ka­de in era bidrag till Fri Press lil­la haik­utäv­ling 2020. Vi tre redak­tions­med­lem­mar tog först enskilt ställ­ning för att sedan enas om en vin­nan­de dikt: Körsbärsblom i de övers­ta gre­nar­na grå­spar­var Bidraget var inskic­kat av Anna Wiik. Stort Grattis till dig! Vi har skic­kat dig ett bok­pa­ket – med haiku, såklart! Redaktionens …
Läs hela inläg­get här »

Varför Fri Press? En kort historik
av Dag Persson

Fri Press för­lag föd­des i Göteborg 1969 men då som “Free Press”. Detta för­plik­ti­gan­de namn dyker upp lite varstans under den­na era. Philadelphia Free Press 1969 Underground Newspaper är ett exem­pel, ett annat är Washington Free Press  som kom redan 1967. Konstnärs- och mil­jö­ak­ti­vist-kol­lek­ti­vet på “Drakabygget” i nord­väst­ra Skåne kal­la­de ock­så sina utgiv­ning­ar just Free …
Läs hela inläg­get här »

KINAS DHARMAGÄNG

Till webbshoppen

Inspirerad av Jack Kerouac och Gary Snyder bör­ja­de Bo Ranman stu­de­ra den mys­tis­ke Zen-poe­ten och Tao-filo­so­fen Han-shan, Kalla Berget. Denne pre­sen­te­ras till­sam­mans med en rad sam­ti­da kine­sis­ka Chan-poe­ter (Zen-) som för­fat­ta­ren stif­tat bekant­skap med under arbe­tets gång. Texterna har tidi­ga­re pub­li­ce­rats i sepa­ra­ta utgå­vor i små upp­la­gor, tryck­ta på spe­ci­ellt utvalt åter­vin­nings­pap­per. Skrifterna har fått ett myc­ket fint bemö­tan­de från recen­sen­ter­na och de för­tjä­nar att få en stör­re sprid­ning och har där­för sam­lats i Kinas Dharmagäng.

I WEBBSHOPPEN »

SKUGGBILDER

En novell­sam­ling av Ingun Christensen. Ingen män­ni­ska är en ö, bru­kar man säga och det gäl­ler även för fär­ö­ing­ar­na där ute i Nordatlanten. De nio novel­ler­na utgår från den nuti­da var­da­gen på Färöarna, och för­fat­ta­ren låter per­so­ner­na på en buss berät­ta sina histo­ri­er. Historierna flä­tas ihop och visar att vi på ett eller annat sätt påver­kar varand­ra.

Boken pas­sar bra för läs­ning i svensk­un­der­vis­ning­en på hög­sta­di­et och gym­na­si­et. Vid beställ­ning av klass­upp­sätt­ning ingår ock­så övningar/uppgifter.

Line

HON SKAKADE I KÖN. Ångrade att hon inte hade tagit den tjoc­ka dun­jac­kan. Skrattade åt sig själv inom­bords. Det var för honom som hon kläd­de sig så hon kanske fick både hals­fluss och lung­in­flam­ma­tion. Kunde de inte skyn­da sig när det ösreg­na­de så? Hon hata­de det här väd­ret. Kunde tän­ka sig flyt­ta söderut någon­stans. Till vär­men och solen. Som den där som­ma­ren.
En varm käns­la for ige­nom hen­ne. Hon såg hans ögon och det mör­ka, loc­ki­ga håret fram­för sig. Samtidigt stack det i hjär­tat. Aldrig hade hon varit så för­äls­kad. Helt galet. De blan­da­de käns­lor­na slu­ta­de all­tid som en knu­ten näve i mel­langär­det. Fick det att svi­da bakom ögon­loc­ken. Istället för att hålla emot som van­ligt lät hon tårar­na rin­na. Ingen märk­te det ändå i det här reg­net. Det hjälp­te. Näven släpp­te sak­ta taget och hon kun­de andas lugnt igen.

(från “Den mörk­hå­ri­ga tje­jen”)

Line

Det fanns bara en sak att göra. Han gick snabbt ut från toa­let­ten. Nästan sprang genom den tom­ma kor­ri­do­ren. Ut i ösreg­net. Ut från går­den. En stund spe­ja­de han vilt åt alla håll. Såg hen­ne i gång­tun­neln på and­ra sidan vägen. Sprang över. En bil tvär­brom­sa­de och tuta­de ils­ket efter honom. Han bryd­de sig inte. Såg bara den gula regn­jac­kan som nu stan­na­de vid en stor, ljus bygg­nad.
Blodet ban­ka­de i tin­ning­ar­na. Han svor över att kon­di­tio­nen inte var bätt­re. Så kom han ikapp hen­ne. Hon vän­de sig om. Stirrade för­vå­nat på honom. Han pus­ta­de som en jagad varg. Var and­fådd.
”Du sva­ra­de mig inte,” fick han till sist fram när han fått till­ba­ka luf­ten.
Hon stod tyst en stund. Plötsligt lät hon sin mju­ka hand gli­da över hans pan­na. Lätt som en som­mar­bris. ”Kanske,” sa hon och log lite, innan hon gick in genom entré­dör­ren. Och var bor­ta.

(från “Den unge man­nen med kep­sen”)

TILL WEBSHOPPEN »

Line