Fri Press blogg

Fri Press för­lag föd­des i Göteborg 1969 men då som “Free Press”. Detta för­plik­ti­gan­de namn dyker upp lite varstans under den­na era. Philadelphia Free Press 1969 Underground Newspaper är ett exem­pel, ett annat är Washington Free Press  som kom redan 1967. Konstnärs- och mil­jö­ak­­ti­vist-kol­­lek­­ti­­vet på “Drakabygget” i nord­väst­ra Skåne kal­la­de ock­så sina utgiv­ning­ar just Free Press.

Den väs­ter­länds­ka livssti­len skul­le kri­ti­se­ras. Man vil­le göra upp­ror mot det rådan­de syste­met och ska­pa egna infor­ma­tions­ka­na­ler eftersom de tra­di­tio­nel­la medi­er­na upp­fat­ta­des som kor­rup­ta, kon­ser­va­ti­va och reak­tio­nä­ra. Den revol­te­ran­de ung­doms­ge­ne­ra­tion vil­le rap­por­te­ra om orätt­vi­sor inte bara i det egna lan­det utan ock­så i den kolo­ni­se­ra­de värl­den med Vietnamkriget som ett slå­en­de exem­pel. Upprop om pro­tes­ter och aktio­ner behöv­de spri­das lik­som idéer, ide­o­lo­gi­er och alter­na­ti­va sätt att se verk­lig­he­ten. Inte säl­lan hade bud­ska­pen soci­a­lis­tis­ka, anar­kis­tis­ka eller rent av revo­lu­tio­nä­ra för­tec­ken. Österländsk filo­so­fi och oli­ka “natur­folks” livs­å­skåd­ning­ar och lev­nads­sätt inspi­re­ra­de många. Visionerna skul­le för­verk­li­gas och uto­pi­er­na levas ut.

Fri Press förs­ta utgå­vor var Free Press 1 – Give Peace a chan­ce, Free Press 2 — Get Back och Free Press 3 — Underground. Dessa var enk­la sten­ci­le­ra­de tid­skrif­ter vil­ka dela­des ut gra­tis på gator och bib­li­o­tek. De tryck­tes i Experimentgymnasiets käl­la­re och flera av de som med­ver­ka­de i des­sa tre utgå­vor var ock­så ele­ver på sko­lan. De hand­la­de om fre­den och mil­jön. Man pro­te­ste­ra­de bland annat emot det då aktu­el­la byg­get av en avlopp­s­tun­nel vil­ken skul­le leda bort det göt­bor­gar­na inte vill ha, rakt ut i havet utan­för Hönö. Bygget stop­pa­des och det blev ett renings­verk i Rya i stäl­let. Häftena inne­håll dik­ter, utfre­a­ka­de seri­estrip­par men ock­så seri­ö­sa upp­sat­ser som den Anita Goldman skrev om Gandhi och Sarvodaya-rörel­­sen. Mycket av det som kom till uttryck i skrif­ter­na var nog ett slags icke-vålds-anar­kism.

Efter ett par år star­ta­de något som kan att lik­na en för­lags­ut­giv­ning. En egen Gestetner dupli­ce­rings­ma­skin inför­skaf­fa­des och med hjälp av elbrän­da sten­ci­ler för­fi­na­des sten­ci­le­ran­det till en skön konst under det föl­jan­de decen­ni­et.

70-talet pas­se­ra­de med tit­lar som Han-Shan: Kalla ber­get, De tio oxher­de­bil­der­na av Kakuan, Ryokwan, Vajrayana, och Tao vil­ka vitt­nar om indis­ka, japans­ka och kine­sis­ka influ­en­ser. Inspirationen kom del­vis från de ame­ri­kans­ka beat­po­e­ter­na Gary Snyder, Jack Kerouac, Lawrence Ferlinghetti och Allen Ginsberg vil­ka ock­så pre­sen­te­ra­des och tol­ka­des i någ­ra skrif­ter. Ett soci­alt enga­ge­mang och soli­da­ri­tet med pro­le­ta­ri­a­tet gestal­ta­des med tit­lar som Osäkerhet som liv, Man har stu­lit vår framtid…men vi skall ta den till­ba­ka och Makt, kun­skap & kapi­tal.

Rätten till lätt­ja av Karl Marx svär­son Paul Lafargue från 1880 fick kom­ma ut i svensk över­sätt­ning. Glappet mel­lan hur det soci­a­lis­tis­ka idéer­na och det sätt på hur des­sa skul­le för­verk­li­gas väx­te. Men babyn fick inte kas­tas ut med bad­vatt­net. En påmin­nel­se om de paci­fis­tis­ka kraf­ter­na från de förs­ta brin­nan­de åren blev Min långa marsch med tal, artik­lar och inter­vju­er om det härs­kan­de fals­ka och fre­dens radi­ka­li­tet med Rudi Dutschke (Fri Press/Symposion 1983).

Förlagets utgiv­ning blev allt bre­da­re, spre­ti­ga­re om en så vill. Det kom bland annat en foto­bok, Fragment, av Benny Hellberg och Per Hellmark; Skaftöbilder med foton av Ernst Abrahamsson från åren 1913–1917, sam­man­ställ­da av Per Hellmark; Judiskhet, dik­ter om hur det är att vara en judisk män­ni­ska av Johnie Paikin; Ur mina ögon/Through my eyes, en dag­bok med teck­ning­ar av Nils Ramhöj från en resa i Peru och Bolivia; Västra Frölunda & Tynnered – från jord­bruks­bygd till stor­stads­för­ort av Bo Ranman.

Början av 1990-talet inne­bar enga­ge­mang för Amazonas ursprungs­be­folk­ning och Bo Ranman besök­te och skrev böc­ker­na “Maira non titaiqui” – Rädda regn­sko­gen och Shipibo-Conibo i Ucayali.

Det kom ock­så ny och bear­be­ta­de utgå­vor av Kakuans tio oxher­de­bil­der och Daggdroppar på ett lotus­blad, om Ryokwan och hans dik­ter. I det nya mil­len­ni­et kom en pre­sen­ta­tion med dik­ter av Su Tung-po, poe­ten från öst­ra slutt­ning­en. Chia Taos liv och poe­si skild­ras i Gryningens och skym­ning­ens fär­ger. Denna gren i för­la­gets verk­sam­het med japansk och kine­sisk lyrik väx­er sig ock­så idag sig allt star­ka­re. Förhoppningen finns att des­sa bidrag, till­sam­mans med nyskri­ven lyrik i sam­ma anda kan utgö­ra ett slags mot­gift till den sam­ti­da lyrik som lätt ten­de­rar att blir tung, intro­vert och i värs­ta fall epi­de­misk hopp­lös.

Haiku kom för­la­get med redan på 70-talet och följ­des 2004 upp av Mailis Gullin, Dag Persson och Bo Ranmans Haiku-SMS. Lite som en reak­tion efter ett decen­ni­um i mobil­te­le­fo­ni­sam­häl­let.

2007 skrev Bo Ranman Dharmagänget möts – Jack Kerouacs On the Road 50 år. Den bok som så starkt kom att påver­ka redak­tö­rens liv efter att hans pap­pa Pelle satt den i den unge Bos hand. De resor och irran­de över värl­den som det­ta resul­te­ra­de i går det att läsa om i Längs vägen. I dagar­na (novem­ber 2018) kom den fjär­de och avslu­tan­de delen.

2008 kom Kalla Bergets Poesi – Han-shans liv och dik­ter pre­sen­te­ra­de med dik­ter i svensk tolk­ning av Bo Ranman vil­ken ock­så 2015 fick ingå i Kinas Dharmagäng, en fak­si­mil med de äld­re kine­sis­ka dik­tar­na.

Vid sidan om Bo Ranman, som under åren skött redak­tör­ska­pet, har sam­ar­be­te­na varit många. Författarna har själ­va fått bistå med arbe­te och kapi­tal. Annars hade det inte bli­vit så många böc­ker. Knappa medel, myc­ket hand­ar­be­te, knep och knåp och över­ty­gel­sen om att även “smal lit­te­ra­tur” ska kun­na kom­ma ut är det som är Fri Press för­lag. Dag Persson, som redan på 70-talet bidra­git med en illust­ra­tion och på 90-talet fick sina dik­ter På tiden utgiv­na, kom vid mil­len­ni­e­skif­tet att enga­ge­ra sig allt mer och har tagit rol­len som webb­mas­ter. Förlagets tred­je med­ar­be­ta­re, Sara Lundstedt anslöt efter hon pub­li­ce­rat sin Japansk Konsthistoria 2009 och Tomt sin­ne Om HAKUIN, Japansk refor­ma­tor i ord och bild 2011. Det förs­ta num­ret av Haikumagasinet, med haiku och sen­ryu i seri­e­form, är ett levan­de exem­pel från hen­nes väx­an­de bildre­per­to­ar.

Utgivningarna har bli­vit fler med nyskriv­na roma­ner och novel­ler inom oli­ka gen­rer. Mikro-novel­­ler finns ock­så att läsa på webb­plat­sen Fri Press Mobil. Lyrikproduktionen väx­er, inte minst med haiku. Se vår aktu­ell utgiv­ning och arki­vex­em­plar under TITLAR.

2019 fyl­ler allt­så för­la­get 50 år. Vi firar det genom att hålla ställ­ning­ar­na.

Tryckfrihet!

Men “fri press” bety­der så myc­ket mer än det vårt lil­la för­lag kan åstad­kom­ma. En fri press är avgö­ran­de för ett demo­kra­tiskt sam­häl­le, för fred och rätt­vi­sa, för att avslö­jan­de av kor­rup­tion och cyniskt utnytt­jan­de av natur och män­ni­skor ska kun­na nå ut. Vi mås­te inte bara pro­te­ste­ra mot inskränk­ning­ar i ytt­­ran­­de- och tryck­fri­het i and­ra län­der utan ock­så beva­ka den vi har i Sverige!

❤ Svenska PEN: https://www.svenskapen.se

❤ Reportrar utan grän­ser: http://www.reportrarutangranser.se

❤ Amnesty International: https://www.amnesty.se

Om Tryckfrihet på Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Tryckfrihet

Se även om press­fri­he­ten i värl­den på Reporters wit­hout bor­ders “World Press Freedom Index”: https://rsf.org/en/ranking

Dag Persson novem­ber 2018