Hoppa till innehåll

FRI PRESS BLOGG
Line

Jack Kerouac 100 år • 12 mars 2022

Hur Jack Kerouacs böc­ker påver­kat mitt liv När Europa öpp­na­des upp någ­ra år efter and­ra världs­kri­get kör­de min far Pelle Ranman och någ­ra av hans vän­ner runt i väst­ra Europa i gam­la bilar. Som barn blädd­ra­de jag stän­digt i pap­pas foto­al­bum från des­sa resor och jag var myc­ket fasci­ne­rad och följ­de med i kart­bo­ken. Han och vän­nen Lasse Nordquist res­te runt i Europa sam­ti­digt som Jack Kerouac och Neal Cassady gjor­de det i USA. När jag var fjor­ton år sat­te min far Jack Kerouacs bok On the Road (På drift) i hän­der­na på mig. Att resa Vi var fli­ti­ga besö­ka­re på bib­li­o­te­ket min far och jag och vid det laget hade jag sedan länge läst allt av intres­se bland ung­doms­böc­ker­na. Kanske insåg inte min far vid­den av hur Kerouacs böc­ker skul­le kom­ma att påver­ka mig. Den svens­ke poe­ten Peter Lindforss skrev en bok om sin lång­va­ri­ga vän­skap med Leonard Cohen …
Läs hela inläg­get här »

Varför Fri Press? En kort historik
av Dag Persson

Fri Press för­lag föd­des i Göteborg 1969 men då som ”Free Press”. Detta för­plik­ti­gan­de namn dyker upp lite varstans under den­na era. Philadelphia Free Press 1969 Underground Newspaper är ett exem­pel, ett annat är Washington Free Press  som kom redan 1967. Konstnärs- och mil­jö­ak­ti­vist-kol­lek­ti­vet på ”Drakabygget” i nord­väst­ra Skåne kal­la­de ock­så sina utgiv­ning­ar just Free Press. Den väs­ter­länds­ka livssti­len skul­le kri­ti­se­ras. Man vil­le göra upp­ror mot det rådan­de syste­met och ska­pa egna infor­ma­tions­ka­na­ler eftersom de tra­di­tio­nel­la medi­er­na upp­fat­ta­des som kor­rup­ta, kon­ser­va­ti­va och reak­tio­nä­ra. Den revol­te­ran­de ung­doms­ge­ne­ra­tion vil­le rap­por­te­ra om orätt­vi­sor inte bara i det egna lan­det utan ock­så i den kolo­ni­se­ra­de värl­den med Vietnamkriget som ett slå­en­de exem­pel. Upprop om pro­tes­ter och aktio­ner behöv­de spri­das lik­som idéer, ide­o­lo­gi­er och alter­na­ti­va sätt att se verk­lig­he­ten. Inte säl­lan hade bud­ska­pen soci­a­lis­tis­ka, anar­kis­tis­ka eller rent av revo­lu­tio­nä­ra för­tec­ken. Österländsk filo­so­fi och oli­ka ”natur­folks” livs­å­skåd­ning­ar och lev­nads­sätt inspi­re­ra­de många. Visionerna skul­le för­verk­li­gas och …
Läs hela inläg­get här »

Gary Snyder 90 år – och Fri Press rötter
av Bo Ranman

”Hur poe­sin kom­mer till mig” Den kom­mer klam­pan­de över sten­bloc­ken på nat­ten, stan­nar, lite rädd, bort­om dit lägerel­den når jag möter den vid lju­sets kant Från No Nature, 1992.
svensk tolk­ning Bo Ranman Vid mit­ten på 60-talet var jag 14 år och gick i åtton­de klass. Det året så hade min far satt Jack Kerouacs På drift* (On the Road) i hän­der­na på mig och den led­de mig snabbt vida­re till ett exem­plar av Dharmagänget* som jag hit­ta­de i ett antik­va­ri­at vid Kungsportsplatsen. Dharmagänget är på sätt och vis en fort­sätt­ning på På drift. Jag fasci­ne­ra­des oer­hört av den karak­tär i boken som Kerouac givit nam­net Japhy Ryder och av hans arbe­te med att tol­ka Han-shans dik­ter till eng­els­ka. Att han i verk­lig­he­ten var poe­ten Gary Snyder var i försto­ne inte uppen­bart för en fjor­ton­å­ring i Göteborgs för­or­ter. När jag någ­ra år sena­re pac­ka­de farsans gam­la ryggsäck och lif­ta­de ut …
Läs hela inläg­get här »

KINAS DHARMAGÄNG

Till webbshoppen

Inspirerad av Jack Kerouac och Gary Snyder bör­ja­de Bo Ranman stu­de­ra den mys­tis­ke Zen-poe­ten och Tao-filo­so­fen Han-shan, Kalla Berget. Denne pre­sen­te­ras till­sam­mans med en rad sam­ti­da kine­sis­ka Chan-poe­ter (Zen-) som för­fat­ta­ren stif­tat bekant­skap med under arbe­tets gång. Texterna har tidi­ga­re pub­li­ce­rats i sepa­ra­ta utgå­vor i små upp­la­gor, tryck­ta på spe­ci­ellt utvalt åter­vin­nings­pap­per. Skrifterna har fått ett myc­ket fint bemö­tan­de från recen­sen­ter­na och de för­tjä­nar att få en stör­re sprid­ning och har där­för sam­lats i Kinas Dharmagäng.

I WEBBSHOPPEN »

SKUGGBILDER

En novell­sam­ling av Ingun Christensen. Ingen män­ni­ska är en ö, bru­kar man säga och det gäl­ler även för fär­ö­ing­ar­na där ute i Nordatlanten. De nio novel­ler­na utgår från den nuti­da var­da­gen på Färöarna, och för­fat­ta­ren låter per­so­ner­na på en buss berät­ta sina histo­ri­er. Historierna flä­tas ihop och visar att vi på ett eller annat sätt påver­kar varandra.

Boken pas­sar bra för läs­ning i svensk­un­der­vis­ning­en på hög­sta­di­et och gym­na­si­et. Vid beställ­ning av klass­upp­sätt­ning ingår ock­så övningar/uppgifter.

Line

HON SKAKADE I KÖN. Ångrade att hon inte hade tagit den tjoc­ka dun­jac­kan. Skrattade åt sig själv inom­bords. Det var för honom som hon kläd­de sig så hon kanske fick både hals­fluss och lung­in­flam­ma­tion. Kunde de inte skyn­da sig när det ösreg­na­de så? Hon hata­de det här väd­ret. Kunde tän­ka sig flyt­ta söderut någon­stans. Till vär­men och solen. Som den där sommaren. 
En varm käns­la for ige­nom hen­ne. Hon såg hans ögon och det mör­ka, loc­ki­ga håret fram­för sig. Samtidigt stack det i hjär­tat. Aldrig hade hon varit så för­äls­kad. Helt galet. De blan­da­de käns­lor­na slu­ta­de all­tid som en knu­ten näve i mel­langär­det. Fick det att svi­da bakom ögon­loc­ken. Istället för att hålla emot som van­ligt lät hon tårar­na rin­na. Ingen märk­te det ändå i det här reg­net. Det hjälp­te. Näven släpp­te sak­ta taget och hon kun­de andas lugnt igen.

(från ”Den mörk­hå­ri­ga tjejen”)

Line

Det fanns bara en sak att göra. Han gick snabbt ut från toa­let­ten. Nästan sprang genom den tom­ma kor­ri­do­ren. Ut i ösreg­net. Ut från går­den. En stund spe­ja­de han vilt åt alla håll. Såg hen­ne i gång­tun­neln på and­ra sidan vägen. Sprang över. En bil tvär­brom­sa­de och tuta­de ils­ket efter honom. Han bryd­de sig inte. Såg bara den gula regn­jac­kan som nu stan­na­de vid en stor, ljus byggnad.
Blodet ban­ka­de i tin­ning­ar­na. Han svor över att kon­di­tio­nen inte var bätt­re. Så kom han ikapp hen­ne. Hon vän­de sig om. Stirrade för­vå­nat på honom. Han pus­ta­de som en jagad varg. Var andfådd.
”Du sva­ra­de mig inte,” fick han till sist fram när han fått till­ba­ka luften.
Hon stod tyst en stund. Plötsligt lät hon sin mju­ka hand gli­da över hans pan­na. Lätt som en som­mar­bris. ”Kanske,” sa hon och log lite, innan hon gick in genom entré­dör­ren. Och var borta.

(från ”Den unge man­nen med kepsen”)

TILL WEBSHOPPEN »

Fri Press webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies.   Läs om våra cookies och vår integritetspolicy!