Slutstycken
av Folke T. Olofsson

Slutstycken är den tred­je boken med Folke T. Olofssons tidi­ga­re opub­li­ce­ra­de dik­ter. Liksom i Mellanrum (2019) och Syner (2021) är tema­ti­ken av exi­sten­ti­ell karaktär.

Han blic­kar åter ut över det änd­lö­sa land­ska­pet. Ofta i för­und­ran men han räds inte hel­ler det som hotar och för­stör. Trotsigt besvär­jer han jakt­flyg­pla­nen som kor­sar him­len och låter sig istäl­let hän­fö­ras av trä­dens kro­nor och lju­det från havet. Och lik­som i sina tidi­ga­re dikt­sam­ling­ar behål­ler han kon­tak­ten med sitt eget inre med allt vad det inne­bär av tvi­vel, läng­tan – och hopp.

Tingen talar,
tag­na ur tiden, bevarade
låg­mält talar de
hör­bart ock­så för den som inte längre
kan höra syr­sor­na spe­la i sensommargräset,

för den som inte hör, inte git­ter höra,
inte läng­re vill lyss­na till bruset
av det som inte är värt
att minnas,
att tala om
att spa­ras och bevaras.

För den som hål­ler på att lära sig
att lyssna
bakåt,
nedåt,
inåt.

Jag ser
och hör
klockorna.