Folke T. Olofsson

Folke T. Olofsson har skri­vit hund­ra­tals num­re­ra­de dik­ter. Tjugofyra av dem kom 2002 ut med titeln Förspel — tju­go­fy­ra dik­ter (Hägglunds för­lag). Peter Björkman skrev då i tid­skrif­ten Horisont att

… när årets debu­tant skall utses är det kyr­ko­her­den i Rasbo, Folke T. Olofsson (f.1943) som är själv­skri­ven. Den full­stän­digt impo­ne­ran­de Förspel har en vid ämnes­bredd, allt­i­från gestalt­ning­ar av ski­tigt fabriks­ar­be­te till fan­ta­si­full natur­ly­rik. Från dome­dags­ba­su­ner till kärleksbudskap…

Fri Press har givit ut ytter­li­ga­re tre tit­lar med opub­li­ce­ra­de dik­ter ur svi­ten. Mellanrum — fyr­tio­åt­ta dik­ter (2019), Syner — fem­ti­otvå dik­ter (2021) och Slutstycken — fyr­tio­fem dik­ter (2022).

Olofsson är född i Småland. Han är fem­barns­far och sedan snart 45 år gift med Ann Sahlqvist. Han präst­vig­des 1969 av Sven Danell och var verk­sam som kyr­ko­her­de i Rasbo utan­för Uppsala i 25 år. Han är ock­så docent i tros- och livs­å­skåd­nings­ve­ten­skap vid Uppsala Universitet och har givit ut ett antal böc­ker, bland annat om vad den krist­na tron bety­der för indi­vid och kyrka. 

Folke T. Olofsson är en dröm­ma­re och en sann inspi­ra­tör. Den lyris­ka käns­lig­he­ten och accep­te­ran­det av män­ni­sko­li­vet med dess oli­ka ske­den och ske­en­den är något som på dju­pet berör var­je läsare.

ur Etthundrafyrtiofemte dikten

Vår och blom­ning, skön­het och vällukt

får tiden att stå stil­la för ett ögonblick

som för­går, över­går i viss­nan­dets uppvaknande.

Jag såg kron­bla­den fal­la, blom­kor­gar­na tömmas

på sina vita kla­sar och stå tom­ma, bru­na och fula.

Jag hade bara betrak­tat, ing­et åstadkommit

medan tiden rann mig genom fingrarna

med poc­kan­det på mera.

Nu för­står jag att jag ingen­ting förstått

nu när nypo­nen lyser röda och svarta

mot ros­bus­kens löv­lö­sa tag­gi­ga grenar,

Mellanrum – fyrtioåtta dikter
i webbshoppen»

Syner – femtiotvå dikter
i webbshoppen»

Slutstycken – fyrtiofem dikter
i webbshoppen»