Himlen tippar över— postpunkpoesi 1981–1987
av Håkan Sandell

Fri Press pre­sen­te­rar ett urval av Håkan Sandells dik­ter – så som de stod pub­li­ce­ra­de i tidi­ga anto­lo­gi­er och punk-fan­zi­nes, dikt­häf­ten, tid­skrif­ter – och från out­giv­na manu­skript. Förordet är för­fat­tat av Thomas C Ericsson som själv höll i en av des­sa under­jor­dis­ka tid­skrif­ter. Han ver­ka­de ock­så som poe­si­ar­ran­gör på rock­fes­ti­va­ler, och kan min­nas tiden. Sandell kom­men­te­rar ock­så sina dik­ter i efter­föl­jan­de noter.

”I bör­jan av 80-talet var de fles­ta musikupp­le­vel­ser för­knip­pa­de med käl­la­re och betong.” Så inleds för­or­det. Under skol­ras­ter­na, fort­sät­ter han, byt­tes bland­band och man läs­te NME (New Musical Express, ett brit­tiskt musik­ma­ga­sin.) Musiken det lyss­na­des till var The Clash, Talking Heads, The Sex Pistols, Joy Division och Nick CaveEbba Grön, Dag Vag Rymdimperiet och Brända Barn fanns med. Texterna betyd­de ofta mer än det musi­ka­lis­ka.

Poesin kom ock­så uti­från med dik­ta­re som William Burroughs, Allen Ginsberg, och de frans­ka poe­ter­na. Mindre bok­för­lag som Bakhåll gav ut de böc­ker de själ­va vil­le läsa. Lika så gjor­de poe­ter­na själ­va. Musiken och poe­sin blev livet så som det skul­le levas. På and­ra sidan sun­det fanns själs­frän­der och inspi­re­ran­de upp­täckts­fär­der före­togs till kon­ti­nen­tens kul­tur­met­ro­po­ler.

Thomas C Ericsson igen: “En natt för­vand­la­des en kom­mu­nal kopi­a­tor till vår rota­tions­press ut i värl­den. Tidskriften Den Blinde Argus föd­des 1985. Strax där­ef­ter star­ta­de Lukas Moodysson ett lik­nan­de poe­si­fan­zi­ne, Spao Spassiba. Vi hit­ta­de snart varand­ra via små noti­ser i tid­skrif­ten Kannibal och upp­täck­te att vi hade mas­sor av gemen­sam­ma refe­ren­ser.

Himlen tippar över i webbshoppen »

Sömnlös
Män kan inte sova om som­rar­na
— den mening­en sam­man­fat­tar livet
I de trist belys­ta pojkrum­men
blän­ker de tum­ma­de herr­tid­ning­ar­na
bara något mer än bil­lyk­tor­na
Jag ser mig själv som grabb
på en för­bränd hori­sont­lös gräs­mat­ta
med ett bad­min­ton­rack i han­den
som döl­jer ett hål i tin­ning­en
Det är inte bara en bild
Jag ser mig själv igen
en bru­talt kall nyårsaf­ton
en kort­växt Kaspar Hauser-figur
i täck­jac­ka och vål­nads­blå jeans
ta ett steg till­ba­ka från rake­ten
Och så är jag åter andro­gyn
under enkro­nor­na på ögon­loc­ken
[1985]

Kort om Håkan Sandell »

Mats Linderoth skri­ver i BTJ-häf­tet nr 7, 2020, att:

”Håkan Sandell (f. 1962) är en pris­be­lö­nad poet från Malmö, nume­ra verk­sam i Oslo. Han till­hör­de den så kal­la­de Malmöligan och intro­du­ce­ra­de retro­gar­dis­men till­sam­mans med Clemens Altgård. […] Den här boken pre­sen­te­rar ett urval av dik­ter, som mesta­dels varit opub­li­ce­ra­de, från ung­dom­så­ren 1981–1987. I för­or­det berät­tar Thomas C Ericsson om 80-talets spe­ci­fi­ka puls, fram­väx­an­det av den kul­tu­rel­la under­ground­rö­rel­sen och inspi­ra­tions­käl­lor. Med en spe­ci­fik atti­tyd berörs exi­sten­sen, skug­gor­na, de sköt­sam­mas lunk, tristes­sen, resor­na till Berlin, Köpenhamn och Amsterdam, dro­ger­na, språ­ket, kvin­nor­na, poli­ti­ken i en sam­tid som ska­ver. Redan här åter­finns den struk­tu­rel­la för­må­gan och språk­li­ga begåv­ning­en; det karak­tä­ris­tis­ka för­håll­nings­sät­tet att gestal­ta, for­mu­le­ra betrak­tel­ser, fånga ögon­blick, meta­fo­ris­ka käns­lo­lä­gen, frag­men­ten och sam­man­hang­en. […] En bok som mani­fe­ste­rar och åskåd­lig­gör bak­grun­den till för­fat­tar­ska­pets upp­rin­nel­se och kon­text.”

Line

Bo Bjelvehammar skri­ver på i en recen­sion på Opulens 27 feb 2020:

Håkan Sandell är här på intet sätt en fär­dig poet. Han är som alla and­ra i den åldern, en söka­re, som arbe­tar med oli­ka red­skap, fin­ner goda korn, att odla vida­re och frön, som kanske ald­rig blir såd­da eller får växt­kraft. I ett spar­samt efterord talar han själv om att prö­va oli­ka nyck­lar. Det är väl just i det­ta prö­van­de, som utveck­ling­en sker.

Till Bo Bjelvehammars recension »

Line

BILD: Omslaget till 'Jag erkänner att jag levde upp mitt liv' av Håkan Sandell

Fri Press har han tidi­ga­re utgi­vit Sandells essä- och dikt­tolk­nings­vo­lym Jag erkän­ner att jag lev­de upp mitt liv — Åtta poe­ter från Afrika och Asien. Sammanlagt lig­ger han bakom ett tret­ti­o­tal böc­ker och pub­li­ka­tio­ner, huvud­sak­li­gen de tju­go dikt­sam­ling­ar­na.

Line