Förnan av Calle Flognman

Omslag till Calle Flognmans "Förnan"Calle Flognmans dik­ter bär på tra­di­tion sam­ti­digt som de pekar fram­åt. Bilder från ett för­flu­tet, med inslag av natur och det lant­li­ga, blan­das med moder­ni­te­tens verk­lig­he­ter.

Lugnet och den stil­la till­för­sik­ten smy­ger sig på. Dikterna bil­dar med sin mju­ka ton en kon­trast till det många gång­er depres­sivt intro­ver­ta, eller explo­si­va, som vi ofta möter i dagens lyrik.

ång­an ur myren
dim­man ur dalen
saven ur stub­ben
lär­kan ur bo

[…]

vär­me     tryck     surr från maski­ner
oxi­der skor­sten för­brän­nings­pro­cess
glöd­ga­de plå­tars fär­ger

Det är ock­så väl­digt lätt att bära titeln Förnan genom läs­ning­en. Det känns lik­som natur­ligt att lång­samt bry­ta ner orden och tan­kar­na de föder.

Förna [fö‘rna] sub­st. -an,
bildn. till forn.
På mar­ken lig­gan­de orga­nis­ka res­ter i för­änd­ring; syn­ligt viss­nat mate­ri­al, ännu ej fullt ned­bru­tet till oigen­känn­lig­het. I för­nan ingår såväl sådant som dött redan innan det ham­nat på mar­ken som sådant som är levan­de även en kort tid där­ef­ter.

lat: lecti­ca
fr: litiè­re
eng: lit­ter
se även lit­te­ra­tur

Förnan i webb­s­hop­pen »

Lite mer om Calle Flognman »