Malmö andas
av John Dahlquist

BILD: Omslag till 'Malmö andas' av John Dahlquist, det är grått och ser slitet ut, har en röd enkel ram och i mitten är en sk vindteckning

 

Etthundranittiosju meter över havet, högst upp på Malmös högs­ta bygg­nad, Turning Torso, satt en vit fisk­mås, bland orni­to­lo­ger känd som lar­nus car­nus. Klockan var 04:29 när solen steg över hori­son­ten mor­go­nen den fjor­ton­de juni. Det var en solig dag, det var en blå­sig dag. Det var en här­lig tid, det var en oro­lig tid. Måsen tit­ta­de ut över det plat­ta land­ska­pet som inhys­te strax under tre­hund­ra­tu­sen per­so­ner och deras hem. Gissningsvis var det ing­en av dem som tit­ta­de till­ba­ka på den.

 

Så inleds roma­nen om den stad som det talas så myc­ket om. Dahlquist tar med oss på en odys­sé där vi får föl­ja vin­den och någ­ra per­so­ner under en dag. De fles­ta är okän­da för varand­ra. Ibland möts de men ing­en för­står nog rik­tigt var­för. Att deras till synes var­dag­li­ga val kom­mer att påver­ka ock­så de and­ra män­ni­skor­nas liv fun­de­rar de inte så myc­ket på.

Boken är illu­stre­rad med “vind­teck­ning­ar” som Dahlquist sam­lat in i sta­den.

 

FP–160 • ISBN: 978–91-88765–19‑2

Boken i webbshoppen »

Dagarna är dagsvers
av Emil Ahlbertz

En kan kän­na igen sig i Dagarna är dags­vers. Först stry­ker tan­kar­na runt sådant som utan­för­skap och ensam­het. Men snart und­rar en om det finns något i svens­kan som heter “själv­skap”, som eng­els­kans “soli­tu­de”?

Emil Ahlbertz delar med sig av sådant han upp­levt när han varit själv, tänkt och känt efter. Han har iakt­ta­git omvärl­den – så där lite på nära håll. Och sig själv. Det är skönt att han, lik­som “spa­rar på kru­tet”, för orden stam­par inte fram, såsom de lätt kan göra i många and­ra sam­man­hang.

Mycket av det jag skri­ver häm­tas från det under­med­vet­na men i sam­klang med det var­dag­li­ga, om jag nu kort ska beskri­va mitt skri­van­de”, säger han.

Melankolin lug­nar och en får lust att läsa om. Att få vara lite själv, ledig från allt det där ute som poc­kar på ens upp­märk­sam­het.

 

ur Dagarna är dagsvers

 

Det okla­ra,

det skö­ra

och lyt­ta

i var­da­gens

ögon­blick —

sean­ser;

andar

som talar.

 

 

Mer om Emil Ahlbertz »

 

FP–165 • ISBN: 978–91–88765–22–2

Reflections of a Gardener
En trädgårdsmästares tankar
HAIKU

poesi av Teresa Wennberg

BILD: Omslag till Teresa Wennbergs 'Reflections of a Gardener • En trädgårdsmästares tankar HAIKU' med fallna körsbärsblommor och en sopkvast lutad mot en vägg

Teresa Wennbergs haiku är tra­di­tio­nel­la till sin form och många gång­er ock­så till sitt inne­håll. Som titeln skvall­rar om pre­sen­te­ras dik­ter­na både på svens­ka och på eng­els­ka.

Hennes träd­gård är full av rörel­se, hen­nes sin­nen upp­märk­sam­ma för års­ti­der­nas dans – eller vila. Ett knas­ter, en duns eller ett plask – ibland tyst­na­den. I de till synes små “bil­der­na”, ver­kar hon upp­le­va käns­lan av att vara män­ni­ska. Livet och för­gäng­lig­he­ten känns all­tid nära. Hennes blick fal­ler på ett gräs­strå och en liten insekt för att i en annan stund lyf­tas mot him­len där hen­nes pap­pas stjär­nor skim­rar fyr­tio år läng­re bort.

Teresa Wennbergs Reflections of a Gardener • En träd­gårds­mäs­ta­res tan­kar • HAIKU är en slags resa inåt. I vårt för­hål­lan­de till de små ting­en bör­jar vi kanske ana oss själ­va och för­stå vil­ka vi själ­va är. Att allt sker i en träd­gård, och med haikuns språk, gör resan möj­li­ga­re.

Läs om Teresa Wennberg »

ur En trädgårdsmästares tankar

 

gre­nen böjer sigthe thin branch bows
för vår­vin­dens hår­da kastto the hard jerks of spring wind
slår mjukt till­ba­kathen gent­ly fights back

 

mid­nat­tens tyst­nadthe still of the night
över­rös­tar ovän­tatsud­den­ly over­whel­ming
det inre lar­metmy inner tur­moil

 

en galant höst­vindgal­lant autumn wind
bju­der upp alla löveninvi­ting all the dry lea­ves
till sista dan­senfor the last dan­ce

Boken i webbshoppen »

FP–161 • ISBN: 978–91–88765–21–5

Haiku Åt Folket
poesi av Birk Anderssson

BILD: Omslag till Birk Anderssons 'Haiku Åt Folket', en stor vajande fana med titlen samt en massa medeltidsmänniskor som dansar

Birk Andersson är ofta med på upp­läs­ning­ar och har med sina dik­ter kom­mit att roa, oroa och inspi­re­rar lyss­nar­na. Han säger till Lokaltidningen • Malmö/Limhamn (19–09-11) att Haiku Åt Folket kanske är hans sista och att det i så fall blev en tri­lo­gi. Vi får se.

Om Birk Andersson »

Detta är Anderssons tred­je hai­ku­sam­ling. Liksom i hans tidi­ga­re Anarko Haiku och Mörk Grön Haiku föl­jer dik­ter­na inte sla­viskt de klas­sis­ka möns­ter som kän­ne­teck­nar haiku­dikt­ning­en. De är ock­så, vad en bru­kar kal­la, “sen­ryu”, en form som är tema­tiskt fri­a­re. En del dik­ter hand­lar om män­ni­skor­nas liv och öden, flera om sam­häl­lets oli­ka feno­men (!), och är de humo­ris­tis­ka. En slags kor­ta iro­nis­ka afo­ris­mer. Vi hit­tar två­ra­ding­ar, tre­ra­ding­ar och fyr­ra­ding­ar. Boken är inde­lad i åtta kapi­tel som inleds med ett “mani­fest” och avslu­tas med Anderssons reg­ler för Haiku Åt Folket.

Anderssons enga­ge­mang för kli­mat och mil­jö är lika starkt som i de två tidi­ga­re böc­ker­na och de poli­tis­ka uttryc­ken är flera. Inspiration till dik­ter häm­tar han från bland and­ra Simone Weil och Sheena Iyengar men ock­så ifrån reklam för Schampot Head & Shoulders. Dikterna hand­lar ibland om våra mänsk­li­ga till­kor­ta­kom­man­den. Kanske skäms man lite.

Release blir det på Poeten på hörnet 1 oktober 18:00  Till FB-eventet »

ur Haiku åt folket

om enhör­ning­ar fun­nits
hade vi utro­tat dem
vin­ter­ga­tan
fanns före
plog­bi­len
slut­be­spru­tat
bon­den såg fasan
i ögo­nen
Foten
mås­te vis­sa få den
för att and­ra
ska få in den?*

* Uppluckring av tur­ord­nings­reg­ler­na i Lagen om anställ­nings­skydd (LAS).

Boken i webbshoppen »

FP–170 • ISBN: 978–91–88765–27–7

om Niklas Schiöler, OCD och boken Kontrollöga

AKTUELLT

BILD: Ett uppslag ut SvD 190901 med en artikel

Under rubri­ken “Vem skul­le jag vara utan mina tvång – en halv män­ni­ska?” skri­ver Maria Carling i Svenska Dagbladet 1 sep­tem­ber 2019 om Niklas Schiölers bok Kontrollöga och hans för­hål­lan­de till tvångs­tan­kar.

Schiöler berät­tar öppen­hjär­tigt om vil­ka uttryck de kan ta. “För Niklas är det tan­kar­na och räk­nan­det som är hans tvång. Andra tvät­tar hän­der­na eller kol­lar spi­sen tio­tals gång­er, kan inte vara i när­he­ten av kni­var eller pas­se­ra bro­ar med mera.” skri­ver Carling.

Tvångssyndrom, “Inre tvång”, kan ses som en folk­sjuk­dom. Två till tre pro­cent beräk­nas ha den även om den kan ta sig oli­ka uttryck med oli­ka grad av lidan­de. Hos Schiöler hand­lar det myc­ket om omsorg och oro, ofta för bar­nen men ock­så för sig själv – eller värl­den. Somligt han gör mås­te före­gås av sär­skild ritu­a­ler. Annars kan det bli fel eller så kan något all­var­ligt hän­da. Omvänt blir det bra och en stark käns­la av till­freds­stäl­lel­se infin­ner sig.

Läs Maria Carlings arti­kel vil­ken ock­så är star­ten på SvD:s serie “Inre tvång” »

Kolla vad Christina Karlsson som har läst boken skri­ver »

Kontrollöga är en annorlun­da berät­tel­se om kär­lek och räds­la, besvär­jel­ser och motåt­gär­der i en upp­skru­vad var­dag som inte ute­slu­ter hopp och möj­lig­he­ter.

Boken Kontrollöga i webbshoppen »

BILD: omslag till Niklas Schiölers bok Kontrollöga – länk till webbshoppen

Mellanrum – fyrtioåtta dikter
av Folke T. Olofsson

BILD: Omslag till Folke T. Olofssons 'Mellanrum – fyrtioåtta dikter' i fonden litografi med en å där en bro, en kvarnbyggnad och grönska speglar sig i vattenytan

Folke T. Olofssons dik­ter är ofta pas­to­ra­la. Något som kanske kan för­kla­ras av hans bak­grund som kyr­ko­her­de. Vi kän­ner vin­den, reg­net och snön. Vi ser fåg­lar, blom­mor och spår av mänsk­ligt liv – gam­malt och nytt – på gott och ont. Också klock­klang hörs. Olofsson hål­ler de exi­sten­ti­el­la frå­gor­na vid liv och han rör vid det out­grund­li­ga.

De fyr­tio­åt­ta dik­ter­na i Mellanrum, är alla num­re­ra­de i kro­no­lo­gisk ord­ning.

Läs om Folke T. Olofsson »

ur Femtioandra dik­ten

 

En tra­na lyf­ter

och är ing­et annat än

en ving­bred vak­sam fågel

i flykt över den igen­vux­na insjön

med ros­tan­de mjär­dar vid udden med bryg­gan

där fis­kar­na som redan mult­nat till jord på kyr­ko­går­den

en gång drog upp sina tjär­struk­na båtar och laga­de sina nät.

 

Boken i webbshoppen »

Gatuduvans
Outsideraura

BILD: Omslag till Kakuans 'Oxherdebilder'

Outsideraura är Gatuduvans nya dikt­sam­ling och den förs­ta delen i Världsmedborgar-tri­lo­gin.

Någonstans i peri­fe­rin, i skug­gan, rör sig dik­ter­na och dik­tja­get. I dugg­regn och sol, snö och blåst, liv och död. Fängelser, sunk­kro­gar, his­pan, park­bän­kar, här­bär­gen, till­fäl­li­ga rum. Men det är vac­kert ock­så. Solnedgångar och mån­sken, ett bloss, bad i heligt vat­ten.

Vi får föl­ja med i Gatuduvans till­va­ro som glö­der och brin­ner. Kallsvettas och matar duvor­na på tor­get. Lägger någ­ra mynt i öns­kebrun­nen.

 

 

ur Outsideraura

Låt oss säga så här

ni får allt ni bara mås­te ha

själv äter jag mig mätt

på tyst­na­den och tom­he­ten

blir en växt som blom­mar var­je kväll

 

Läs mer om Gatuduvan »

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

Kinas Dharmagäng
av Bo Ranman

BILD: Omslag till Kakuans 'Oxherdebilder'

Fem favoriter i en

Detta är en fak­si­milut­gå­va av de tidi­ga­re utgiv­na tit­lar­na Kakuans Oxherdebilder, Han-shan – Kalla Bergets poe­si, Hårda tider – Wei Ying-wu, Gryningens & skym­ning­ens fär­ger, Chia Taos liv och poe­si samt Su Tung pó – poe­ten från Östra Sluttningen.

I för­la­gets barn­dom upp­täck­te Bo Ranman den mys­tis­ke Chan-poe­ten och Tao-filo­so­fen Han-shan, Kalla Berget. Intresset väx­te och han hit­ta­de de övri­ga kine­sis­ka poe­ter­na vil­ka han pre­sen­te­ra­de till­sam­mans med någ­ra av deras dik­ter tol­ka­de till svens­ka.

De tidi­ga­re utgå­vor­na var små upp­la­gor tryck­ta på spe­ci­ellt utvalt åter­vin­nings­pap­per. Skrifterna har fått myc­ket fint mot­ta­gan­de från recen­sen­ter­na. När upp­la­gor­na bör­ja­de tag slut sam­la­des de i den­na volym.

 

 

Kinas Dharmagäng i webbshoppen »

ur Kinas Dharmagäng:
och Chia Taos
Gryningen & Skymningens fär­ger

far­väl till mun­ken Ho-lan

När du vil­da munk
kom­mer för att ta far­väl,
sit­ter vi en stund
vid den san­di­ga åstran­den.

På fjär­ran vägar,
hål­ler du ut din tom­ma skål;
djupt in bland ber­gen
vand­rar du på ned­fall­na blom­mor.

Då du ing­en Mästare har
får du kla­ra ut Chán på egen hand;
med strik­ta versmått
får dina poem lovord.

Denna avfär­den
har ing­et sär­skilt skäl;
ett ensamt moln
har ing­et spe­ci­ellt hem

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

->

Hjälteresan – När livet knackar på och äventyret börjar
av Eva-Li Johansson

Bild: BILD: Omslag till Eva-Li Johanssons 'Hjälteresan – När livet knackar på och äventyret börjar' och en bild av labyrinten i Chartres (foto: Jeff Saward)

Eva-Li Johansson utfors­kar det inre land­ska­pet. Människor har fär­dats dit i alla tider och alla kul­tu­rer. Här finns den beröm­da skat­ten, lika åtrå­värd idag som för tusen år sedan. Hon söker, hit­tar led­trå­dar, reser i gam­la mäs­ta­res fot­spår. Vägen är loc­kan­de men kro­kig.

Hjälteresan utma­nar gam­la före­ställ­ning­ar om stor­dåd i Herkules anda. Men sant hjälte­mod hand­lar om att våga möta sig själv – en upp­gift fylld av utma­ning­ar och ovän­ta­de insik­ter. Det visar sig att livets mot­gång­ar har ett över­ras­kan­de syf­te. Lyssna och lär av alla som har gått före och hit­tat skat­ten. Hjälteresan – När livet knac­kar på och även­ty­ret bör­jar är en sann inspi­ra­tions­bok för alla som vill föl­ja efter.

Sagt om Hjälteresan

”Eva-Li Johanssons skild­ring är oav­bru­tet fasci­ne­ran­de och vitt­nar om stor belä­sen­het. […] Många and­ra har gjort en sådan resa och ännu fler kom­mer att göra den. Den leder med tiden till en hem­komst, en ny syn på sig själv och omvärl­den. Hemkomsten inne­bär ock­så ett freds­för­drag, lik­som till accep­tans och för­so­ning, eller, med C.G. Jungs ord en individuation.”

Antoon Geels
pro­fes­sor eme­ri­tus i reli­gi­ons­hi­sto­ria
och reli­gi­ons­psy­ko­lo­gi

De tio oxher­de­bil­der­na, den chan­budd­his­tis­ka mun­ken Kakuans idag klas­sis­ka bil­der med till­hö­ran­de tex­ter från 1100-talets Kina, löper som en röd tråd genom Johanssons berät­tel­se. Här en av bokens illust­ra­tio­ner. Det är den förs­ta bil­den, “Sökande oxen”, målad av Tenshō Shūbun (1414–1463).

BILD: 'Sökande oxen' av Tenshō Shūbun, en ung man spanar vid sjöstranden (gammal japansk tuschmålning)

Ensam i vild­mar­ken, vil­se i djung­eln
her­den söker och söker.
Brusande vat­ten, fjär­ran berg och den änd­lö­sa sti­gen.
Utmattad, för­tviv­lad vet han ej vart han skall gå.
Han hör blott kväl­lens cika­dor sjunga i lönn­sko­gar­na.

Om Eva-Li Johansson här»

HJÄLTERESAN i webbshoppen»

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'

När tåget lämnar stationen – minnen, möten, människor – av Pelle Jageby och Bo Scharping

Bild: Omslag till Pelle Jagebys och Bo Scharpings 'När tåget lämnar stationen'. Bakgrunden är en gammal turistkarta över Florens

Pelle Jageby och Bo Scharping reser genom Europa till­sam­mans. De har Interrailkort. De vill till Florens och Toscana. I 26 år har de talat det om att göra resan och så blev det av. Deras anteck­ning­ar från den­na resan och tidi­ga­re lig­ger till grund för När tåget läm­nar sta­tio­nen – min­nen, möten, män­ni­skor.

Boken inne­hål­ler pro­sa­tex­ter, dik­ter och sång­er. Många av tex­ter­na hand­lar just om män­ni­skor de mött eller som de kanske bara sett. Iakttagelserna är ömsin­ta.

ur dikten “Blind Date”

Hon hade satt sig
bred­vid mig i kupé­en
när jag sov

jag vak­na­de till
lite lätt
när hon råka­de
röra vid min arm

Den vita käp­pen
la hon fram­för sig
på gol­vet

 

 

När tåget lämnar stationen
– minnen, möten, människor

i webbshoppen»

 

De rör sig fritt vart de går. I Venedig vän­tar de på att tåget som ska ta dem till Florens ska gå. De sit­ter på en trap­pa och tjuv­lyss­nar.

ur “Fåfängans marknad”

Högt och lågt. Bland miss­bru­ka­re av oli­ka dro­ger och betyd­ligt mer – ytligt sett – väl­si­tu­e­ra­de män­ni­skor. […] Armlängds – jäm­te mig – satt en dam i mogen ålder. Hon hade käpp för att kun­na gå lite bätt­re. Allt annat i hen­nes out­fit mar­ke­ra­de tyd­ligt hur hon vil­le bli betrak­tad. Av oss and­ra. Som kom hon från en annan tid. ”Bäst före-datu­met” hade gått ut.

Deras för­hål­lan­de till Europa är ambi­va­lent och vi för­står att de ibland tyc­ker att det var bätt­re förr.

ur “Minnen av stationer”

En gång fanns SJ:s
tid­ta­bell för utri­kes resor,
en tabell med tåg­ti­der
till kon­ti­nen­ten.
Tåg till Tyskland,
Frankrike, Polen, Ungern,
Italien, Kroatien, Grekland
Jag hit­tar ett sli­tet gam­malt exem­plar
när jag grä­ver i en byrå­lå­da.

Pelle Jageby och Bo Scharping har blan­dat om sina tex­ter så att vi inte vet vem som skri­vit vad. De talar med en röst, skul­le vi kun­na säga.

Om Pelle Jageby här»

Om Bo Scharping här»

Line

BILD: skylt med röd ram och texten 'Böckerna direkt från förlaget = fri frakt'
1 2 3 5