Shiro – japanska drömmar
av Eva Ermenz

Detta är Eva Ermenz and­ra hai­bun. Åter tar hon oss med till Japan och vi får föl­ja hen­ne från vin­ter till höst. “Shiro” bety­der vitt och för bety­del­se i en snö­flinga, en blixt över him­len eller en kvin­nas vita armar.

Ermenz rör sig så för­sik­tigt hon kan bland män­ni­skor­na även om hon stic­ker ut med sitt väs­ter­länds­ka utse­en­de och ovanan med hur man ska föra sig. Traditionen bju­der att man ska läg­ga band på sig, men det är ärli­ga män­ni­skor hon möter, och där upp­står en slags omtan­ke. Besöket i det loka­la bad­hu­set, “onsen”, blir lika läro­rik som det hos skol­klas­sen.

mel­lan tvag­ning­ar­na
nak­na krop­par rör sig
i ult­ra­ra­pid

Badande kvinna i tusch av Sara Lundstedt

urgam­la säg­ner
bar­nen lyss­nar upp­märk­samt
tem­pel­kloc­kans ton

 

Toshiko, en gam­mal vän, bju­der med hen­ne på en ”Tree bat­hing”, på japans­ka ”Shinrin yoku”, en orga­ni­se­rad skogs­vand­ring med fokus på trä­dens läkan­de kraft.

”Henry David Thoreaus klas­sis­ka verk från 1854 – Walden, or life in the woods dyker osökt upp i min­net. Thoreau före­språ­ka­de när­he­ten till natu­ren, det enk­la livets posi­ti­va inver­kan på män­ni­skans psy­ke tilli­ka kropps­li­ga häl­sa.” Hon kom­mer ock­så att tän­ka på att vi nord­bor har till­gång till oänd­li­ga sko­gar.

 

BILD: Omslaget till 'Shiro – japanska drömmar' av Eva Ermenz, det är blålila och grönt med olikfärgade stiliserade blommor på

FP-166ISBN: 978–91-88765–23‑9

Shiro i webbshoppen »

HAIBUN

Haibun (俳 文) har japanskt ursprung och är en pro­si­met­risk lit­te­rär form, allt­så en text som kom­bi­ne­rar pro­sa och poe­si. Den har ofta for­men av en dag­bok eller en reseskild­ring. Dikterna i dem är van­li­gen haiku och temat är till exem­pel upp­le­vel­ser från resan, om iakt­ta­gel­ser i natu­ren – väx­ter, djur, land­ska­pet, eller ett möte med någon. De kan kny­ta an till någon anek­dot eller är så är de skriv­na för att hed­ra en per­son eller en spe­ci­ell hän­del­se.

Matsuo Bashō lär vara den förs­te som använ­de ter­men “hai­bun” – i ett brev till sin lär­junge Kyorai 1690. Vid sidan om Bashō, vil­ken är känd för sin En färd i det inre av lan­det (Ellerströms, 2004), bör näm­nas Yosa Buson, Kobayashi Issa och Masaoka Shiki, vil­ka kan sägas ha fört Bashōs dikt­ning vida­re.

Idag skrivs det och ges ut en del hai­bun, främst på eng­els­ka och tys­ka. Böcker OM hai­bun är rela­tivt van­li­ga. Kortare hai­bun pub­li­ce­ras ofta på inter­net, i oli­ka forum som hos kvar­tals­jour­na­len “Haibun Today” (haibuntoday.com).

 

Om Eva Ermenz här »

 

Röd blomma från omslaget
Gul blomma från omslaget Grön blomma från omslaget

Bokens illustrationer är målade i tusch av Sara Lundstedt

Utdrag från SHIRO – japanska drömmar

No Mad Living
av Jan Svante Vanbart


Detta är berät­tel­sen om “The Illuminated Elephants”, en modern rebell­stam och deras kalej­do­sko­pis­ka även­tyr där de möter spän­nan­de män­ni­skor och upp­täc­ker fan­tas­tis­ka plat­ser. De lär sig om konst och hant­verk, om ritu­a­ler och tra­di­tio­ner. Med sina avant­gar­dis­tis­ka tea­ter­skå­de­spel spri­der de – med humor och all­var – ock­så visio­nen om att det går att leva i har­mo­ni med natu­ren, ett klokt alter­na­tiv till den många gång­er för­ödan­de livs­stil som kän­ne­teck­nar den väs­ter­länds­ka kul­tu­ren.

BILD: åtta av The Illuminated Elephants ligger i en cirkel med huvudena vända mot varandra

Åtta av The Illuminated Elephants i cir­kel

NO MAD LIVING är en upp­föl­ja­re på Jan Svante Vanbarts tidi­ga­re bok Vi drog – jor­den runt med 68-gene­ra­tio­nen (Wahlström & Widstrand 2005). Den inleds ock­så med en sam­man­fatt­ning av resan som star­ta­de 1973 vid det smått legen­da­ris­ka kol­lek­ti­vet “Drakabygget” i nord­väst­ra Skåne – genom Europa och Asien, via Australien – till Mexiko, dit de kom fram i april 1975.

Nu fär­das de upp till USA och sedan till­ba­ka till Mexiko. Boken är inde­lad i fyr­tio­sju kapi­tel med rubri­ker som “Haiti Babas Died Here”, “Soma”, “A new Base”, “The White Mountains”, “The Tucson event”, “Nihe nahu­ko pue­blo” och “Huehuecoyotl”.

Även om “The Illuminated Elephants” all­tid är på väg blir deras uppe­håll ibland lite läng­re. Som läsa­re kan en efter ett tag tän­ka att möten och upp­täck­ter inte ver­kar vara någ­ra till­fäl­lig­he­ter. Förmodligen är deras spe­ci­el­la sökan­de en kom­bi­na­tion med den inbju­dan­de öppen­het de möter. Det är ju det 1970-tal som ofta kän­ne­teck­nas av “pea­ce, love and understan­ding”. Nya värl­dar, and­li­ga och ibland psy­ke­de­lis­ka upp­le­vel­ser, skräm­mer dem inte utan ger inspi­ra­tion att gå vida­re mot ett mål som till slut kom­mer att fram­stå i kla­rar­het.

BILD: Ansiktsmålade ansikten och kroppar projicerade med psykedeliska mönster

Ansikten och krop­par pro­ji­ce­ra­de med psy­ke­de­lis­ka möns­ter

Om Jan Svante Vanbart »

BILD: The Illuminated Elephants når platsen där de etablerar ekobyn Huehuecoyotl

The Illuminated Elephants når plat­sen där de eta­ble­rar eko­byn Huehuecoyotl

Resan avslu­tas 6 mars 1982 när The Illuminated Elephants når fram till plat­sen i Mexiko där de eta­ble­rar eko­byn Huehuecoyotl. Men de stan­nar inte upp. Engagemang i mil­jö- och “alter­na­tiv­rö­rel­sen”, åter­kom­man­de resor och and­ra grup­per som besökt dem, har bidra­git till fler eko­byar i regi­o­nen.

To be con­ti­nu­ed, allt­så”!

BILD: Omslaget till 'No Mad Living' av Jan Svante Vanbart


FP–145 • ISBN: 978–91-88765–20‑8

Boken i webbshoppen »


Utdrag från No Mad Living

Skärvor
dikter av Beatriz Quevedo de Hansen

BILD: Omslaget till 'Skärvor' av Beatriz Quevedo de Hansen, på bilden en krossad tallrik i blått porslin på ett brunt golv

Beatriz Quevedo de Hansens dik­ter gri­per en om hjär­tat. Hennes erfa­ren­he­ter av att vara flyk­ting talar till oss alla, men kanske sär­skilt till de som käm­par med att bear­be­ta det för­flut­na och anpas­sa sig till en ny till­va­ro. Hur bear­be­tar hon sor­gen? Hur fin­ner hon tröst i sin läng­tan?

Stundom är hen­nes min­nen mör­ka, fyll­da av sorg och skuld. Men där finns ock­så sma­ker­na och dof­ter­na, den argen­tins­ka dryc­ken maté, pon­chon som fladd­rar i vin­den och syr­sor­nas sång, lik­som famil­jens ömhet och kär­lek. Men när min­ne­na möter nya upp­le­vel­ser, av små­ländsk ljung, asp och furor väx­er vil­jan att leva vida­re.

 

FAKTA

ARGENTINA (fr “argen­tum”, sil­ver på latin) efter Río de la Plata, Silverfloden på spans­ka

Argentina är till ytan lika stort som Västeuropa. Klimatet vari­e­rar allt­i­från sub­tro­piskt i norr till ark­tiskt i söder. De fles­ta invå­nar­na har sina röt­ter från de som invand­rat från Europa.

Landets histo­ria präglas av mili­tär­dik­ta­tu­rer vil­ket har lett till att många har fått fly, främst under 1970-talet. Även om det bli­vit bätt­re sedan Mauricio Macri tog mak­ten 2015 utsätts fort­fa­ran­de grans­kan­de jour­na­lis­ter för hot och våld.

Antal invå­na­re 2017: 44 271 041
(jmf Västeuropa 398 milj)

KÄLLA: Utrikespolitiska insti­tu­tet

 

Boken i webbshoppen »

 

 

Lycka

Brödskivor, sol­tor­kad skin­ka, öl
skrat­ten eka­de i de höga ber­gen
kon­do­ren fång­a­de det under sina rubin­fär­ga­de ving­ar
tog det med sig till sina hung­ran­de ung­ar
berät­ta­de om män­ni­skors lyc­ka där­ne­re
i vindru­vor­nas dal,

Han hör­de ald­rig deras gråt när de gick där­i­från

***

Kanel, nyba­ka­de bröd, honung
söt­man från igår
Lavendelns ving­ar
kara­mellsås
barn­do­mens doft
Mormors hän­der
väv­de sagor i mitt hår
i gra­na­täpp­lens skug­ga
Längtan letar sig ige­nom des­sa svun­na dagar

 

Om Beatriz Quevedo de Hansen »

 

FP–164 • ISBN: 978–91-88765–15‑4

Bryggan mellan skymning och gryning – ett urval av Yosa Busons haiku
presentation och svensk tolkning av Bo Ranman

BILD: Omslag till 'Bryggan mellan skymning och gryning – ett urval av Yosa Busons haiku' av Bo Ranman • Gammalt återvunnet papper med porträtt av Buson tecknad av Elin Zetterström och handskriven titel

Yosa Buson (1716 – 1783) betrak­tas som en av de fyra sto­ra japans­ka hai­ku­mäs­tar­na, vid sidan av Basho, Issa och Shiki. Länge stod hans verk i skug­gan av Bashos dikt­ning, men när Shiki omvär­de­ra­de Busons poe­si kom hans för­fat­tan­de att lyf­tas fram.

Bokens omslag är tryckt på kvist­pap­per.

Masaoka Shiki pub­li­ce­ra­de 1896 ver­ket Haiku Poet Buson i vil­ket han ana­ly­se­ra­de Busons dikt­ning uti­från en modern rea­lism. Shiki erkän­de Basho som haiku­po­esins mäs­ta­re men han slog fast att Buson är Bashos jäm­li­ke och att han ibland över­träf­far den gam­le mäs­ta­ren.

ur Bryggan mel­lan skym­ning och gry­ning

jag går ut genom grin­den

även jag en rese­när

hös­ten blir mör­ka­re

Nu var ju inte Buson en vand­rings­man som Basho. Buson hade hem och familj men Basho var hans före­dö­me. Buson och hans kam­ra­ter restau­re­ra­de Bashos stu­ga bland kul­lar­na nord­ost om Kyoto och han skrev om plat­sens histo­ria och bety­del­se.

Sagt om Bryggan mellan skymning och gryning

❝Detta är Buson på en svens­ka som kling­ar rapp o natur­lig. Det all­ra mesta låter annars över­satt. Men här tycks krå­kor­na verk­li­gen hesa. Och vil­ka bil­der, i clai­rob­scur: ❛I en ank­rad båt/ långt från fes­tens fyrverkerier/ lagas mat över en eld❜. Eller orden över en död kol­le­ga och hai­ku­mäs­ta­re, ett slags nyårs­dikt; ❛Sedan Bashos död/ har inte ett enda år/ hål­lit sitt löf­te…❞

Håkan Sandell okto­ber 2019

 

BILD: Bo Ranman på resa mot Svenska Bodhisattvaförbundets världskongress 2019, i fonden en vindpinad tallskog

Bo Ranman, redak­tör och bil­da­re av Fri Press för­lag, har under fem­tio år stu­de­rat äld­re kine­sis­ka och japans­ka poe­ter. Resultatet har bli­vit en sam­ling skrif­ter med pre­sen­ta­tio­ner och dik­ter i urval.

 

FP–150 • ISBN: 978–91-88765–12‑3

Boken i webbshoppen »


Malmö andas
av John Dahlquist

BILD: Omslag till 'Malmö andas' av John Dahlquist, det är grått och ser slitet ut, har en röd enkel ram och i mitten är en sk vindteckning

 

Etthundranittiosju meter över havet, högst upp på Malmös högs­ta bygg­nad, Turning Torso, satt en vit fisk­mås, bland orni­to­lo­ger känd som lar­nus car­nus. Klockan var 04:29 när solen steg över hori­son­ten mor­go­nen den fjor­ton­de juni. Det var en solig dag, det var en blå­sig dag. Det var en här­lig tid, det var en oro­lig tid. Måsen tit­ta­de ut över det plat­ta land­ska­pet som inhys­te strax under tre­hund­ra­tu­sen per­so­ner och deras hem. Gissningsvis var det ing­en av dem som tit­ta­de till­ba­ka på den.

 

Så inleds roma­nen om den stad som det talas så myc­ket om. Dahlquist tar med oss på en odys­sé där vi får föl­ja vin­den och någ­ra per­so­ner under en dag. De fles­ta är okän­da för varand­ra. Ibland möts de men ing­en för­står nog rik­tigt var­för. Att deras till synes var­dag­li­ga val kom­mer att påver­ka ock­så de and­ra män­ni­skor­nas liv fun­de­rar de inte så myc­ket på.

Boken är illu­stre­rad med “vind­teck­ning­ar” som Dahlquist sam­lat in i sta­den.

 

FP–160 • ISBN: 978–91-88765–19‑2

Boken i webbshoppen »

Dagarna är dagsvers
av Emil Ahlbertz

En kan kän­na igen sig i Dagarna är dags­vers. Först stry­ker tan­kar­na runt sådant som utan­för­skap och ensam­het. Men snart und­rar en om det finns något i svens­kan som heter “själv­skap”, som eng­els­kans “soli­tu­de”?

Emil Ahlbertz delar med sig av sådant han upp­levt när han varit själv, tänkt och känt efter. Han har iakt­ta­git omvärl­den – så där lite på nära håll. Och sig själv. Det är skönt att han, lik­som “spa­rar på kru­tet”, för orden stam­par inte fram, såsom de lätt kan göra i många and­ra sam­man­hang.

Mycket av det jag skri­ver häm­tas från det under­med­vet­na men i sam­klang med det var­dag­li­ga, om jag nu kort ska beskri­va mitt skri­van­de”, säger han.

Melankolin lug­nar och en får lust att läsa om. Att få vara lite själv, ledig från allt det där ute som poc­kar på ens upp­märk­sam­het.

 

ur Dagarna är dagsvers

 

Det okla­ra,

det skö­ra

och lyt­ta

i var­da­gens

ögon­blick —

sean­ser;

andar

som talar.

 

 

Mer om Emil Ahlbertz »

 

FP–165 • ISBN: 978–91–88765–22–2

Reflections of a Gardener
En trädgårdsmästares tankar
HAIKU

poesi av Teresa Wennberg

BILD: Omslag till Teresa Wennbergs 'Reflections of a Gardener • En trädgårdsmästares tankar HAIKU' med fallna körsbärsblommor och en sopkvast lutad mot en vägg

Teresa Wennbergs haiku är tra­di­tio­nel­la till sin form och många gång­er ock­så till sitt inne­håll. Som titeln skvall­rar om pre­sen­te­ras dik­ter­na både på svens­ka och på eng­els­ka.

Hennes träd­gård är full av rörel­se, hen­nes sin­nen upp­märk­sam­ma för års­ti­der­nas dans – eller vila. Ett knas­ter, en duns eller ett plask – ibland tyst­na­den. I de till synes små “bil­der­na”, ver­kar hon upp­le­va käns­lan av att vara män­ni­ska. Livet och för­gäng­lig­he­ten känns all­tid nära. Hennes blick fal­ler på ett gräs­strå och en liten insekt för att i en annan stund lyf­tas mot him­len där hen­nes pap­pas stjär­nor skim­rar fyr­tio år läng­re bort.

Teresa Wennbergs Reflections of a Gardener • En träd­gårds­mäs­ta­res tan­kar • HAIKU är en slags resa inåt. I vårt för­hål­lan­de till de små ting­en bör­jar vi kanske ana oss själ­va och för­stå vil­ka vi själ­va är. Att allt sker i en träd­gård, och med haikuns språk, gör resan möj­li­ga­re.

Läs om Teresa Wennberg »

ur En trädgårdsmästares tankar

 

gre­nen böjer sigthe thin branch bows
för vår­vin­dens hår­da kastto the hard jerks of spring wind
slår mjukt till­ba­kathen gent­ly fights back

 

mid­nat­tens tyst­nadthe still of the night
över­rös­tar ovän­tatsud­den­ly over­whel­ming
det inre lar­metmy inner tur­moil

 

en galant höst­vindgal­lant autumn wind
bju­der upp alla löveninvi­ting all the dry lea­ves
till sista dan­senfor the last dan­ce

Boken i webbshoppen »

FP–161 • ISBN: 978–91–88765–21–5

Haiku Åt Folket
poesi av Birk Anderssson

BILD: Omslag till Birk Anderssons 'Haiku Åt Folket', en stor vajande fana med titlen samt en massa medeltidsmänniskor som dansar

Birk Andersson är ofta med på upp­läs­ning­ar och har med sina dik­ter kom­mit att roa, oroa och inspi­re­rar lyss­nar­na. Han säger till Lokaltidningen • Malmö/Limhamn (19–09-11) att Haiku Åt Folket kanske är hans sista och att det i så fall blev en tri­lo­gi. Vi får se.

Om Birk Andersson »

Detta är Anderssons tred­je hai­ku­sam­ling. Liksom i hans tidi­ga­re Anarko Haiku och Mörk Grön Haiku föl­jer dik­ter­na inte sla­viskt de klas­sis­ka möns­ter som kän­ne­teck­nar haiku­dikt­ning­en. De är ock­så, vad en bru­kar kal­la, “sen­ryu”, en form som är tema­tiskt fri­a­re. En del dik­ter hand­lar om män­ni­skor­nas liv och öden, flera om sam­häl­lets oli­ka feno­men (!), och är de humo­ris­tis­ka. En slags kor­ta iro­nis­ka afo­ris­mer. Vi hit­tar två­ra­ding­ar, tre­ra­ding­ar och fyr­ra­ding­ar. Boken är inde­lad i åtta kapi­tel som inleds med ett “mani­fest” och avslu­tas med Anderssons reg­ler för Haiku Åt Folket.

Anderssons enga­ge­mang för kli­mat och mil­jö är lika starkt som i de två tidi­ga­re böc­ker­na och de poli­tis­ka uttryc­ken är flera. Inspiration till dik­ter häm­tar han från bland and­ra Simone Weil och Sheena Iyengar men ock­så ifrån reklam för Schampot Head & Shoulders. Dikterna hand­lar ibland om våra mänsk­li­ga till­kor­ta­kom­man­den. Kanske skäms man lite.

Release blir det på Poeten på hörnet 1 oktober 18:00  Till FB-eventet »

ur Haiku åt folket

om enhör­ning­ar fun­nits
hade vi utro­tat dem
vin­ter­ga­tan
fanns före
plog­bi­len
slut­be­spru­tat
bon­den såg fasan
i ögo­nen
Foten
mås­te vis­sa få den
för att and­ra
ska få in den?*

* Uppluckring av tur­ord­nings­reg­ler­na i Lagen om anställ­nings­skydd (LAS).

Boken i webbshoppen »

FP–170 • ISBN: 978–91–88765–27–7

om Niklas Schiöler, OCD och boken Kontrollöga

AKTUELLT

BILD: Ett uppslag ut SvD 190901 med en artikel

Under rubri­ken “Vem skul­le jag vara utan mina tvång – en halv män­ni­ska?” skri­ver Maria Carling i Svenska Dagbladet 1 sep­tem­ber 2019 om Niklas Schiölers bok Kontrollöga och hans för­hål­lan­de till tvångs­tan­kar.

Schiöler berät­tar öppen­hjär­tigt om vil­ka uttryck de kan ta. “För Niklas är det tan­kar­na och räk­nan­det som är hans tvång. Andra tvät­tar hän­der­na eller kol­lar spi­sen tio­tals gång­er, kan inte vara i när­he­ten av kni­var eller pas­se­ra bro­ar med mera.” skri­ver Carling.

Tvångssyndrom, “Inre tvång”, kan ses som en folk­sjuk­dom. Två till tre pro­cent beräk­nas ha den även om den kan ta sig oli­ka uttryck med oli­ka grad av lidan­de. Hos Schiöler hand­lar det myc­ket om omsorg och oro, ofta för bar­nen men ock­så för sig själv – eller värl­den. Somligt han gör mås­te före­gås av sär­skild ritu­a­ler. Annars kan det bli fel eller så kan något all­var­ligt hän­da. Omvänt blir det bra och en stark käns­la av till­freds­stäl­lel­se infin­ner sig.

Läs Maria Carlings arti­kel vil­ken ock­så är star­ten på SvD:s serie “Inre tvång” »

Kolla vad Christina Karlsson som har läst boken skri­ver »

Kontrollöga är en annorlun­da berät­tel­se om kär­lek och räds­la, besvär­jel­ser och motåt­gär­der i en upp­skru­vad var­dag som inte ute­slu­ter hopp och möj­lig­he­ter.

Boken Kontrollöga i webbshoppen »

BILD: omslag till Niklas Schiölers bok Kontrollöga – länk till webbshoppen

Mellanrum – fyrtioåtta dikter
av Folke T. Olofsson

BILD: Omslag till Folke T. Olofssons 'Mellanrum – fyrtioåtta dikter' i fonden litografi med en å där en bro, en kvarnbyggnad och grönska speglar sig i vattenytan

Folke T. Olofssons dik­ter är ofta pas­to­ra­la. Något som kanske kan för­kla­ras av hans bak­grund som kyr­ko­her­de. Vi kän­ner vin­den, reg­net och snön. Vi ser fåg­lar, blom­mor och spår av mänsk­ligt liv – gam­malt och nytt – på gott och ont. Också klock­klang hörs. Olofsson hål­ler de exi­sten­ti­el­la frå­gor­na vid liv och han rör vid det out­grund­li­ga.

De fyr­tio­åt­ta dik­ter­na i Mellanrum, är alla num­re­ra­de i kro­no­lo­gisk ord­ning.

Läs om Folke T. Olofsson »

ur Femtioandra dik­ten

 

En tra­na lyf­ter

och är ing­et annat än

en ving­bred vak­sam fågel

i flykt över den igen­vux­na insjön

med ros­tan­de mjär­dar vid udden med bryg­gan

där fis­kar­na som redan mult­nat till jord på kyr­ko­går­den

en gång drog upp sina tjär­struk­na båtar och laga­de sina nät.

 

Boken i webbshoppen »

1 2 3 6