Bärkungen
– minnen och tankar av Sylve Björkman

Värmlänningen Sylve Björkman (1955) berät­tar öppen­hjär­tigt om sitt liv, från barn­do­men och fram till idag då han bli­vit en av de mest kän­da pro­fi­ler­na i svensk bär­han­del. Motgångar och fram­gång­ar var­vas med dråp­li­ga även­tyr både på det pri­va­ta pla­net och som före­tags­le­da­re. I en bransch som ofta kri­ti­se­ras för cyniskt utnytt­jan­de av utländsk arbets­kraft vill han ver­ka för bätt­re arbets­för­hål­lan­den och en håll­bar bärhantering.

Det har ofta svängt i Sylve Björkmans liv. Uppväxten var minst sagt tuff och mot­gång­ar­na har ibland sla­git till med för­ödan­de kraft. Ändå har han gång på gång lyc­kats resa sig och ta sig vida­re. Sett till de fram­gång­ar han nått idag – har han ju lyc­kats stort. 

“Dä är aldri för­sent å lär sej av live och ta ny tag.”

ur kapit­let ”Starka kvinnor”:

Det finns två per­so­ner som ovill­kor­ligt äls­kar honom och som tyc­ker att han är kung­en själv redan i tidig ålder. Den ena är för­stås hans mor. Hon upp­fost­rar och skäl­ler och beröm­mer och äls­kar och för­sva­rar och skäms – och skäms inte. Hon och endast hon för­står och ser var­i­från rast­lös­he­ten och galen­ska­pen här­stam­mar. Hon lind­rar och hon lider. Hon lagar mat och ger honom mas­sor – som om att maten i sig ska hjäl­pa honom att må bra och fin­na en ro. Hon lever i stän­dig oro över att något ska hän­da honom och han vet att hon är hans livs­nerv. Han för­sö­ker att all­tid lyss­na på vad hon säger men sedan som genom ett trollslag går han ut och gör tvärtom. Det för­blir en evig gåta var­för han gör det. Men det är så han är. Även nu när hon är bor­ta frå­gar han hen­ne om råd. För det mesta får han ing­et svar men ibland tror han sig veta vad hon skul­le ha sagt. Men han gör ändå det som han anser vara bäst och glöm­mer bort moderns råd i gläd­jey­ran över att tro att han ännu en gång hand­lat rätt.

Redan i nion­de klass lär ”Kröskongen” Helmer Walfridson honom hur bär­af­fä­rer ska gå till. Helmer var en känd bär­hand­la­re i trak­ten och Sylve lär­de sig myc­ket av honom. På far­mo­derns gård Brötera får Sylve köpa upp och väga in bär. Provisionen var på fem­tio öre kilot. 

Berättelserna är många. Vi får föl­ja med till Afrika där han med nöd och näp­pe und­kom­mer en flock vil­da ele­fan­ter. Han häl­sar på vän­ner­na i Thailand, ska­dar sig och ska bli helad med troll­dom – eller kanske inte. Han trä­nar och ban­tar och spring­er mara­ton – allt för att upp­nå den bäs­ta fysi­ken. De nära rela­tio­ner­na är inte all­tid så lät­ta att hantera.

Boken är rikt illu­stre­rad med foto­gra­fi­er från förr och nu.

Vännen Inga-Britt “Bittan” Olsson har genom inter­vju­er och sam­tal sam­lat en del av hans min­nen och tan­kar så att boken har kun­nat bli verklighet.

FP-252 • 978–91-88765–95‑6

ur kapit­let ”En bil­tur i nat­ten” (en ljus som­mar­natt 2018):

Det sägs att bär­kung­ar sak­nar empa­ti. Han vill inte se sig som en ego­ist, någon som bara bryr sig om sig själv och det som gyn­nar honom. Han har svårt att kän­na igen sig i den beskriv­ning­en, så som bär­kung­ar ibland utmå­las i media. Ska det bara vara de dåli­ga exemp­len som lyfts fram? Han är mån om de som ploc­kar hans bär. Inte minst de som år efter år kom­mer och ploc­kar ton­vis. De ska ha skä­lig ersätt­ning för de två måna­der de är här och arbe­tar så hårt. Men i år är sko­gar­na runt om honom så tor­ra att det knast­rar kring föt­ter­na där han går. Skogar i lan­det brin­ner fak­tiskt och eld och rök jagar män­ni­skor på flykt. Bärsäsongerna har varit rik­tigt bra de senas­te åren. Men i år kan tor­kan stäl­la till med kata­strof. Inte bara för honom och ploc­kar­na utan för alla som på ett eller annat sätt är bero­en­de av natu­ren. Också för dju­ren med­för tor­kan myc­ket lidande.