Med sitt kärnfulla språk rör sig Nicko Smith ofta i staden med dess moderniteter. Emellanåt vandrar han bort längs en älv eller ut i skogen. Platserna får betydelse och dikterna blir till vykort, ömsom grå, kargt socialrealistiska – ömsom vackra och skimrande – kanske så som världen är.
Dikter i urval är som det låter hämtade från hans tidigare sju diktverk. Poetvännen Stefan Albrektsson som följt Smith från debuten 2017 gläds därför över läsningen i den kompakta poetiska resa dikterna tar honom på:
”Från den mörkt vilsegångna trasigheten i debuten Hki Rött, över de maniskt pendlande dikterna mellan dödsskuggans dal och förklaringsberg i Bipolära skeppsbrott i Österbotten. I Evighetsnära stabiliseras ljuset och slår ut, för att bli mycket direkt och avklätt i Tvivel. Redan här kan man märka en förskjutning av blicken mot det yttre. Den blicken vidgas och djupnar ännu mer i Rollatorgnissel under den järnblå solen. I Järnjungfrupoesi blossar Nickos poetiska passion ut i ett diktande som – på en och samma gång – är verklighetsnära och flyktväg. I den senaste samlingen Brändö i mitt hjärta vävs de tidigare trådarna samman i en vilsam stillnad, en landning Hemma. Tack Nicko och Fri Press för denna resa och detta urval!”
Musiken finns där. Såklart, för i kapitlet ”Järnjungfrun” – med dikter från boken med samma titel – väcker minnen; den som kan sin Iron maiden och till exempel låten The Evil That Men kan känna igen sig i refrängen, ”före det övermänskliga gitarrsolot”, för att så följa med in i solnedgången och som han, framkalla ett inre landskap.
FP-248 • ISBN: 978–91-89762–02‑2
Här en av de avslutande dikterna:
Poesin vecklas ut till en blodröd ros
eller magiska kungariken
Jag kan inte skriva poesi
Jag kan bara dö
för att återfödas i ordens paradis
Vi läser Smiths poesi medvetna om att poesins väg handlar om att återfödas – om och om igen. Vi anar att hans intresse för andra poeters arbete, påverkar hans skapande utefter denna väg.
