Anna Nero
I unga år påverkade läsandet Anna Nero fundamentalt och vissa böcker följer henne genom livet. Hon skriver för att ge andra en känsla av något som finns bortom vår värld men samtidigt är sammanlänkat med allt som sker. Läsandet ska kännas i kroppen, det ska alstra stämningar som består eller locka fram nya tankemönster.
Skrivandet blir för Anna Nero starkast när det är nära förbundet med livet. Som krokimodell skriver hon i pauserna och texterna får, på plats i stunden, en innebörd som känns sann. Första boken Krokimodellen är skapad på detta sätt.
Men hon bejakar även de inre världarna, det som sker i mellanrummen, i det spatio som existerar bortom vår fysiska värld. Kanske uppstod dessa världar i barndomens mörka granskogar med skogssjöar och våta mossor.
Genom skrivandet utforskar hon tillvarons olika världar och triggas av att befinna sig på gränsen mellan fiktion och verklighet, mellan det som sker i realiteten och det som händer inom oss. Kanske som en korsbefruktning där det ena berikar det andra och tvärtom.
ur Krokimodellen
Jag halvligger på ett podium, eleverna ska teckna i tusch.
Läraren berättar om Kejsaren i Kina.
Han frågade sitt orakel: Är det klokt att gå ut i krig?
Oraklet tog ett sköldpaddsskal och slängde in det i elden.
I skalet bildades sprickor. Oraklet tolkade sprickorna: Nej det är ingen bra idé jag ser här…, detta sägs vara början till de tecken som med tiden blev ett skriftspråk.
Ord för lycka och fladdermus innehåller samma tecken.
Jag tänker på fladdermusen och den flyger i mörkret och jag hör dess ekolod.
Och jag känner lycka i dess vingslag.
Det börjar med blicken:
Blickar som bränner fast som laserstrålar.
Ormens blick.
Det forsätter med penseldraget:
Benknotestil
Från det tjocka till en smal spets. Att göra den perfekta linjen.
Att göra den perfekta cirkeln. Att lätta på tummen den sista fjärdedelen av den runda formen. Fast, fast, fast med hela armen och sedan en tummsnurr.
Penseldraget är spår av mänsklig vilja.
