Författaren berättar om sin uppväxt i Sverige som sträcker sig över 50- och 60-talen. På vissa sätt är berättelsen typisk, på andra helt unik.
Mjölkbutiken finns där, liksom ölutköraren med häst och vagn och radiolyssnandet – klichéer för den historiska skildringen vi vant oss med i böcker, filmer och teveserier.
FP–178 • ISBN: 978–91-88765–39‑0
Många känner nog igen Scharpings val av tidsmarkörer. Men tillsammans med hans iakttagelser och upplevelser – och inte minst beskrivningarna av de personer som på olika sätt påverkat honom – blir det en personlig och familjär skildring.
”
Vi satt i bilar utan säkerhetsbälte med föräldrar som rökte. Vi cyklade på gamla damcyklar utan att ha hjälm. Vi drack mjölk ur flaskor av glas. Vi barn skötte oss ofta själva, utan inblandning från de vuxna. Vi grabbar läste Edwin Ahlqvists Rekordmagasinet och W E Johns böcker om Biggles. Jag tror att syrran läste böcker om sjuksystern Cherry Ames av Julie Tatham och Hellen Wells. Sivar Ahlruds böcker om tvillingdetektiverna och Femböckerna av Enid Blyton inte att förglömma. Fabriksrök, som bolmade ur skorstenarna, var ett tecken på välstånd. Vi trodde att allt bara skulle bli bättre, men över allt svävade det stora svampmolnet.
[…]
Jag lärde mig mycket av mormor. Att laga mat, koka kräftor osv men framför allt lärde jag mig att lyssna på andra människor utan att döma dem i förväg. Om man diskuterade med mormor kunde hon ibland säga: – Javisst, du har ju rätt. Och så ändrade hon uppfattning. Ytterst få gånger såg jag henne förbannad, men speciellt en gång minns jag. Jag hade följt med henne till PUB för att handla. I informationsdisken stod en nonchalant ung flicka och tuggade tuggummi. Mormor smög upp bakom henne, knackade henne hårt i ryggen med sitt paraply och sa: — Fröken, vet fröken att ni arbetar för kooperationen. Det förpliktigar! Flickan svalde tuggummit i rena förskräckelsen. Mormor hade medlemsnummer 232 i Konsum Stockholm, något hon var mycket stolt över.
Läs utdraget ”Att vänta på Miles Davis” bland våra mikronoveller »
Läs om Bo Scharping och om hans andra böcker här »
PRIS: 158:-
KÖP BOKEN ♥Fri frakt inom Sverige • Köp 3 = 20% rabatt
När Scharping 25 maj 1968 nås av nyheten om att Kårhuset är ockuperat skyndar han dit. Han finner det givet att också han ska protestera mot den så kallade UKAS – betänkandet från myndigheten vilket innebar inskränkt frihet för studenter att själva välja vilka kurser de ville läsa. Han upptäcker dock att han inte känner sig hemma i någon av de olika grupperingar som engagerar sig där.
Musiken har alltid varit betydelsefullt för Scharping, och han har smakat på mycket. Dock blev det hos Miles Davis och jazzen han stannade.
Kanske kan en på något sätt se hur de olika personerna runt honom präglat honom till den han är idag. Det skulle vara intressant att få läsa om hans fortsatta liv.
