Ipomeans förgänglighet – Chiyo-nis liv och poesi
presentation och svensk tolkning av Bo Ranman

Kär­le­ken till Blom­man för dagen, Ipo­mea, har all­tid fun­nits hos Bo Ran­man. Den väx­te vid hans barn­doms­hem på bond­går­den i Tyn­ne­red och runt för­äld­rar­nas stu­ga väx­te den inhems­ka vil­da Snår­vin­dan. Sedan har han all­tid odlat den och nu har den själv­sått sig mel­lan ste­nar­na utan­för hans hem. Så fann Ran­man den japans­ka hai­ku­mäs­ta­ren Chiyo-ni (1703 — 1775) och hen­nes dik­tan­de – om Ipo­me­an.

Eftersom myc­ket har skri­vits om man­li­ga japans­ka haiku­po­e­ter som Basho, Issa, Buson och Shi­ki föll det sig lämp­ligt att skri­va om Chiyo-ni.

Ipo­me­or­na
har fång­at min vat­ten­spann
lånar gran­nens hink

BILD: Omslag till 'Ipomeans förgänglighet – Chiyo-nis liv och poesi' presentation och svensk tolkning av Bo Ranman • Gammalt återvunnet papper med porträtt av Chiyo-ni och handskriven titel

Fri Press “klas­siskt snitt”, häf­tad A5, omsla­get tryckt på kvist­pap­per – 60 sidor och illu­stre­rad
FP–168 • ISBN: 978–91-88765–25‑3

Hon skrev stor­ar­tat, menar han. Med en annan ton än de man­li­ga poe­ter­nas. Kanske en del kan ses som femi­nis­tisk haiku, sär­skilt ock­så sett till hur hon lev­de sitt liv. Det­ta i en tid när kvin­nors fri­het till kre­a­ti­vi­tet var begrän­sad.

Ipo­me­an
i den­na för­än­der­li­ga värld
finns ing­en gräns

Chiyo-ni väx­te upp i en familj där kons­ten och poe­sin spe­la­de en vik­tig roll:

Legen­den säger att hon föd­des med en pen­sel i han­den och med dof­ten av tusch och poe­si i håret. Bak­grun­den till den­na skrö­na är att hen­nes för­äld­rar hade en liten affärs­rö­rel­se som mon­te­ra­de och rama­de in tuschmål­ning­ar och poem. De loka­la poe­ter­na och konst­nä­rer­na kom till famil­jen Fuku­ma­suya för att få sina mål­ning­ar och poem mon­te­ra­de. Från tidig ålder var Chiyo-ni allt­så omgi­ven av kal­li­gra­fi, poe­si och konst, och de män­ni­skor som ägna­de sig åt det­ta.”

 

Någ­ra av bokens illust­ra­tio­ner är gam­la – and­ra nya.

BILD: Spann omslingrad av Ipomea av Sara Lundstedt & Trollsländan jagande över vatten av Martin Medin

över det ström­man­de vatt­net
jagan­de sin skug­ga
troll­slän­dan

PRIS: 100:-

KÖP DIREKT FRÅN OSS

eller

KÖP BOKEN BOKUS

KÖP BOKEN ADLIBRIS

Email

Chiyo-ni fick möta flera av den tidens kän­da poe­ter och gick i lära hos ett par av dem. Något som ock­så kun­de kom­ma att leda till ett par för­dju­pa­de rela­tio­ner. Allt kän­ner vi inte till, men hon vil­le leva fritt, inte gif­ta sig. Kanske fick hon barn. När för­äld­rar­na dog tog hon över verk­sam­he­ten jäm­te huvud­vä­gen till Kyo­to. Där kun­de hon sam­ti­digt höra både värl­dens ljud, kloc­kor­na från det budd­his­tis­ka temp­let och natu­rens ljud från träd­går­den.

Vid slu­tet av sitt liv blev hon nun­na inom Judo-Shins­hu budd­his­men. Den dag som hon lät raka sitt huvud skrev hon: ”Jag avsvär­jer mig inte värl­den, men på grund av den ensam­ma käns­lan av mujō, för­gäng­lig­het, så söker jag en väg för att mitt hjär­ta skall föl­ja det rena vatt­net som fly­ter natt och dag.” Den­na upp­le­vel­se kom att präg­la hen­nes fort­sat­ta dik­tan­de intill hen­nes död.

man mås­te böja sig
i den­na för­än­der­li­ga värld
snö på bam­bun

 

Ipo­me­ans för­gäng­lig­het – Chiyo-nis liv och poe­si är en av flera skrif­ter som Fri Press pub­li­ce­rat om kine­sis­ka och japans­ka poe­ter. Någ­ra av dem finns fort­fa­ran­de för för­sälj­ning.

SE DEM HÄR »

Snart kom­mer Hai­ku­ma­ga­si­net #2. Håll utkik här på webb­plat­sen och följ oss på soci­a­la medi­er.

Gary Snyder 90 år – och Fri Press rötter
av Bo Ranman

Hur poe­sin kom­mer till mig”

Den kom­mer klam­pan­de

över sten­bloc­ken på nat­ten,

stan­nar, lite rädd, bort­om

dit lägerel­den når

jag möter den

vid lju­sets kant

 

Från No Natu­re, 1992.
svensk tolk­ning Bo Ran­man


Vid mit­ten på 60-talet var jag 14 år och gick i åtton­de klass. Det året så hade min far satt Jack Kerou­acs På drift* (On the Road) i hän­der­na på mig och den led­de mig snabbt vida­re till ett exem­plar av Dhar­magäng­et* som jag hit­ta­de i ett antik­va­ri­at vid Kungs­ports­plat­sen. Dhar­magäng­et är på sätt och vis en fort­sätt­ning på På drift.

Jag fasci­ne­ra­des oer­hört av den karak­tär i boken som Kerou­ac givit nam­net Jap­hy Ryder och av hans arbe­te med att tol­ka Han-shans dik­ter till eng­els­ka. Att han i verk­lig­he­ten var poe­ten Gary Sny­der var i försto­ne inte uppen­bart för en fjor­ton­å­ring i Göte­borgs för­or­ter.

När jag någ­ra år sena­re pac­ka­de farsans gam­la ryggsäck och lif­ta­de ut i Euro­pa så var en av anhal­ter­na Ams­ter­dams bok­hand­lar. För vid det här laget hade jag fått klart för mig vem Gary Sny­der egent­li­gen var. Det var en bedrift att sno­ka upp en utgå­va av Dhar­magäng­et i Göte­borg vid den här tiden, men det var en omöj­lig­het att hit­ta någon av Gary Sny­ders böc­ker. Det­ta var långt före googlan­dets tid, det fanns ing­et Inter­net där alla värl­dens böc­ker ald­rig är läng­re bort en ett par klick­ning­ar med musen.

Athe­naum, A bout du Mon­de och and­ra bok­hand­lar i Ams­ter­dam kom att bli plat­ser som jag besök­te flera gång­er om året under det kom­man­de decen­ni­et.

Bland de böc­ker som jag hade med mig hem från det förs­ta besö­ket fanns Gary Sny­ders Rip Rap & Cold Mountain Poems. Min fasci­na­tion för Gary Sny­der bekräf­ta­des när jag läs­te hans poe­si. Hans poe­si var starkt inspi­re­rad av zen-budd­hism, Nor­da­me­ri­kas ursprungs­be­folk­ning och att vär­na om mil­jön.

1972 med­ver­kan­de Sny­der på kon­fe­ren­sen ”Only one Earth” FNs förs­ta mil­jö­kon­fe­rens i Stock­holm och fick strax där­ef­ter Pulit­zer­pri­set för sin dikt­sam­ling Turt­le Island som 1975 kom på svens­ka som Sköld­paddsön på det legen­da­ris­ka Bo Cave­fors för­lag. “Sköld­paddsön” är ursprungs­be­folk­ning­ens namn på Nor­da­me­ri­ka.

Gary Snyder

Gary Sny­der talar på Colum­bia Uni­ver­si­ty 2007. Bild­käl­la: Wiki­me­dia under Attri­bu­tion 2.0 Gene­ric (CC BY 2.0)

I Jack Kerou­acs Dhar­magäng­et skild­ras vän­ska­pen mel­lan Jack och Gary. Boken slu­tar med att Gary (Jap­hy Ryder) reser till Japan för att stu­de­ra zen­budd­his­men, en resa som han fak­tiskt gjor­de och des­sa stu­di­er kom att pågå i många år. Efter ytter­li­ga­re resor i Japan och Indi­en slog han sig ned i kali­for­nis­ka Sier­ra Neva­da. Plat­sen där han nu lever heter Kit­kit­diz­ze. Han har under­vi­sat vid Uni­ver­si­tet i Kali­for­ni­en och har under åren som gått varit verk­sam som poet, essä­ist och mil­jö­ak­ti­vist.


Läs ytterligare tre tolkningar av Gary Snyders dikter:

Amithabas Löfte

Flyttfåglar

Revolution i revolutionen i …

 

Bryggan mellan skymning och gryning – ett urval av Yosa Busons haiku
presentation och svensk tolkning av Bo Ranman

BILD: Omslag till 'Bryggan mellan skymning och gryning – ett urval av Yosa Busons haiku' av Bo Ranman • Gammalt återvunnet papper med porträtt av Buson tecknad av Elin Zetterström och handskriven titel

Yosa Buson (1716 – 1783) betrak­tas som en av de fyra sto­ra japans­ka hai­ku­mäs­tar­na, vid sidan av Basho, Issa och Shi­ki. Länge stod hans verk i skug­gan av Bashos dikt­ning, men när Shi­ki omvär­de­ra­de Busons poe­si kom hans för­fat­tan­de att lyf­tas fram.

Fri Press “klas­siskt snitt”, häf­tad A5, omsla­get tryckt på kvist­pap­per – 60 sidor

FP–150 • ISBN: 978–91-88765–12‑3

Masa­o­ka Shi­ki pub­li­ce­ra­de 1896 ver­ket Haiku Poet Buson i vil­ket han ana­ly­se­ra­de Busons dikt­ning uti­från en modern rea­lism. Shi­ki erkän­de Basho som haiku­po­esins mäs­ta­re men han slog fast att Buson är Bashos jäm­li­ke och att han ibland över­träf­far den gam­le mäs­ta­ren.

ur Bryg­gan mel­lan skym­ning och gry­ning

jag går ut genom grin­den

även jag en rese­när

hös­ten blir mör­ka­re

Nu var ju inte Buson en vand­rings­man som Basho. Buson hade hem och familj men Basho var hans före­dö­me. Buson och hans kam­ra­ter restau­re­ra­de Bashos stu­ga bland kul­lar­na nord­ost om Kyo­to och han skrev om plat­sens histo­ria och bety­del­se.

Sagt om Bryggan mellan skymning och gryning

❝Det­ta är Buson på en svens­ka som kling­ar rapp o natur­lig. Det all­ra mesta låter annars över­satt. Men här tycks krå­kor­na verk­li­gen hesa. Och vil­ka bil­der, i clai­rob­scur: ❛I en ank­rad båt/ långt från fes­tens fyrverkerier/ lagas mat över en eld❜. Eller orden över en död kol­le­ga och hai­ku­mäs­ta­re, ett slags nyårs­dikt; ❛Sedan Bashos död/ har inte ett enda år/ hål­lit sitt löf­te…❞

Håkan San­dell okto­ber 2019

 

PRIS: 100:-

KÖP DIREKT FRÅN OSS

eller

KÖP BOKEN BOKUS

KÖP BOKEN ADLIBRIS

BILD: Bo Ranman på resa mot Svenska Bodhisattvaförbundets världskongress 2019, i fonden en vindpinad tallskog

Bo Ran­man, redak­tör och bil­da­re av Fri Press för­lag, har under fem­tio år stu­de­rat äld­re kine­sis­ka och japans­ka poe­ter. Resul­ta­tet har bli­vit en sam­ling skrif­ter med pre­sen­ta­tio­ner och dik­ter i urval.

 

Längs vägen del fyra – utan byxor i Essaouira
av Bo Ranman

Det­ta är den avslu­tan­de delen av seri­en. Ran­man ver­kar leta efter något och han gör det i fot­spå­ren av tidi­ga­re rese­nä­rer. Flera plat­ser vitt­nar om befolk­ning­ens kamp för fred, fri­het och rätt­vi­sa.

Det hand­lar om resor… Det är all­tid spän­nan­de att besö­ka oli­ka län­der och kul­tu­rer. Men främst hand­lar det om alla män­ni­skor jag mött. En del har jag fort­fa­ran­de kon­takt med, vi brev­väx­lar, skri­ver till varand­ra på nätet… Någ­ra träf­far jag allt som oftast”, säger Ran­man med ett brett leen­de.

Läsa­ren får föl­ja med till Nord­af­ri­ka, mili­tär­dik­ta­tu­rens Tur­ki­et, och till sjut­ti­o­ta­lets para­diss­trän­der i den gre­kis­ka övärl­den. Ran­man besö­ker den ogäst­vän­li­ga packi­sen i Ark­tis och en desto mer gäst­vän­lig liten by i det inre av Ama­zo­nas. Kon­tras­ter­na är sto­ra, sär­skilt i jäm­fö­rel­se med hur det är här hem­ma i Sve­ri­ge. Men det kan te sig gans­ka annorlun­da i Ran­mans kol­lek­tiv i Bill­dal ock­så, eller i en gran­risko­ja i Häl­sing­land.

Den­na sam­ling berät­tel­ser är skri­ven för att öpp­na och inspi­re­ra var­je läsa­re till egna resor och insik­ter.

Bild: kollage med bilder från Bo Ranmans "Längs vägen" (Bo stående i ett strandat vrak;

Längs vägen i webb­s­hop­pen »

LÄNGS VÄGEN DEL 3 – Milarepas grotta och andra berättelser av Bo Ranman

Omslag till Längs vägen del 3 av Bo Ranman

Det är 70-tal. Det är de sto­ra demon­stra­tio­ner­nas tid och många brin­ner för det de tror på. Bo bor inte själv i den gam­la budd­hist­mun­ken Mila­re­pas grot­ta utan det gör Jane, en av hans älds­ta vän­ner. Men han kom­mer till Kabul just när kung­en avsätts i en kupp. Och på Pud­ding Shop i Istan­bul (restau­rang­en där 70-tals­hip­pi­es träf­fas på väg till och från Asi­en) får han och flick­vän­nen vär­ja sig när det blir bråk mel­lan gäs­ter­na. I Nord­af­ri­ka får han träf­fa repre­sen­tan­ter för väst­sa­ha­ris­ka POLISARIO. Och så sit­ter han på kåken i Mari­estad för vapen­väg­ran. På job­bet tror de inte all­tid på vad Bo berät­tar, men i berät­tel­sen “Indi­a­nen på lag­ret eller hur vi drev lönn­krog i Haga” får vi veta var­för han ser­ve­rar vege­ta­ris­ka piro­ger.

 

Inspiration

Det är 60 år sedan Jack Kerou­ac kom ut med sin On the road. Just den boken var en stor inspi­ra­tions­käl­la för Bo Ran­man, till hans resor och intres­set för beat­kul­tu­ren, budd­his­men och det egna skri­van­det. När han var fjor­ton gav hans far honom boken På drift, som den kom att heta i svensk över­sätt­ning. Bo låna­de sin fars gam­la ryggsäck och sov­säck och lif­ta­de iväg. (Bild: Förs­ta poc­ketom­sla­get till Jack Kerou­acs On the Road)

Omslag till Jack Kerouacs roman On the Road

På väg heter den nya svens­ka över­sätt­ning­en av Andre­as Vesterlund (Bak­håll 2016). Den byg­ger på den ame­ri­kans­ka nyut­gå­van On the Road: the Ori­gi­nal Scroll (Viking Press 2007) och är något helt annorlun­da än de av för­la­gens tidi­ga­re till­rät­ta­lag­da och cen­su­re­ra­de ver­sio­ner. Nu föl­jer den Kerou­acs ori­gi­nal­ma­nu­skript som just kal­las “The ori­gi­nal scroll” eftersom att han skrev på en tret­tio­sex meter lång pap­pers­rul­le i ett enda styc­ke. Per­so­ner­na i roma­nen har fått till­ba­ka sina rik­ti­ga namn och för­fat­ta­rens beskriv­ning­ar av kär­lek, sex och dro­ger är med så som Kerou­ac skrev det. Föl­jan­de lil­la utdrag får väl ses lite som en pro­gram­för­kla­ring:

De enda män­ni­skor­na för mig är de gal­na, de som är gal­na i att leva, gal­na i att pra­ta, gal­na i att bli fräls­ta, med en glu­pan­de hung­er efter allt på en gång, de som ald­rig gäs­par eller ägnar sig åt var­dag­ligt småprat, utan brin­ner, brin­ner som fan­tas­tis­ka gula fyr­ver­ke­ri­er och explo­de­rar som spind­lar tvärs över stjär­nor­na.”

Längs vägen 3 i Webb­s­hop­pen »


För 10 år sedan skrev Bo Ran­man den lil­la min­nes­skrif­ten Dhar­magäng­et möts, allt­så 50 år efter Jack Kerou­acs On the Road. Hur inspi­re­ran­de än Kerou­acs sto­ra lit­te­rä­ra fram­gång blev, var den ock­så bör­jan till slu­tet för hans för­fat­tan­de.

Vi brin­ner, pra­tar stort, och vill ing­et annat.

 

Haiku sms

Ur göm­mor­na ploc­kar vi fram svensk haiku i fick­for­mat. Hös­ten 2002 bör­ja­de vi — Mai­lis Gul­lin, Dag Pers­son och Bo Ran­man — att SMS:a haiku till varand­ra. Det var roligt! Våra sin­nen fång­a­des av stun­den. Men dåti­dens mobil­te­le­fon­min­nen rym­de efter ett tag inte dem alla.

Recension om HAIKU SMS i HallandsPosten 2004-07-26

Anmä­lan i Hal­lands­pos­ten 2004

For­ma­tet, 7 x 13 cm, 64 sidor, gör att den får plats i din mobil­fic­ka! Pas­sa på att bestäl­la något av de sista exem­pla­ren. TILL WEBBSHOPPEN »

Hur jag räddades av Ali Nassab och andra historier Längs vägen del 2

Bo Ran­man und­rar hur man blir den man är? Går det att tala om slum­pen — eller kanske ödet?

I Längs vägen del 1 berät­ta­de han om hur bil­der­na i albu­met från hans fars resor i efter­krigs­ti­dens Euro­pa kom att inspi­re­ra honom. Och vad Jack Kerou­acs böc­ker kom att bety­da.

Ran­man gjor­de sina egna resor vil­ka led­de till fler vil­ka på oli­ka sätt led­de till många oför­ut­sed­da upp­le­vel­ser och star­ka möten med intres­san­ta män­ni­skor.

I Längs vägen del 2 får vi bland annat föl­ja med till Paris par­ker 1969, till det mot­sä­gel­se­ful­la Bodh Gaya i Indi­en och till ett Baski­en i upp­ror 1978. Vi får veta vad som kan hän­da när man väg­rar att göra mili­tär­tjänst, hur det går när ens per­son­li­ga över­ty­gel­se ställs emot emot det svens­ka rätts­vä­sen­det.

Längs vägen del 1 fick ett posi­tivt mot­ta­gan­de. Del 2 har ett utö­kat inne­håll och spän­nings­mo­men­ten i berät­tel­ser­na ökar.

Längs vägen del 2 i Webb­s­hop­pen