Längs vägen del fyra – utan byxor i Essaouira

av Bo Ranman

Detta är den avslu­tan­de delen av seri­en. Ranman ver­kar leta efter något och han gör det i fot­spå­ren av tidi­ga­re rese­nä­rer. Flera plat­ser vitt­nar om befolk­ning­ens kamp för fred, fri­het och rätt­vi­sa.

Det hand­lar om resor… Det är all­tid spän­nan­de att besö­ka oli­ka län­der och kul­tu­rer. Men främst hand­lar det om alla män­ni­skor jag mött. En del har jag fort­fa­ran­de kon­takt med, vi brev­väx­lar, skri­ver till varand­ra på nätet… Några träf­far jag allt som oftast”, säger Ranman med ett brett leen­de.

Läsaren får föl­ja med till Nordafrika, mili­tär­dik­ta­tu­rens Turkiet, och till sjut­ti­o­ta­lets para­diss­trän­der i den gre­kis­ka övärl­den. Ranman besö­ker den ogäst­vän­li­ga packi­sen i Arktis och en desto mer gäst­vän­lig liten by i det inre av Amazonas. Kontrasterna är sto­ra, sär­skilt i jäm­fö­rel­se med hur det är här hem­ma i Sverige. Men det kan te sig gans­ka annorlun­da i Ranmans kol­lek­tiv i Billdal ock­så, eller i en gran­risko­ja i Hälsingland.

Denna sam­ling berät­tel­ser är skri­ven för att öpp­na och inspi­re­ra var­je läsa­re till egna resor och insik­ter.

Längs vägen i webb­s­hop­pen »

LÄNGS VÄGEN DEL 3 – Milarepas grotta och andra berättelser av Bo Ranman

Omslag till Längs vägen del 3 av Bo Ranman

Det är 70-tal. Det är de sto­ra demon­stra­tio­ner­nas tid och många brin­ner för det de tror på. Bo bor inte själv i den gam­la budd­hist­mun­ken Milarepas grot­ta utan det gör Jane, en av hans älds­ta vän­ner. Men han kom­mer till Kabul just när kung­en avsätts i en kupp. Och på Pudding Shop i Istanbul (restau­rang­en där 70-tals­hip­pi­es träf­fas på väg till och från Asien) får han och flick­vän­nen vär­ja sig när det blir bråk mel­lan gäs­ter­na. I Nordafrika får han träf­fa repre­sen­tan­ter för väst­sa­ha­ris­ka POLISARIO. Och så sit­ter han på kåken i Mariestad för vapen­väg­ran. På job­bet tror de inte all­tid på vad Bo berät­tar, men i berät­tel­sen “Indianen på lag­ret eller hur vi drev lönn­krog i Haga” får vi veta var­för han ser­ve­rar vege­ta­ris­ka piro­ger.

 

Inspiration

Det är 60 år sedan Jack Kerouac kom ut med sin On the road. Just den boken var en stor inspi­ra­tions­käl­la för Bo Ranman, till hans resor och intres­set för beat­kul­tu­ren, budd­his­men och det egna skri­van­det. När han var fjor­ton gav hans far honom boken På drift, som den kom att heta i svensk över­sätt­ning. Bo låna­de sin fars gam­la ryggsäck och sov­säck och lif­ta­de iväg. (Bild: Första poc­ketom­sla­get till Jack Kerouacs On the Road)

Omslag till Jack Kerouacs roman On the Road

På väg heter den nya svens­ka över­sätt­ning­en av Andreas Vesterlund (Bakhåll 2016). Den byg­ger på den ame­ri­kans­ka nyut­gå­van On the Road: the Original Scroll (Viking Press 2007) och är något helt annorlun­da än de av för­la­gens tidi­ga­re till­rät­ta­lag­da och cen­su­re­ra­de ver­sio­ner. Nu föl­jer den Kerouacs ori­gi­nal­ma­nu­skript som just kal­las “The ori­gi­nal scroll” eftersom att han skrev på en tret­tio­sex meter lång pap­pers­rul­le i ett enda styc­ke. Personerna i roma­nen har fått till­ba­ka sina rik­ti­ga namn och för­fat­ta­rens beskriv­ning­ar av kär­lek, sex och dro­ger är med så som Kerouac skrev det. Följande lil­la utdrag får väl ses lite som en pro­gram­för­kla­ring:

De enda män­ni­skor­na för mig är de gal­na, de som är gal­na i att leva, gal­na i att pra­ta, gal­na i att bli fräls­ta, med en glu­pan­de hung­er efter allt på en gång, de som ald­rig gäs­par eller ägnar sig åt var­dag­ligt småprat, utan brin­ner, brin­ner som fan­tas­tis­ka gula fyr­ver­ke­ri­er och explo­de­rar som spind­lar tvärs över stjär­nor­na.”

Längs vägen 3 i Webbshoppen »


För 10 år sedan skrev Bo Ranman den lil­la min­nes­skrif­ten Dharmagänget möts, allt­så 50 år efter Jack Kerouacs On the Road. Hur inspi­re­ran­de än Kerouacs sto­ra lit­te­rä­ra fram­gång blev, var den ock­så bör­jan till slu­tet för hans för­fat­tan­de.

Vi brin­ner, pra­tar stort, och vill ing­et annat.

 

Haiku sms

Ur göm­mor­na ploc­kar vi fram svensk haiku i fick­for­mat. Hösten 2002 bör­ja­de vi — Mailis Gullin, Dag Persson och Bo Ranman — att SMS:a haiku till varand­ra. Det var roligt! Våra sin­nen fång­a­des av stun­den. Men dåti­dens mobil­te­le­fon­min­nen rym­de efter ett tag inte dem alla.

Recension om HAIKU SMS i HallandsPosten 2004-07-26

Anmälan i Hallandsposten 2004

Formatet, 7 x 13 cm, 64 sidor, gör att den får plats i din mobil­fic­ka! Passa på att bestäl­la något av de sista exem­pla­ren. TILL WEBBSHOPPEN »

Hur jag räddades av Ali Nassab och andra historier Längs vägen del 2

Bo Ranman und­rar hur man blir den man är? Går det att tala om slum­pen — eller kanske ödet?

I Längs vägen del 1 berät­ta­de han om hur bil­der­na i albu­met från hans fars resor i efter­krigs­ti­dens Europa kom att inspi­re­ra honom. Och vad Jack Kerouacs böc­ker kom att bety­da.

Ranman gjor­de sina egna resor vil­ka led­de till fler vil­ka på oli­ka sätt led­de till många oför­ut­sed­da upp­le­vel­ser och star­ka möten med intres­san­ta män­ni­skor.

I Längs vägen del 2 får vi bland annat föl­ja med till Paris par­ker 1969, till det mot­sä­gel­se­ful­la Bodh Gaya i Indien och till ett Baskien i upp­ror 1978. Vi får veta vad som kan hän­da när man väg­rar att göra mili­tär­tjänst, hur det går när ens per­son­li­ga över­ty­gel­se ställs emot emot det svens­ka rätts­vä­sen­det.

Längs vägen del 1 fick ett posi­tivt mot­ta­gan­de. Del 2 har ett utö­kat inne­håll och spän­nings­mo­men­ten i berät­tel­ser­na ökar.

Längs vägen del 2 i Webbshoppen