LÄNGS VÄGEN DEL 3 – Milarepas grotta och andra berättelser av Bo Ranman

Det är 70-tal. Det är de sto­ra demon­stra­tio­ner­nas tid och många brin­ner för det de tror på. Bo bor inte själv i den gam­la budd­hist­mun­ken Milarepas grot­ta utan det gör Jane, en av hans älds­ta vän­ner. Men han kom­mer till Kabul just när kung­en avsätts i en kupp. Och på Pudding Shop i Istanbul (restau­rang­en där 70-tals­hip­pi­es träf­fas på väg till och från Asien) får han och flick­vän­nen vär­ja sig när det blir bråk mel­lan gäs­ter­na. I Nordafrika får han träf­fa repre­sen­tan­ter för väst­sa­ha­ris­ka POLISARIO. Och så sit­ter han på kåken i Mariestad för vapen­väg­ran. På job­bet tror de inte all­tid på vad Bo berät­tar, men i berät­tel­sen ”Indianen på lag­ret eller hur vi drev lönn­krog i Haga” får vi veta var­för han ser­ve­rar vege­ta­ris­ka piro­ger.

 

Inspiration

Det är 60 år sedan Jack Kerouac kom ut med sin On the road. Just den boken var en stor inspi­ra­tions­käl­la för Bo Ranman, till hans resor och intres­set för beat­kul­tu­ren, budd­his­men och det egna skri­van­det. När han var fjor­ton gav hans far honom boken På drift, som den kom att heta i svensk över­sätt­ning. Bo låna­de sin fars gam­la ryggsäck och sov­säck och lif­ta­de iväg. (Bild: Första poc­ketom­sla­get till Jack Kerouacs On the Road)

På väg heter den nya svens­ka över­sätt­ning­en av Andreas Vesterlund (Bakhåll 2016). Den byg­ger på den ame­ri­kans­ka nyut­gå­van On the Road: the Original Scroll (Viking Press 2007) och är något helt annorlun­da än de av för­la­gens tidi­ga­re till­rät­ta­lag­da och cen­su­re­ra­de ver­sio­ner. Nu föl­jer den Kerouacs ori­gi­nal­ma­nu­skript som just kal­las ”The ori­gi­nal scroll” eftersom att han skrev på en tret­tio­sex meter lång pap­pers­rul­le i ett enda styc­ke. Personerna i roma­nen har fått till­ba­ka sina rik­ti­ga namn och för­fat­ta­rens beskriv­ning­ar av kär­lek, sex och dro­ger är med så som Kerouac skrev det. Följande lil­la utdrag får väl ses lite som en programförklaring:

”De enda män­ni­skor­na för mig är de gal­na, de som är gal­na i att leva, gal­na i att pra­ta, gal­na i att bli fräls­ta, med en glu­pan­de hung­er efter allt på en gång, de som ald­rig gäs­par eller ägnar sig åt var­dag­ligt småprat, utan brin­ner, brin­ner som fan­tas­tis­ka gula fyr­ver­ke­ri­er och explo­de­rar som spind­lar tvärs över stjärnorna.”

Längs vägen 3 i Webbshoppen »

---

För 10 år sedan skrev Bo Ranman den lil­la min­nes­skrif­ten Dharmagänget möts, allt­så 50 år efter Jack Kerouacs On the Road. Hur inspi­re­ran­de än Kerouacs sto­ra lit­te­rä­ra fram­gång blev, var den ock­så bör­jan till slu­tet för hans författande.

Vi brin­ner, pra­tar stort, och vill ing­et annat.