Hösten sluter sig – Masaoka Shikis haiku
av Bo Ranman

Masaoka Shiki (1867–1902) lev­de i en tid då Japan snabbt moder­ni­se­ra­des och sam­häl­let genom­gick sto­ra för­änd­ring­ar. Han betrak­tas idag som en av de japans­ka hai­ku­mäs­tar­na till­sam­mans med Chiyo-ni, Basho, Issa och Buson. Med sin egen stil för­ny­a­de han den klas­sis­ka japans­ka haiku­po­e­sin genom att ge dik­ter­na rea­lis­tiskt och var­dag­ligt inne­håll. Något som bidra­git till haikuns över­lev­nad in i våra dagar.

Han tog sig för­fat­tar­nam­net Shiki. Så kal­las ibland den lil­la göken, ”hoto­to­gi­su”, vil­ken ock­så är van­lig i den japans­ka poesin.

FP–156 • ISBN: 978–91-88765–42‑0

Shiki stu­de­ra­de på uni­ver­si­te­tet i Tokyo men tog ing­en exa­men. 1892 bör­ja­de han skri­va lit­te­ra­turkri­tik och under många år var han verk­sam som redak­tör på tid­ning­en Nippon. I den­na hyl­la­de han Yosa Buson, som han ansåg kom­mit i skug­gan av den sto­re mäs­ta­ren Basho – vil­ken han fak­tiskt kri­ti­se­ra­de, och som då blev något av en lit­te­rär skandal.

Ranmans skrift inne­hål­ler för­stås ett antal dik­ter i urval.

1895 vil­le han plöts­ligt bli krigs­kor­re­spon­dent i Kina. Dock skic­ka­des han snart hem all­var­ligt lung­sjuk ing­en trod­de han skul­le över­le­va. Mot alla odds över­lev­de han efter att ha åter­vänt till sin födel­sestad Matsuyama.

De sista åren av sitt liv var Shiki myc­ket pro­duk­tiv och skrev tju­go­fem­tu­sen haiku­dik­ter (!). 1897 star­ta­de han ock­så haik­utid­skrif­ten Hototogisu. De sista åren av sitt liv var han säng­lig­gan­de. Genom fönst­ret kun­de han bara se ett hörn av trädgården.

des­sa löv
de hål­ler sig fast
i den fly­en­de hösten

Bo Ranman pre­sen­te­rar i ett antal skrif­ter en bro­kig sam­ling poe­ter. Dessa bil­dar ändå en slags lin­je, eller kanske sna­ra­re ett spår. Nu kom­mer så pas­san­de Hösten slu­ter sig – Masaoka Shikis haiku.

Hans intres­se väck­tes efter att hans far lagt Jack Keruacs På drift (On the road) i hän­der­na på honom. Ranman var då fem­ton år och inspi­re­ra­des starkt. Det har sedan dess bli­vit ett otal resor och ett sökan­de i det som var flera av beat­po­e­ter­na lät sig inspi­re­ras av: poe­sin i kine­sisk Chan och japansk Zen.