Tina K Persson

Växjöflickan Tina bör­ja­de rida vid nio års ålder. Hon lär­de sig häs­tens ana­to­mi, varten­da ben i krop­pen och teck­na­de av dem med pre­ci­sion. Riktigt var­för vet hon inte men hon väx­la­de över till uttrycks­om­rå­det: orden. Kanske vil­le hon utma­na sig själv.

”Att jag skul­le bli poet var på något sätt inskri­vet i mig. Som sex­å­ring skrev jag på lap­par, släng­de dem för att jag trod­de nog att jag var väl­digt udda. Knäpp, rent av.” Vid sex­ton skrev hon sin förs­ta exi­sten­ti­el­la lång­dikt vil­ket blev den rik­ti­ga startpunkten.

Läsningens gåva kom från moders­si­dan. Och så kän­de hon det där sto­ra behov av att under­sö­ka den värld hon kom­mit till. Men med sin arbet­ar­bak­grund hop­pa­de hon tidigt ut i arbets­li­vet – för att gå ”den långa, kro­ki­ga vägen”. Det blev jobb i äldre­vår­den och som häst­skö­ta­re, lär­lings­jobb som teck­na­re på ett stort före­tag. Layout en tid. Och så lite på luf­fen i Spanien.

Hon fann sina sti­gar och efter att ha läst in nöd­vän­di­ga ämnen på folk­hög­sko­la blev det lit­te­ra­tur­ve­ten­skap i Göteborg och till­ba­ka till Växjö där hon fick jobb på en taltidning.

”Jag har all­tid tyckt om att använ­da rös­ten. Har all­tid sjung­it. I kyr­ko­kö­rer och i amatörband.”

Under sex­ton år skrev hon sedan bokre­cen­sio­ner för Smålandsposten. Fem vec­kor på ett frakt­far­tyg blev artik­lar om sjö­re­san: ”Ombord på Wintermoon”. Undersökandet fort­sat­te där begrepp som tid, spår, dröm­mar och livs­vill­kor blev vik­ti­ga. Det intui­ti­va och det lång­sik­ti­ga arbe­tet med ord och mening­ar ver­ka­de paral­lellt, all­tid i ett för­sök att ”pej­la med den inre blic­ken”. På så sätt pågick det egna skri­van­det hela tiden bredvid.

Vid 30 träf­fa­de hon sin man och blev bonus­mam­ma. Dikterna kom att hand­la om att reno­ve­ra hus och sam­ti­digt hålla ihop en slags familj. 2005 debu­te­ra­de hon med Sjunger mig in i dig (Artéa Förlag) som kom att kal­las ”Mogen som ett som­ma­räpp­le” i Lyrikvännens bok­klubb. Andra boken kom året där­ef­ter: Högläsning för hun­dar (Artéa Förlag) vil­ken blev ”Veckans bokval” i Svenska Dagbladet.

2012 kom Album för för­lo­ra­de bil­der – dik­ter (palatset.poesi) som i för­läng­ning­en har lett till en musik­po­e­tisk före­ställ­ning till­sam­mans med Lennart Dr Blues. Tillsammans med maken, Stefan Nilsson, kom 2015 Liv med hund (Tassenochboken).

”Hundarna hade kom­mit in i mitt liv och häs­tar­na sprung­it ut.”

2017 kom dikt­sam­ling­en I en kly­ka av otid (palatset.poesi) och 2019 idé­ro­ma­nen Livet i all enkel­het (Ekström & Garay).

De senas­te åren har det bli­vit mer konst-per­for­man­ce, utby­tesut­ställ­ning i Tyskland, ”Beat poetry” i Kosovo och poe­si­upp­läs­ning i Houston. Medlemskapet i atel­jé­för­e­ning­en Italienska palat­set har inne­bu­rit flera kon­tak­ter och projekt.

Men häs­ten kom till­ba­ka; Tina K Persson gjor­de en upp­le­vel­se­rik bil­re­sa genom sex del­sta­ter i USA. I South Dakotas prä­ri­e­lik­nan­de land­skap fick hon änt­li­gen rida igen.

2021 kom hon här på Fri Press med diktsvi­ten Tecken för häst – en trip­tyk.

Läs om Tecken för häst – en triptyk »

Här på Fri Press (okto­ber 2022) kom Tina K Persson med diktsvi­ten Väster om Kråketorp. Den hand­lar till det ytt­re om reno­ve­ring­en av ett gam­malt hus. Men hon rör sig på fler plan och pre­cis som i livets oli­ka pro­jek­tet hän­der saker inom diktjaget.

Läs om Väster om Kråketorp »