Sedan kommer orden
av Frida Mellström

Det hand­lar om Leno­re. Hen­nes man Han­nes är död och hon kän­ner att hen­nes ord är kan­ti­ga och skär sig mot sonen Axels mju­ka. Sce­ner­na väx­lar mel­lan ett nu och ett då när hon gör upp med det för­flut­na i läng­tan efter att kom­ma sin son närmare.

Mell­ströms pro­sa­ly­ris­ka berät­tel­se är ett skå­de­spel med enkel rek­vi­si­ta där fon­den utgörs av den verk­lig­het vi alla för­sö­ker pas­sa in i. Men vi rör oss under ytan när Leno­re gör upp med det förflutna.

 

Leo­no­re är fullt med­ve­ten om att Han­nes inte läng­re finns. Ändå dras hen­nes tan­kar många gång­er oemot­stånd­ligt till­ba­ka. Ock­så till plat­ser­na där han fort­fa­ran­de fanns.

Leo­no­re vet att Han­nes inte läng­re finns. Men kan hon för­stå det? Och hur ska hon se att sonen finns kvar och att hon själv fak­tiskt lever?

Omslaget till 'Sedan kommer orden' av Frida Mellström, i tegelrött och vitt kakel med text i flytande blått

FP–184 • ISBN: 978–91-88765–43‑7

Om jag visste att du fanns så skulle jag stanna
av Elisaveta Gräsbeck

Elis­a­ve­ta Gräs­becks dik­ter skul­le kun­na beskri­vas som vykort från oli­ka hörn av verk­lig­he­ten. Som en tan­ke i en bil­kö på väg hem från job­bet. Som ett min­ne från i förr­går som vär­mer i brös­tet. Eller en läng­tan efter ett annat liv, mitt i livet.

Själ­va titeln Om jag viss­te att du fanns så skul­le jag stan­na skvall­rar väl om att det nog fak­tiskt fanns någon där. Om det som skild­ras är själv­upp­levt eller inte sak­nar bety­del­se. För vi rycks med på ett sätt som om vi själ­va var där, med de tan­kar­na och käns­lor­na som Gräs­beck så väl sät­ter ord på.

jag sprang bakom dig
min lil­la hand i din stora
du pas­se­ra­de gå
innan ljuset
hun­nit skif­ta till grönt
jag tänkte
att det var vi som styr­de trafiken
som ett musikstycke
klev vi rakt ut i gatan
bilar­na skingrades
för ett dra­ma­tiskt piano
i våra steg

 

Den som för­lo­rat någon, kanske bli­vit läm­nad eller som upp­levt att en rela­tion tagit slut kan kän­na igen sig. Det kun­de varit en vän, en kär­lek eller en för­äl­der. Sak­na­den kan drö­ja sig kvar och vi har att göra upp med läng­tan och sorg. Och det är där vi kan låta Gräs­beck med sina mil­da toner vag­ga oss in till förtröstan.

Omslaget till 'Om jag visste att du fanns så skulle jag stanna' av Elisaveta Gräsbeck, med ett barn som sitter på axlarna av en man som en bara ser håret på, med en mörkblå himmel i fonden

FP–167 • ISBN: 978–91-88765–24‑6

Läs mer om Elisaveta Gräsbeck och hennes skrivande här »

PRIS: 170:-

KÖP BOKEN FRÅN FÖRLAGET ♥

Fri frakt inom Sve­ri­ge • Köp 3 = 20% rabatt

eller

KÖP BOKEN  BOKUS

KÖP BOKEN ADLIBRIS

Hösten sluter sig – Masaoka Shikis haiku
av Bo Ranman

Masa­o­ka Shi­ki (1867–1902) lev­de i en tid då Japan snabbt moder­ni­se­ra­des och sam­häl­let genom­gick sto­ra för­änd­ring­ar. Han betrak­tas idag som en av de japans­ka hai­ku­mäs­tar­na till­sam­mans med Chiyo-ni, Basho, Issa och Buson. Med sin egen stil för­ny­a­de han den klas­sis­ka japans­ka haiku­po­e­sin genom att ge dik­ter­na rea­lis­tiskt och var­dag­ligt inne­håll. Något som bidra­git till haikuns över­lev­nad in i våra dagar.

Han tog sig för­fat­tar­nam­net Shi­ki. Så kal­las ibland den lil­la göken, “hoto­to­gi­su”, vil­ken ock­så är van­lig i den japans­ka poesin.

Omslaget till 'Hösten sluter sig – Masoaka Shikis haiku' med en blyertsteckning av poeten gjord av Elin Zetterström

FP–156 • ISBN: 978–91-88765–42‑0

PRIS: 120:-

KÖP SHIKI DIREKT FRÅN OSS ♥

Shi­ki stu­de­ra­de på uni­ver­si­te­tet i Tokyo men tog ing­en exa­men. 1892 bör­ja­de han skri­va lit­te­ra­turkri­tik och under många år var han verk­sam som redak­tör på tid­ning­en Nip­pon. I den­na hyl­la­de han Yosa Buson, som han ansåg kom­mit i skug­gan av den sto­re mäs­ta­ren Basho – vil­ken han fak­tiskt kri­ti­se­ra­de, och som då blev något av en lit­te­rär skandal.

Ran­mans skrift inne­hål­ler för­stås ett antal dik­ter i urval.

tidigt som­mar­regn
en grön groda
hop­par in på golvet

1895 vil­le han plöts­ligt bli krigs­kor­re­spon­dent i Kina. Dock skic­ka­des han snart hem all­var­ligt lung­sjuk ing­en trod­de han skul­le över­le­va. Mot alla odds över­lev­de han efter att ha åter­vänt till sin födel­sestad Matsuyama.

tänk­te stjäla
en melon, istället
tog jag den sva­la brisen

De sista åren av sitt liv var Shi­ki myc­ket pro­duk­tiv och skrev tju­go­fem­tu­sen haiku­dik­ter (!). 1897 star­ta­de han ock­så haik­utid­skrif­ten Hoto­to­gi­su. De sista åren av sitt liv var han säng­lig­gan­de. Genom fönst­ret kun­de han bara se ett hörn av trädgården.

des­sa löv
de hål­ler sig fast
i den fly­en­de hösten

Line

Bo Ran­man pre­sen­te­rar i ett antal skrif­ter en bro­kig sam­ling poe­ter. Des­sa bil­dar ändå en slags lin­je, eller kanske sna­ra­re ett spår. Nu kom­mer så pas­san­de Hös­ten slu­ter sig – Masa­o­ka Shi­kis haiku.

Hans intres­se väck­tes efter att hans far lagt Jack Keru­acs På drift (On the road) i hän­der­na på honom. Ran­man var då fem­ton år och inspi­re­ra­des starkt. Det har sedan dess bli­vit ett otal resor och ett sökan­de i det som var flera av beat­po­e­ter­na lät sig inspi­re­ras av: poe­sin i kine­sisk Chan och japansk Zen.

Nya jävelskap
av Joakim Becker

Nya jävel­skap är Joa­kim Bec­kers sjun­de dikt­sam­ling. Åter tar han sitt sär­skil­da grepp på det han ser och upp­le­ver. Även om det många gång­er blir på sådant som är svart så gör han det med glim­ten i ögat.

Peter Nyberg beskrev Bec­kers posei i boken I säll­skaps­rum­met på en psy­ki­a­trisk kli­nik (Mag­nus Grehn för­lag 2016) så träf­fan­de: “Den svart­syn­ta humorn och för­hål­lan­det mel­lan ett friskt och ett sjukt psy­ke utveck­las dess­utom i I säll­skaps­rum­met på en psy­ki­a­trisk kli­nik, vil­ket ger vid han­den att Joa­kim Bec­kers poe­si kom­mer att spri­das och läsas av män­ni­skor som inte nöd­vän­digt­vis tyc­ker om poe­si men som dras till kom­bi­na­tio­nen av nyfi­ken­het, svart­syn och en stil­la huma­nism.” (Popu­lär Poe­si 2016)

Idéer

Det är många som
frå­gar var jag får
mina idéer från

Huvu­det så klart!
Och en del från
hjär­tat också.

 

Bec­kers dik­ter är en dia­log – med sig själv och med läsa­ren – som inte läm­nar oss obe­rör­da. Ibland möj­li­gen så upp­rör­da som vi egent­li­gen bor­de bli.

TV

Jag ser klyftan
mel­lan mig och
det under­när­da barnet.

I en annan kaotisk
världsdel
byter jag kanal.

Omslaget till 'Nya jävelskap' av Joakim Becker, med en tänd Zipptändare i rött mot en krämfärgad bakgrund

FP–187 • ISBN: 978–91-88765–45‑1

Till en presentation av
Joakim Becker »

PRIS: 158:-

KÖP BOKEN FRÅN FÖRLAGET ♥

RELEASE

PILSNERPOESI I

Logo: Stay at Home Edition • Tranås Kultur- & Regnbågsvecka • at the Fringe • FESTIVAL 2020

Stay at Home Edition • Tranås Kultur- & Regnbågsvecka
at the Fringe
FESTIVAL 2020

 Livestreaming

Lördag 17 oktober
19:00


Gary Snyder 90 år – och Fri Press rötter
av Bo Ranman

Hur poe­sin kom­mer till mig”

Den kom­mer klampande

över sten­bloc­ken på natten,

stan­nar, lite rädd, bortom

dit lägerel­den når

jag möter den

vid lju­sets kant

 

Från No Natu­re, 1992.
svensk tolk­ning Bo Ranman


Vid mit­ten på 60-talet var jag 14 år och gick i åtton­de klass. Det året så hade min far satt Jack Kerou­acs På drift* (On the Road) i hän­der­na på mig och den led­de mig snabbt vida­re till ett exem­plar av Dhar­magäng­et* som jag hit­ta­de i ett antik­va­ri­at vid Kungs­ports­plat­sen. Dhar­magäng­et är på sätt och vis en fort­sätt­ning på På drift.

Jag fasci­ne­ra­des oer­hört av den karak­tär i boken som Kerou­ac givit nam­net Jap­hy Ryder och av hans arbe­te med att tol­ka Han-shans dik­ter till eng­els­ka. Att han i verk­lig­he­ten var poe­ten Gary Sny­der var i försto­ne inte uppen­bart för en fjor­ton­å­ring i Göte­borgs förorter.

När jag någ­ra år sena­re pac­ka­de farsans gam­la ryggsäck och lif­ta­de ut i Euro­pa så var en av anhal­ter­na Ams­ter­dams bok­hand­lar. För vid det här laget hade jag fått klart för mig vem Gary Sny­der egent­li­gen var. Det var en bedrift att sno­ka upp en utgå­va av Dhar­magäng­et i Göte­borg vid den här tiden, men det var en omöj­lig­het att hit­ta någon av Gary Sny­ders böc­ker. Det­ta var långt före googlan­dets tid, det fanns ing­et Inter­net där alla värl­dens böc­ker ald­rig är läng­re bort en ett par klick­ning­ar med musen.

Athe­naum, A bout du Mon­de och and­ra bok­hand­lar i Ams­ter­dam kom att bli plat­ser som jag besök­te flera gång­er om året under det kom­man­de decenniet.

Bland de böc­ker som jag hade med mig hem från det förs­ta besö­ket fanns Gary Sny­ders Rip Rap & Cold Mountain Poems. Min fasci­na­tion för Gary Sny­der bekräf­ta­des när jag läs­te hans poe­si. Hans poe­si var starkt inspi­re­rad av zen-budd­hism, Nor­da­me­ri­kas ursprungs­be­folk­ning och att vär­na om miljön.

1972 med­ver­kan­de Sny­der på kon­fe­ren­sen ”Only one Earth” FNs förs­ta mil­jö­kon­fe­rens i Stock­holm och fick strax där­ef­ter Pulit­zer­pri­set för sin dikt­sam­ling Turt­le Island som 1975 kom på svens­ka som Sköld­paddsön på det legen­da­ris­ka Bo Cave­fors för­lag. “Sköld­paddsön” är ursprungs­be­folk­ning­ens namn på Nordamerika.

Gary Snyder

Gary Sny­der talar på Colum­bia Uni­ver­si­ty 2007. Bild­käl­la: Wiki­me­dia under Attri­bu­tion 2.0 Gene­ric (CC BY 2.0)

I Jack Kerou­acs Dhar­magäng­et skild­ras vän­ska­pen mel­lan Jack och Gary. Boken slu­tar med att Gary (Jap­hy Ryder) reser till Japan för att stu­de­ra zen­budd­his­men, en resa som han fak­tiskt gjor­de och des­sa stu­di­er kom att pågå i många år. Efter ytter­li­ga­re resor i Japan och Indi­en slog han sig ned i kali­for­nis­ka Sier­ra Neva­da. Plat­sen där han nu lever heter Kit­kit­diz­ze. Han har under­vi­sat vid Uni­ver­si­tet i Kali­for­ni­en och har under åren som gått varit verk­sam som poet, essä­ist och miljöaktivist.


Läs ytterligare tre tolkningar av Gary Snyders dikter:

Amithabas Löfte

Flyttfåglar

Revolution i revolutionen i …

 

Joakim Becker


Joa­kim Bec­ker (1973) har givit ut sju dikt­sam­ling­ar sedan debu­ten 2011. Den senas­te Nya jävel­skap nu här på Fri Press. 

I sin ung­dom utbil­da­de sig Bec­ker först till verk­stads­me­ka­ni­ker men gled in i ett svårt drog­be­ro­en­de något som led­de till en psy­kisk kris. Men han tog sig ur det. Och när Bec­ker bör­ja­de på Som­mens folk­hög­sko­la 2010 fann han poe­sin som en väg att få utlopp för sina tan­kar och erfa­ren­he­ter. I en inter­vju med Peter Nyberg (Popu­lär Poe­si) berät­tar han om hur tack­sam han är för den inspi­ra­tion han fick av svensklä­ra­ren Karin Sissek.

2011 ställ­des hans dik­ter ut vid en sam­lings­ut­ställ­ning på Tranås bib­li­o­tek. Det har sedan dess bli­vit flera dikt­sam­ling­ar varav tre på Mag­nus Grehn för­lag:

I mitt huvud – och and­ra dik­ter 2013

I säll­skaps­rum­met på en psy­ki­a­trisk kli­nik 2016

Jag skyff­lar kvick­sand med bara hän­der­na 2019.

Skräc­kens mäs­ta­re Step­hen King inspi­re­rar Joa­kim Bec­ker. Över­rask­ning­en i Kings böc­ker vill han över­fö­ra till sina kortra­di­ga dik­ter. Läsa­ren får gär­na över­ras­kas när dik­ten tar en plöts­lig vändning.

Porträtt av Joakim Becker, foto: Karl Larsson

Följ Becker på Instagram »

Läs om boken
Nya Jävelskap »

Även om Bec­kers dik­ter gär­na tar sats i det mör­ka lyc­kas han nog vän­da det med sin strä­va humor:

Hop­pet finns
men det
är
decimerat 

Bec­ker är verk­sam i Tranås där han emel­lanåt läser sina dik­ter vid “Pils­ner­po­e­si” – i gott säll­skap kan vi tänka 🙂

Omslaget till 'Nya jävelskap' av Joakim Becker, med en tänd Zipptändare i rött mot en krämfärgad bakgrund

Elisaveta Gräsbeck


I sitt skri­van­de utfors­kar hon gär­na våra rela­tio­ner under ytan med frå­gor som “Hur pra­tar vi med varand­ra?” eller “Var­för pra­tar vi inte med varandra?”.

Elis­a­ve­ta Gräs­beck har all­tid skri­vit, och hon har all­tid arbe­tat med män­ni­skor på något vis. Just där­för är män­ni­sko­ö­den – and­ras och hen­nes eget – den sto­ra inspi­ra­tions­käl­lan. Med modet att våga möta det som känns ont eller svårt, kom­mer styr­ka att våga tala om det – och gå vidare.

Jag var väl lill­gam­mal som barn och ton­å­ring”, säger hon. “När and­ra gick på dis­ko­tek häng­de jag på bib­li­o­tek.” Hon för­lo­ra­de sig i Bob Dylan som inte var pre­cis inne då. Hon läs­te Strind­berg i sam­ma veva som hon upp­täck­te pro­gg­mu­si­ken – och poesin.

Jag pra­ta­de med pen­sio­nä­rer­na och ‘stam­mi­sar­na’ i bib­li­o­te­kets tid­nings­rum. Och så blev det fler klas­sis­ka verk. Och så memoarer.”

Hon flyd­de ald­rig från fun­de­ring­ar­na på mening­en med livet och till­va­ron, på tan­kar­na om hur vi män­ni­skor lever våra liv. Hon fasci­ne­ras av hur oli­ka våra öden är sam­ti­digt som de ändå till sist är så lika. Ing­et är egent­li­gen omöj­ligt att pra­ta om, menar Gräsbeck.

Efter stu­di­er i soci­alt arbe­te har hon i flera år arbe­tat inom soci­alpsy­ki­a­trin och på sena­re tid med funk­tions­stöd. Där läg­ger hon gär­na sitt enga­ge­mang för den lil­la män­ni­skan – i den sto­ra värl­den. 2019 tog hon jour­na­listex­a­men vid Skurups folk­hög­sko­la och fri­lan­sar emel­lanåt som journalist.

Elis­a­ve­ta Gräs­beck har tidi­ga­re utkom­mit med dikt­sam­ling­en Hjärt­spö­ken (King Ink 2011) och Cen­ti­men­tal (Notis för­lag 2017). Om den sena­re skri­ver Hen­ry Bro­nett i förordet:

Elis­a­ve­ta Gräs­beck ser allt, ger allt, visar oss allt. Fruk­tans­vär­da ögon­blick och vack­ra epi­so­der, kär­leks­ful­la möten och abrup­ta slut.

Nu 2020 kom­mer dikt­sam­ling­en Om jag viss­te att du fanns så skul­le jag stan­na. Hon fort­sät­ter att tala om det som är vik­tigt, det som vi ofta har så svårt att sät­ta ord på.

Följ Gräsbeck på Instagram »

Gräsbeck på Facebook »