Christer Nilsson

Christer Nilsson skri­ver i oli­ka sti­lar. Men just nu bara haiku, som han tyc­ker ”känns natur­ligt på något sätt”.

    – För mig är poe­si en konst som för­sö­ker uttryc­ka med ord det som ibland inte går uttryc­ka med ord. Men jag gil­lar även det som är lätt och enkelt, säger han.
   Han strä­var ofta efter det mång­bott­na­de, så att det går att läsa in mer än det som bara står. Därför pas­sar haikun honom bra. Det att beskri­va det som fysiskt kan upp­le­vas. Men han bryr sig inte om sta­vel­se­räk­ning. Målet är att for­mu­le­ra sig så avska­lat och så ”ned­ko­kat” det går; ”Less is more” och ”Show, don’t tell”!

    – Upplevelsen av skön­het känns vik­tig. Den kan väc­ka hög­re dimen­sio­ner i oss. Den finns omkring oss i bland annat i natu­ren, arki­tek­tu­ren, musi­ken- eller hos något så litet som i en haiku.

Christer Nilsson har tidi­ga­re med­ver­kat i ”Fri haiku-antologierna”: Fri haiku (Östasieninstitutet 2009), I pil­trä­dets skug­ga (Bambulunden 2010) och Vandrarens boning (Bambulunden 2011).

Utöver skri­van­det och lit­te­ra­tu­ren är han intres­se­rad av musik och medi­ta­tion. Han är mån om natu­ren och pla­ne­ten och tror på kons­tens för­må­ga att vid­ga män­ni­skans inre.

Läs om Årorna i mångatan – haiku »