Folke T. Olofssons dikter är ofta pastorala. Något som kanske kan förklaras av hans bakgrund som kyrkoherde. Vi känner vinden, regnet och snön. Vi ser fåglar, blommor och spår av mänskligt liv – gammalt och nytt – på gott och ont. Också klockklang hörs. Olofsson håller de existentiella frågorna vid liv och han rör vid det outgrundliga.
De fyrtioåtta dikterna i Mellanrum, är alla numrerade i kronologisk ordning.
Läs om Folke T. Olofsson »
ur Femtioandra dikten
En trana lyfter
och är inget annat än
en vingbred vaksam fågel
i flykt över den igenvuxna insjön
med rostande mjärdar vid udden med bryggan
där fiskarna som redan multnat till jord på kyrkogården
en gång drog upp sina tjärstrukna båtar och lagade sina nät.
Boken i webbshoppen »
