KRÅKMÅNDAG
av Erik Hall

Dik­ter­na i Kråk­mån­dag är sur­re­a­lis­tis­ka. Det häf­ti­ga flö­det av ting som ofta befin­ner sig i absur­da och över­ras­kan­de till­stånd, till­sam­mans med deras ofta omöj­li­ga för­hål­lan­de till varand­ra, sät­ter ens egen fan­ta­si i sken. För­sö­ken att söka logik – kanske en slags mening – fal­ler först på skam och en rycks istäl­let med i Halls hand­lö­sa fall, ner i en slags inver­te­rad verklighet. 

ben­sin som
lag­rats på ekfat
en björn som
smugg­lar män­ni­skor i handväskan
skyskra­por­na som toff­lor och
sol­sy­ste­met i pungen
sex­tio traktorer
som skjuts upp i rymden

Det kan ses som humo­ris­tiskt, som satir. Men en slags annan för­stå­el­se för dik­ter­na kan växa fram i läs­ning­en. Om det­ta är mening­en får vi ald­rig veta utan det vi anar får stå för oss själva.

Det går att tol­ka Hall som kri­tisk, inte minst mot moder­ni­te­ten och alla dess uttryck – “ekfatslag­rad ben­sin”, “skyskra­por” och “trak­to­rer”. Men fal­ler då tex­ten som dada? De tidi­ga dadais­ter­na och and­ra moder­nis­ter var ju inte hel­ler all­tid så kri­tis­ka mot det moder­na. Istäl­let såg de i det tidi­ga 1900-talets fram­väx­an­de tek­nik och maski­ner ett slags mot­gift till för­stoc­ka­de och dog­ma­tis­ka bor­ger­li­ga kul­tu­rel­la uttryck. De såg möj­lig­he­ter i snab­ba­re kom­mu­ni­ka­tio­ner och nya uttrycks­sätt. Men tiden har gått. Och en kan und­ra om det moder­na sam­häl­let blev vad dadais­ter, sur­re­a­lis­ter och and­ra i det kul­tu­rel­la avant­gar­det hop­pats på. Erik Hall grep­par sur­re­a­lis­mens kniv­skar­pa verk­tyg och dis­se­ke­rar med för­bund­na ögon sam­häl­let, tids­an­dan och oss som lever där. Läs Kråk­mån­dag och följ med i fallet.

Om Erik Hall »

Kråkmåndag i webbshoppen »

BILD: Omslaget till 'Kråkmåndag' av Erik Hall, med ett kollage på något som liknar förstasidan på en tidning

FP-174ISBN: 978–91-88765–29‑1

Erik Hall läser på Mäs­sings­hor­net • novem­ber 2019