Kontrollöga

av Niklas Schiöler

Hur kan till­va­ron te sig för en män­ni­ska med tvångs­syndrom? Mycket fack­lit­te­rärt finns skri­vet i ämnet men det behövs skild­ring­ar uti­från den som upp­le­ver des­sa tvång.

Kontrollöga är en annorlun­da berät­tel­se om kär­lek och räds­la, besvär­jel­ser och motåt­gär­der i en upp­skru­vad var­dag som inte ute­slu­ter hopp och möj­lig­he­ter.

Flera hund­ra tusen män­ni­skor i Sverige lider av oli­ka tvångs­syndrom. “Vi and­ra” har för­stås våra all­de­les egna små ritu­a­ler och situ­a­tions­be­stäm­da bete­en­den. Men den som lider av OCD (obses­si­ve-com­pul­si­ve disor­der) upp­le­ver sig inte säl­lan som annorlun­da, bort­om “det nor­ma­la”. I Kontrollöga defi­ni­e­rar sig roma­nens “jag” ibland som “tvångs­neu­ro­ti­ker”, “brotts­ling” eller “den vår­da­de”. Känslan av utan­för­skap blir inte säl­lan ett lidan­de i sig.

Niklas Schiölers för­tä­ta­de fram­ställ­ning för­sö­ker nå den exi­sten­ti­el­la grun­den bakom uttryc­ken. Vi läser den och ytter­li­ga­re dimen­sio­ner av vad det är att vara män­ni­ska öpp­nar sig. Och som med­män­ni­ska påminns vi om den vik­ti­ga devi­sen: “För att för­stå varand­ra mås­te vi ock­så lära oss mer om varand­ra.”

Läs om Niklas Schiöler här »

Kontrollöga i webb­s­hop­pen »