Kartor över morgondagens drömmar
av Svea Lofthouse & Angel Park

Bakom pseu­do­ny­mer­na hit­tar vi poe­ter­na Jens Sandberg (Svea) och Peter Björkman (Angel). De har skri­vit till­sam­mans i mer än tret­tio år. Dikterna är ofta humo­ris­tis­ka ”sam­tids­kom­men­ta­rer”. De för­sö­ker ock­så ”att ta ner de sto­ra och all­var­li­ga frå­gor­na på ett mer kon­kret och nära plan” och på sina all­de­les egna sätt besvär­jer de ”det svå­ra” med den ”stu­den­ti­ko­sa galen­skap” de fort­fa­ran­de besitter.

FP–210 • ISBN: 978–91-88765–62‑8

Vi kän­ner snart igen oss i den sur­re­a­lis­tis­ka värld de målar upp. För Kartor över mor­gon­da­gens dröm­mar skul­le lika väl kun­na vara en kar­ta över den värld vi lever i. Själva navi­ga­tio­nen är lika svår, för när vi föl­jer dik­ter­na ham­nar vi inte säl­lan någon annan­stans än där vi först tänkt oss.

18

Klockan tre en tors­dags­ef­ter­mid­dag i maj
är luf­ten klar och solen hög,
fåg­lar låter över­allt – och män­ni­skor gör sig glada.
Erik kän­ner vårens fri­het och gräns­lö­sa löften.
Han skyn­dar in till hyl­lor­na på Borghamns bibliotek
och blir kvar där i fyra timmar.
Eriks vår­skri skal­lar mel­lan hyllorna.

Referenserna är många och spre­tar. Det lit­te­rä­ra överas­kar inte då bäg­ge poe­ter­na är bib­li­o­teks­män­ni­skor. (Se deras för­fat­tar­pre­sen­ta­tion.) Musiken finns där. De kal­lar sig ”ral­lar­ro­sor” och sjung­er för de gam­la och sju­ka. De ”dekla­me­rar poe­si för bib­li­o­te­ka­ri­er­na”. De lyss­nar gär­na till and­ras sång­er, rör­mokar­kvin­nor, till fis­kar­na på stran­den utan­för Willys varu­hus, Kicki Danielsson med God mor­gon, är du rik­tigt vaken än, flic­kor med gyl­le­ne klän­ning­ar, till Paddy McAloon som sjung­er Grief built the Taj Mahal, alla som sjung­er på Tellus bokcafé och Peter Albert Neil Perrett som sjung­er om oför­där­vad kärlek.

Med Kartor över mor­gon­da­gens dröm­mar bidrar Sandberg och Björkman till att hålla liv i en poe­tisk tra­di­tion ännu ett sekel. Där inte den skräm­man­de sati­ren och trau­ma­po­e­sin når fram kan den absur­da dik­ten speg­la en absurd värld och för­hopp­nings­vis bidra till att bry­ta cynis­mens och defai­tis­mens kvä­van­de grepp.