Dikter som porträtt
av Andreas Björsten

De senas­te åren har inte varit nådi­ga för poe­ten som 60+ drab­bats av både Coronaviruset och Parkinsons sjuk­dom. Hans dik­ter tar sats i för­änd­ring­ar­na han upp­le­ver i sin kropp och de många sjuk­hus­be­sö­ken ska­par ett nytt ramverk.

Men istäl­let för att fång­as av sjuk­do­men visar den­na dikt­sam­ling på en otro­lig vil­je­kraft — och tack­sam­het. Titeln Dikter som por­trätt är en hyll­ning till de vän­ner och kol­le­gor som har inspi­re­rat Björsten genom åren, där­ibland Bo Setterlind, Ulf Lundell och Bruno K Öijer. Peter Lindforss, vars anteck­nings­bok och opub­li­ce­ra­de manus Björsten vår­dar ömt, ger han en sär­skild tillägnan:

I ett inle­dan­de för­ord berät­tar Björn Öijer om Björstens skri­van­de och enga­ge­mang på den svens­ka poe­si­sce­nen. Det är ibland med svår­mod, ofta med sin charm, som Björsten själv för­sva­rar sin egen poesi:

FP–201 • ISBN: 978–91-88765–61‑1

eller