Mosse – fågelmålaren
Wilhelm Jakob Stoopendaal
Text och urval Bertil A Larsson

I den­na rikt illu­stre­ra­de bok pre­sen­te­ras Mosse Stoopendaal, hans måle­ri och lev­nad. Familjen, med fadern Georg, modern Anna och sonen Mosse, flyt­ta­de i bör­jan av 1900-talet till Västergötland från Stockholmstrakten. De bod­de väx­el­vis i Härryda, Hindås och Rävlanda där far och son gjor­de sig kän­da som natur­må­la­re i klass med Bruno Liljefors. Särskilt Mosses fågel­mål­ning­ar blev attrak­ti­va. Ornitologen och byg­de­fors­ka­ren Bertil A Larsson har under 30 år sam­lat bil­der, inter­vju­at män­ni­skor, besökt utställ­ning­ar och stu­de­rat forsk­nings­ma­te­ri­al.

BILD: Fälststudie gjord av Mosse 1941 där han skissat fram ett par kråkor klängande i en grantopp

Konst har ställts till för­fo­gan­de av Allan Johansson och Sven Johansson i Härryda, samt av gal­le­ris­ter och män­ni­skor vil­ka fun­nits i Mosses omgiv­ning. Vilhelm Jakob (Mosse) Stoopendaals släk­ting­ar, Ingemar och Margita Hartman Johansson i Landvetter, har läm­nat vik­ti­ga upp­lys­ning­ar. Annat om Stoopendaals släkt­för­hål­lan­den är häm­tat från upp­sat­sen Stoopendaal — en konst­närs­fa­milj av Sara Pettersson (Konstvetenskapliga insti­tu­tio­nen, Stockholms uni­ver­si­tet 1987) samt från digi­ta­la arkiv. På sena­re tid har ock­så sor­te­ra­de inter­net­upp­gif­ter bidra­git till berät­tel­sen om konst­nä­ren.

Tillsammans med fadern var han ute i natu­ren för att iakt­ta och fånga det som han sedan kun­de arbe­ta med i sin atel­jé. Urvalet bil­der i boken sträc­ker sig från Mosses tidi­ga skis­ser till fär­di­ga verk.

 

BILD: Målning av Vilhelm Jakob (Mosse) Stoopendaal med ett kråkpar som skrämmer upp en andhona för att plundra boet

Om Bertil A Larsson »

BILD: Omslaget till 'Mosse, Fågelmålaren Wilhelm Jacob Stoopendaal', Text och urval Bertil A Larsson, med målning av en flock gäss på väg att landa i ett upprört hav

FP-163ISBN: 978–91-88765–33‑8

I sin skild­ring lyf­ter Larsson fram flera intres­san­ta detal­jer:

I mot­sats till sina aris­to­kra­tis­ka för­äld­rar var Mosse mind­re noga med sin kläd­sel. Han kom ofta från atel­jén insmord med färg på hän­der­na: ”Jävlar så ski­ten man blir när man målar sjö­mo­tiv!”

Han var bohe­men, jäga­ren och natur­män­ni­skan som lev­de för sina teck­ning­ar och mål­ning­ar. Sitt inro­ta­de intres­se för djur och fåg­lar präg­la­des natur­ligt­vis av hans liv. Jaktutflykterna i skog och mark samt ut till skär­går­dens öar, sär­skilt till Styrsö, blev till vack­ra mål­ning­ar. I mel­lan­pe­ri­o­der­na ägna­de han sig åt enkla­re stu­di­er genom sitt teck­nan­de, vil­ket så små­ning­om resul­te­ra­de i levan­de natur­skild­ring­ar på sina målar­du­kar.

BILD: Målning av Vilhelm Jakob (Mosse) Stoopendaal med två skotor i en enebuske

Boken i webbshoppen »

OM BERTIL A LARSSON I MEDIA

BILD: kort med utställningar på Gyllene Hinden våren 2020 – länk till GH:s webbplats
BILD: klipp från Marie Selenius artikel 'Eldsjälen Bertil Larsson från Hajom har gett ut sin femte bok – länk till Markbladet
BILD: klipp från Anne Engströms artikel 'Nu är fågelmålaren från Hindås historia tecknad' – länk till Borås Tidning
BILD: klipp från Anne Engströms artikel 'Nu är fågelmålaren från Hindås historia tecknad' – länk till Borås Tidning
BILD: klipp från Marie Selenius artikel 'Lokalanknuten biografi av historiskt intresse – länk till Markbladet
BILD: klipp från Marie Selenius artikel 'Lokalanknuten biografi av historiskt intresse – länk till Markbladet

Svante Vanbarts Vi drog – jorden runt med 68-generationen

Så nådde de sina rosa mål

Svante Vanbarts Vi drog – jor­den runt med 68-gene­ra­tio­nen (Wahlström & Widstrand 2005) är berät­tel­sen om ett kol­lek­tivs långa resa ifrån Sverige 1973. Medlemmarna bröt upp från det anar­kis­tis­ka och vil­da konst­närs­kol­lek­ti­vet Drakabygget i nor­ra Skåne. I den dans­ka frista­den Christiania bygg­de de om en buss, kör­de genom Europa och Asien till Indien. Där bil­dar de tea­ter­grup­pen ”Hati Babas Transit Ashram”. Via Malaysia, Australien och Tahiti tar de sig till Mexico och USA där de ”anslu­ter sig till hip­pi­e­rö­rel­sens rot­sy­stem”.

Svante Vanbart skild­rar även­ty­ret, resan och de ibland slit­sam­ma rela­tio­ner­na på ett okonst­lat sätt – så som han minns det. I sto­ra styc­ken är det en hyll­ning till en tid då över­ty­gel­sen om att värl­den kan och ska för­änd­ras.

Vi drog kan läsas på oli­ka sätt. Då boken kom var recen­sen­ter­na ömsom roa­de ömsom för­ar­ga­de. En del läs­te den som just ett tids­do­ku­ment. De mest kri­tis­ka sik­ta­de in sig på “flum­ro­man­ti­ken”, på rese­nä­rer­nas för­hål­lan­de till dro­ger, till vur­men för det exo­tis­ka. Var resan ”blott en kol­lek­tiv egotripp?” frå­ga­de sig Kim Salomon i Svenska Dagbladet och jäm­för deras resa med den dagens unga gör när de drar till Australien för att sur­fa.

Kollektivet kom fram och för­verk­li­ga­de mer av sina dröm­mar än vad vi får veta i Vi drog. 2018 kom­mer ock­så här på Fri Press fort­sätt­ning­en. Det är berät­tel­sen om hur de slog sig ner i Mexiko och eta­ble­ra­de en eko­by på ett styc­ke mark. Kollektivet enga­ge­rar fort­fa­ran­de för natu­ren och för fat­ti­ga i lan­det och de har kom­mit att inspi­re­ra upp­bygg­na­den av fler eko­byar.

I vän­tan på Vanbarts näs­ta bok kan du köpa Vi drog – jor­den runt med 68-gene­ra­tio­nen här på Fri Press till spe­ci­alpris. Besök vår webb­s­hop »

Här ock­så län­kar till recen­sio­ner som fort­fa­ran­de skval­par omkring på nätet. Lyssna gär­na ock­så till en läng­re inter­vju med för­fat­ta­ren 2016 på nors­ka Uten Filter.

”Det resan­de kol­lek­ti­vet” Sundsvalls Tidning 12 augusti 2005

”Flumromantiken för­stör histo­ri­en” av Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad 29 augusti 2005

”Kurlansky, Mark: ‘1968’ + Vanbart, Jan Svante: ‘Vi drog” av P A Ydrefelt, Kristianstadsbladet 30 sep­tem­ber 2005

”Vi drog. Jorden runt med 68-gene­ra­tio­nen Grå buss mot rosa mål” av Kim Salomon, Svenska Dagbladet 16 augusti 2005

Vanbart, hip­pi­en som aldri drog heim” på Uten Filter 2016 (https://utenfilter.net/)

Hur jag räddades av Ali Nassab och andra historier Längs vägen del 2

Bo Ranman und­rar hur man blir den man är? Går det att tala om slum­pen — eller kanske ödet?

I Längs vägen del 1 berät­ta­de han om hur bil­der­na i albu­met från hans fars resor i efter­krigs­ti­dens Europa kom att inspi­re­ra honom. Och vad Jack Kerouacs böc­ker kom att bety­da.

Ranman gjor­de sina egna resor vil­ka led­de till fler vil­ka på oli­ka sätt led­de till många oför­ut­sed­da upp­le­vel­ser och star­ka möten med intres­san­ta män­ni­skor.

I Längs vägen del 2 får vi bland annat föl­ja med till Paris par­ker 1969, till det mot­sä­gel­se­ful­la Bodh Gaya i Indien och till ett Baskien i upp­ror 1978. Vi får veta vad som kan hän­da när man väg­rar att göra mili­tär­tjänst, hur det går när ens per­son­li­ga över­ty­gel­se ställs emot emot det svens­ka rätts­vä­sen­det.

Längs vägen del 1 fick ett posi­tivt mot­ta­gan­de. Del 2 har ett utö­kat inne­håll och spän­nings­mo­men­ten i berät­tel­ser­na ökar.

Längs vägen del 2 i Webbshoppen