Vänskap, minnen, åldrande av Staffan Nordström

Åter igen rör sig Staffan Nordström i sina minnen – men också i den tid som är. I sina dikter talar han om kärlek, vänskap och förälskelse, om förfäder och barnbarn, om naturen som han gärna upplever på cykel eller skidor. Boken är rikt illustrerad med egna och andras bilder.

Detta är Nordströms andra diktsamling. Om den första, Var dags poesi, säger hans läsare att dikterna är fångande och att de berör. Speciellt de där han talar om livets ändlighet och saknaden efter människor som står eller har stått honom nära.

Formen för hans dikter är fri vers även om prövar rytm, ordklanger och rim. Kanske är han en godmodig naivist. En romantiker är han i alla fall.

Julafton
Plötsligt slocknar allt, strömmen har gått igen.
Farmor blir lätt hysterisk,
vi väntar på gästerna till det stora julbordet.
Släktingarna från Ö‑vik är på väg och
farfar slutar strax på kontoret.
Men vi är förberedda med stormkök
som kan värma dopp i grytan och rödkålen.
Det är spännande med det annorlunda
och stämningen blir speciell med alla ljus.
Strömmen kommer åter en liten stund,
så pass att farmor kan koka kaffet
och sätta fram kakor och hemmagjorda rull-rån.
Sedan blir det mörkt igen,
farfar läser ”Julevangeliet”
med hjälp av ett par vackra stearinljus.
– Och det hände sig vid den tiden…