Bo Scharping

När Bo Scharping (1944–2026) som liten såg sin far pac­ka sina väs­kor för att bege sig på ännu en av sina affärs­re­sor bör­ja­de han själv dröm­ma om att resa ut i Europa. 

En av hans förs­ta resor och möten med Europa blev till Paris dit han och hans bäs­ta vän lif­ta­de. De lät sig för­fö­ras av den frans­ka huvud­sta­den som erbjöd jazz, pas­tis, röki­ga barer och all­de­les all­de­les för sena nät­ter och dju­pa poli­tis­ka dis­kus­sio­ner med frans­män långt in på små­tim­mar­na. Så när han bör­ja­de stu­de­ra på Stockholms uni­ver­si­tet och ett nytt kapi­tel i livet bör­ja­de även om för­stås resor­na blev fler. 

På 70-talet när en stark väns­ter­rö­rel­se väx­te sig stark i Sverige och pro­gg­mu­si­ken snur­ra­de på hans skiv­spe­la­re flyt­ta­de han från Stockholm och bör­ja­de arbe­ta som lära­re på Viskadalens Folkhögskola. Scharping under­vi­sa­de i många ämnen men kul­tur­histo­ria var det som låg honom när­mast om hjär­tat. Att som lära­re få möj­lig­het att före­lä­sa om oli­ka kul­tu­rel­la plat­ser i Europa, och sedan besö­ka des­sa till­sam­mans med ele­ver­na inne­bar otro­ligt fina upplevelser.

Han gil­la­de all­tid att skri­va. Främst blev det dik­ter under hans resor i Europa. Inspirationen infann sig oftast när han satt på cafe­er eller var på resan­de fot, kanske på ett tåg som tog honom ut på kon­ti­nen­ten. Språkmässigt inspi­re­ra­des han av Stig Claesson och Ernest Hemingway.

”Att resa är att möta livet, ett uttryck som präg­lat mina dik­ter och berät­tel­ser genom åren. Mina möten med män­ni­skor genom livet och resor med min familj och mina ele­ver har inspi­re­rat mig i mitt för­fat­tar­skap” berät­ta­de han. Men det kom att drö­ja ända till 1992 då han för förs­ta gång­en till­sam­mans med sin vän Pelle Jageby pub­li­ce­ra­de en dikt­sam­ling (Europeiska bil­der, Bildningsförlaget). 2019, kom­mer de ut igen med När tåget läm­nar sta­tio­nen – min­nen, möten, män­ni­skor.

Resorna till Antibes och Rivieran till­sam­mans med hust­run Ninni blev många. Just Antibes blev hans lisa för sjä­len. De bor all­tid på sam­ma hotell, ett hus som en gång i tiden ägdes av 30-talets sto­ra film­stjär­na Lilian Harvey. I Scharpings en av sina böc­ker berät­tar han just om oli­ka för­fat­ta­re som varit verk­sam­ma på Franska rivi­e­ran. Scharping kom ut med sex böc­ker med kor­ta reseskildringar. 

Scharping föd­des och väx­te upp ett sten­kast från Söderstadion i Stockholm där går­dar­na präg­la­des av Bajens fär­ger grönt och vitt. Ett lag som ock­så låg honom kärt om hjärtat.