Pelle Jageby

Bild: porträtt av Pelle Jageby

Pel­le Jage­by har länge arbe­tat med kul­tur. Han har skri­vit många egna låtar och fram­för i oli­ka sam­man­hang sin och and­ras musik, både själv och i oli­ka kon­stel­la­tio­ner. Det har under åren bli­vit en del tur­ne­ran­de i Sve­ri­ge och utom­lands, även som gatu­mu­si­kant. Tio ski­vor har det bli­vit. Han har fri­lan­sat på Sve­ri­ges Radio med vis­pro­gram och barn­pro­gram.

Nu kom­mer Pel­le Jage­by och Bo Schar­ping ut med När tåget läm­nar sta­tio­nen. Redan 1992 kom de till­sam­mans ut med dikt­sam­ling­en Euro­pe­is­ka bil­der (Bild­nings­för­la­get).

Jage­by har sedan dess kom­mit ut med fler dikt­sam­ling­ar. I den senas­te, Alla dom som inte (Exak­ta 2018) vil­le han vara en röst för sina “syst­rar och brö­der, alla dom som inte, som ald­rig hörs och syns, de som fal­lit utan­för ramar­na, akti­eut­del­ning­ar­na, ‘nor­ma­li­te­ter­na’, för att dom bara vil­le vara sina egna män­ni­skor”.

Han ser sig som en dröm­ma­re som i mångt och myc­ket fått lov att rea­li­se­ra sina “konst­när­li­ga” dröm­mar i oli­ka sam­man­hang.

Jag har kun­nat kom­bi­ne­rat musi­ken med mitt jobb som fri­tidspe­da­gog och lära­re”, berät­tar han.

Besök Pelle Jageby på webben »