Nya jävelskap är Joakim Beckers sjunde diktsamling. Åter tar han sitt särskilda grepp på det han ser och upplever. Även om det många gånger blir på sådant som är svart så gör han det med glimten i ögat.
Peter Nyberg beskrev Beckers posei i boken I sällskapsrummet på en psykiatrisk klinik (Magnus Grehn förlag 2016) så träffande: ”Den svartsynta humorn och förhållandet mellan ett friskt och ett sjukt psyke utvecklas dessutom i I sällskapsrummet på en psykiatrisk klinik, vilket ger vid handen att Joakim Beckers poesi kommer att spridas och läsas av människor som inte nödvändigtvis tycker om poesi men som dras till kombinationen av nyfikenhet, svartsyn och en stilla humanism.” (Populär Poesi 2016)
Idéer
Det är många som
frågar var jag får
mina idéer från
Huvudet så klart!
Och en del från
hjärtat också.
Beckers dikter är en dialog – med sig själv och med läsaren – som inte lämnar oss oberörda. Ibland möjligen så upprörda som vi egentligen borde bli.
På TV
Jag ser klyftan
mellan mig och
det undernärda barnet.
I en annan kaotisk
världsdel
byter jag kanal.