Ännu en gång får vi följa med på en resa. Liksom i hennes tidigare böcker Midori – japanska bilder (Fri Press 2016) och Shiro – japanska drömmar (Fri Press 2019) finner vi inslag av haikudikter – en så kallad haibun*. Nu går resan till Paris. Eva Ermenz skriver resedagbok som samtidigt blir en hyllning till ”kvinnan” – i synnerhet ”fransyskan”.
Författaren dagdrömmer om Paris. Minnena från ungdomen har liksom aldrig släppt taget och i flera avseenden är hon frankofil. ”Den tidiga vårsolens matta strålar” över en tom uteservering vid Mariatorget, några fåglar, butiken med de franska sytillbehören – längtan växer sig allt starkare.
Paris! En lockande tanke. Lutheranen i mig drar dock det längsta strået. En intelligent människa överger inte sina ursprungliga planer hur som helst. Vad menas förresten med intelligens? […] Plikten ska genomföras. Tanken på flykt får vänta några dagar.
En klatschig bioaffisch Birger Jarlsgatan får henne att bestämma sig för att resa.
nya kvarter
biografen lockar med
fransk nostalgi
Det blir också en resa i skrivandets tecken och kan äntligen försätta sig i en ”självvald ensamhet” för att återuppväcka minnena från sin ”fascinerande och tidvis oroliga tid i frankernas huvudstad”. Ensamheten bryter hon genom att röra sig på smågator och boulevarder, gå på café och restaurang – överallt där kan insupa den parisiska atmosfären.
morgondimma
på parkbänken
en kvarglömd roman
Ermenz bjuder på en kavalkad av livsöden. Några män passerar förbi, men det är kvinnorna som får tar plats. Flera är kända som mode- och parfymikoner. Men allt är inte en dans på rosor och glamouren tappar ibland sin lyster.
På sylvassa klackar vinglar hon fram. Ja, hon vinglar betänkligt i början innan hennes chefer lärt henne att skjuta fram höfterna, gunga fram på catwalken. Det är så man gör i Paris. Inga andra än benrangel gör sig besvär. Onödigt fett bantas bort med urindrivande teer och magert kött. Grönsaker och frukt ibland.
Läs mer om Eva Ermenz »
FP-258 • ISBN: 9789189762138