Pelle Jageby och Bo Scharping reser genom Europa tillsammans. De har Interrailkort. De vill till Florens och Toscana. I 26 år har de talat det om att göra resan och så blev det av. Deras anteckningar från denna resan och tidigare ligger till grund för När tåget lämnar stationen – minnen, möten, människor.
Boken innehåller prosatexter, dikter och sånger. Många av texterna handlar just om människor de mött eller som de kanske bara sett. Iakttagelserna är ömsinta.
ur dikten ”Blind Date”
Hon hade satt sig
bredvid mig i kupéen
när jag sov
jag vaknade till
lite lätt
när hon råkade
röra vid min arm
Den vita käppen
la hon framför sig
på golvet
När tåget lämnar stationen
– minnen, möten, människor
i webbshoppen»
De rör sig fritt vart de går. I Venedig väntar de på att tåget som ska ta dem till Florens ska gå. De sitter på en trappa och tjuvlyssnar.
ur ”Fåfängans marknad”
Högt och lågt. Bland missbrukare av olika droger och betydligt mer – ytligt sett – välsituerade människor. […] Armlängds – jämte mig – satt en dam i mogen ålder. Hon hade käpp för att kunna gå lite bättre. Allt annat i hennes outfit markerade tydligt hur hon ville bli betraktad. Av oss andra. Som kom hon från en annan tid. ”Bäst före-datumet” hade gått ut.
Deras förhållande till Europa är ambivalent och vi förstår att de ibland tycker att det var bättre förr.
ur ”Minnen av stationer”
En gång fanns SJ:s
tidtabell för utrikes resor,
en tabell med tågtider
till kontinenten.
Tåg till Tyskland,
Frankrike, Polen, Ungern,
Italien, Kroatien, Grekland
Jag hittar ett slitet gammalt exemplar
när jag gräver i en byrålåda.
Pelle Jageby och Bo Scharping har blandat om sina texter så att vi inte vet vem som skrivit vad. De talar med en röst, skulle vi kunna säga.