FP–085
En haijin, kallar han sig. Och han skriver på svenska — hur blir det? Kanske lite som farbror Issa ibland, en och annan överraskning, men mer påtagligt. ”Jag flörtar inte med traditioner”, säger Lunqe, även om många av dikterna ändå vittnar om en känsla för den klassiska haikun.
Han har hela världen som sitt arbetsfält och har under perioder fungerat som fotograf på platser många helst inte vill befinna sig på. Något en kan ana ibland
ur Isvinter:
Två barn på stigen
inte ens soldaterna
undgår att se dem
Grässtrån i vinden
otrampade vajar de
under lätta moln
