

Katarina J Arvidsson (1983) är bosatt i Göteborg och arbetar som psykolog. Molnets kant mot himlen är hennes debut. Med fyrtiofyra korta dikter ställer hon frågor som: ”Vem är det som talar? Vem lyssnar?”
Skrivandet har alltid följt henne. Inspirationen finner hon i vardagen, i årstidernas växlingar, i ett samtal som betyder något, i ett möte, på en konsert eller en operaföreställning eller i konsten.

FP–259 • ISBN: 9789189762237
När hon var yngre handlade dikterna ofta om sorgen och ledsamheten – idag är det mer hoppet och glädjen som kommer till uttryck.
Kanske är dikten ett sätt att samtala. Och hon ser också likheter med sitt arbete som psykolog. ”Det är ungefär samma praktik, det handlar om att tala, lyssna, vända sig inåt, mot det omedvetna, vända sig utåt, vara uppmärksam”, säger hon. Associationer, något hon sett eller hört – en upplevelse – väcker gärna något inom henne och startar en rörelse. ”Förändringar kan sätta poesin i rörelse”, menar hon. Och det kan vara en enkel bussresa eller till en plats långt borta.
”I sorgen bli skrivandet en tröst och hjälp, i glädjen blir dikten något som förstärker, ger eufori.” Förr satte sorgen och ledsenheten igång skrivandet – idag blir det oftare när hon känner sig hoppfull, inspirerad och glad.
”Ibland skriver jag för att jag vill utforska och förstå mer av något. Genom poesin kan jag lära mig något nytt. Jag ser det som att poesin har sitt ursprung både i det omedvetna och i det medvetna. Den vet mer än jag.”