Varför söker sig musiker till den fria improvisationen? Vad är skillnaden mellan färdigskriven musik och det som idag kallas friform? Vad betyder den västerländska skolmusikens undervisning för musikformer som ursprungligen byggde mycket på improvisation, som till exempel jazz och blues, men också mer traditionella stilar så som indisk musik och flamenco?
Det har idag skrivits flera doktorsavhandlingar i ämnet. Men Improvisatören är en roman om en ensam musiker som just söker det egna uttrycket. Det som skolundervisningen så sällan berör: vad säger musiken till honom själv? Vad säger den andra?
Varför kämpar han i den hårda motvinden? Är det egentligen en politisk protest, en spark mot den etablerade högskoleundervisningen? Hur stark är hans strävan efter något eget? I Improvisatören följer vi musikern i hans medgångar och motgångar, och i vardagens ständiga kamp för brödfödan.
Stefan Thorpenberg kommer från Biskopsgården i Göteborg. Han arbetade på Arendalsvarvet som plåtslagare under 70-talets början. Under många år var han sedan narkossjukskötare vid flera sjukhus i Göteborg. Nu är han filosofie doktor i vetenskapsteori och docent i forskningspolitik och har också undervisat i Ryssland, Kenya och Nepal. Han har skrivit artiklar och böcker om filosofi, sociologi, medicin, juridik, bibliometri och folkhälsoforskning. Under några år skrev han även om vin i GP:s ”Två Dagar”. De senaste åren har han gett ut friform-musik med grupperna ”GuitCussion” och ”NorthernVoices”. I den senare gruppen framför han sina egna monologer.
Författaren har tidigare här på Fri Press utkommit med Förortsstalinisten, en berättelse om hur det var att växa upp i Göteborg på 70-talet. Det är en berättelse om hur det var att engagera sig i en vänsterrörelse som med tiden fick svårt att göra upp med sina idéer.
Improvisatören i webbshoppen »
