Robert Jonssons dikter är mer än bara bruksbilder. Visserligen skymtar vi någon av alla de norrländska bruksorter som bildat grund till det vi ibland vill kalla Sverige. Men det kunde lika väl vara var som helst i vårt avlånga land. Och någon historienostalgi är det inte fråga om. Snarare en slags samtidsbilder där välkända platser, jobb och bostäder bildar fond till de människor som lever och rör sig där. Ett diktjag, vilket vi underhand lär känna, lyfter fram små detaljer, allt ifrån Modospelarnas blod, snus, svett och tårar – till Mohsens vita, söta och mycket sega kakor som hennes mor låtit skicka från ett sönderbombat Irak.
Samtidigt som Robert Jonssons Bruksbilder i vissa stycken är en hyllning till just det mänskliga, det privata i den undflyende närheten i mötena, möter vi också kritik – och vilja.
Flöden
Människor
ser inte människor längre
ser slöjor
ser utvalda delar
av människor
vad är det för värld vi skapat
när också du anser
att det finaste
man som människa kan göra
är att stanna upp maskineriet
och lämna efter sig en kommentar
människor
du ser inte människor längre
Dikterna i Bruksbilder är skrivna från 2015 och framåt. ”Insjöar” var en av vinnardikterna i Populär Poesis tävling ”Krispiga Kaskader” och ”Hjältar” var senhösten 2017 publicerad i DN.
En av dem
ja, en människa som sprang
är inte du en sån som skriver
Jo, sa jag, och läser
det händer också att jag äter
vegetariskt och glutenfritt
fast ägg käkar jag
och omega‑3 kapslar och magnesium-tabletter
med insulinet jag injicerar vet jag inte så noga
men det är livsnödvändigt så där har jag inga val
jag dricker också tre koppar espresso
innan jag företar mig någonting annat
vanligtvis en hundpromenad
varefter jag äter havregrynsgröt med kokosfett,
lingonsylt, mjölk och två mackor med goudaost
och om jag är på ett utomordentligt gott humör
så diskar jag medan jag talar med min hund
Gubben, säger jag i regel
- upprepande gånger och i olika tonfall
du är bra fin du
den här monologen försiggår hela dagen
så visst, jag är en sån där som talar med hundar
och, en sån där som springer
det händer också att jag röker, skiter och super
talar med Gud och tänker på evolutionsteorier
Jag är en, av alla andra såna där
en, av de som du benämner dem
jag och du
vi, som sorteras i så träiga fack
att inte ens likmaskarna når oss