Jag sträcker mig ut i rymden
– av Joakim Becker

Detta är Joakim Beckers nion­de dikt­sam­ling; hans tred­je här på Fri Press.

Med sin kort­hugg­na stil mejs­lar han fram des­sa afo­ris­m­lik­nan­de iak­ta­gel­ser av sam­ti­den och ska­kar sam­ti­digt om sina egna tillkortakommanden. 

Hoppet är det
sista som
läm­nar oss

Och det är
fak­tiskt skönt
att bli av med
det 

I sina dik­ter kryd­da­de med ett stru­ket mått cynism räd­dar han oss för det mesta med ett rågat mått humor.

Nicko Poet skrev om Beckers för­ra bok Se upp Att han ibland inte vet när Becker är iro­nisk och när han inte är det, vil­ket är lika myc­ket plus som minus. I en paren­tes tror Smith sig veta var­för: ”Säkert myc­ket med tan­ke på hans årgång – 1973, vil­ket bety­der att han är född under det iro­nis­ka årtiondet.”

Recension: Se upp av Joakim Becker (Fri Press, 2022) »