Calle Flognman

Calle Flognman är upp­växt i den dals­länds­ka bruks­or­ten Billingsfors. Efter många år som göte­bor­ga­re bor han nu i Trollhättan. Pendeltåget bär honom dag­li­gen till arbe­tet som för­lags­re­dak­tör på tid­skrif­ter­na Nämnaren och NOMAD. En ledig dag spen­de­rar han med famil­jen, gär­na i träd­går­den eller på promenad.

Det som loc­kar Flognman att skri­va är språ­ket som möj­lig­het. Att något som inte fun­nits i skri­van­det bör­jar fin­nas. Poesin är en gen­re som är sär­skilt öppen för det­ta ska­pan­de då den inte tyngs av pro­sans krav på följd och sam­man­hang. En aning av allt som är möjligt.

Han menar att det är oin­tres­sant att för­kla­ra poe­si. Det är som att för­sö­ka spi­ka fast något som bor­de få vara rör­ligt. Han vill där­för inte hel­ler beskri­va resul­ta­tet av sitt skriv­ar­be­te, en beskriv­ning kan miss­tol­kas som en instruk­tion angå­en­de hur tex­ten skall läsas. Den som intres­se­rar sig får helt enkelt läsa och bil­da sin egen uppfattning.

Samtal och tyst­nad, rörel­se och still­het är cen­tra­la för att öpp­na skri­van­det, något Flognman gär­na gör på tåg eller vid köksbordet.

CALLE FLOGNMAN PÅ FRI PRESS FÖRLAG

FLOGNMANS LYRIK PÅ FACEBOOK

GAMMALT OCH NYTT FRÅN FÖRLAGET

NOIR
– frans­ka nyan­ser av Eva Ermenz

Rätten till Lättja

Skuggornas barn