Jan Svante Vanbart

Jan Svante Vanbart (-49) väx­te upp i Örkelljunga. Liksom flera and­ra i hans gene­ra­tion bör­ja­de han ifrå­ga­sät­ta det sam­häl­le han lev­de i. Han bör­ja­de tidigt enga­ge­ra sig för mil­jö- och rätt­vi­se­frå­gor. Med ”Kommungerillan” i Örkelljunga pro­te­ste­ra­de han mot hög­hus­byg­ge och skogs­sköv­ling. De demon­stre­ra­de ”såklart” mot Barsebäck och apart­heid Sydafrika, men mis­sa­de Båstad.

Han kom i kon­takt med det då omskriv­na konst­närs­kol­lek­ti­vet ”Drakabygget” och kom att sam­ar­be­ta med och inspi­re­ras av Jörgen Nash och de and­ra där. Vanbart beskri­ver i sin för­ra bok Vi drog (Wahlström & Widstrand 2005) hur livet då skul­le levas – och levas ut. Boken fick från någ­ra håll kri­tik för att vara sex­is­tisk och för för­fat­ta­rens nai­va för­hål­lan­de till psy­ke­de­lis­ka dro­ger. Att inte för­fat­ta­ren tar avstånd från sitt ”tids­do­ku­ment” tycks vara något som sär­skilt retar kri­ti­ker­na. Den som retar sig på Vanbarts för­ra bok kanske ska und­vi­ka No Mad Living. Han ång­rar dock ing­et och har inte gett upp lus­ten och vil­jan att för­sö­ka påver­ka världen.

Oavsett om det resan­de hip­pi­e­kol­lek­ti­vet tes­ta­de dro­ger, lev­de i pro­mis­ku­i­tet och hade ett naivt intres­se för det spi­ri­tu­el­la – inte minst den ame­ri­kans­ka kon­ti­nen­tens natur­fol­kens för­hål­lan­de till natu­ren – är deras eko­by Huehuecoyotl i Mexiko sedan 35 år ett levan­de alter­na­tiv till den utsug­nings- och kon­sum­tions­kul­tur som kramp­ak­tigt för­sö­ker hålla oss kvar i sitt grepp. Tillsammans med de övri­ga Huehuecoyotl-invå­nar­na hål­ler de kon­takt med och stö­der and­ra grup­per i regi­o­nen, något som genom åren bland annat bidra­git till eta­ble­ran­det av fler eko­byar. Kontaktar man dem är ett besök möjligt:)

Om No Mad Living »

Boken i webbshoppen »