Pia Runesson


Pia Runes­son, nume­ra pen­sio­ne­rad lära­re i bland annat ämnet svens­ka, har all­tid äls­kat det skriv­na ordet och dess för­må­ga att berö­ra och även dess makt att för­änd­ra. Henns favo­rit­stäl­le att vis­tas på har all­tid varit något bib­li­o­tek, där utbu­det varit stort och varierande.

”Som lära­re arbe­ta­de jag ofta med skön­lit­te­ra­tur”, berät­tar hon. ”Vi ana­ly­se­ra­de, dra­ma­ti­se­ra­de och dis­ku­te­ra­de hand­ling och per­son­gal­le­ri. Och hög­läs­ning var ett natur­ligt inslag. Det­ta visa­de sig i ele­ver­nas egna skriv­ar­be­ten, att de utveck­lat fan­ta­si och föreställningsförmåga.”

Runes­sons bok Myr­gul­det till­kom då hon i en skol­klass hade sam­tal om oli­ka gen­rer. ”Ele­ver­na fick lära sig oli­ka ’recept’ som finns för att skri­va exem­pel­vis novel­ler, sagor, argu­men­te­ran­de tex­ter och annat. Ingre­di­en­ser­na för en saga är exem­pel­vis: en okänd tid och plats, kro­no­lo­gisk ord­ning, ett upp­drag som ska lösas och belö­nas, resor, magis­ka tal som sju och tre. Över­drif­ter och påhit­ta­de mil­jö­er fick gär­na vara med. Och såklart ett lyck­ligt slut.”

”Ordet saga bety­der egent­li­gen bara någon­ting som sägs. Det van­li­gas­te förr var väl att berät­ta en saga muntligt?” 

Pia Runesson

De böc­ker som oftast lig­ger på Runes­sons säng­bord nu för tiden är thril­lers, själv­bi­o­gra­fi­er, poe­si samt fak­ta­ba­se­rad litteratur. 

Runes­sons skri­van­de har varit på spar­lå­ga ett tag. ”Jag skri­ver mest dik­ter och ver­ser om dagen som är”, säger hon. ”Men ny barn­bok är pla­ne­rad. Det är en god­natt­sa­ga som heter Dröm­tå­get. Jag har berät­tat den åtskil­li­ga gång­er för mina barn­barn då de var små.” 

Line