I denna rikt illustrerade bok presenteras Mosse Stoopendaal, hans måleri och levnad. Familjen, med fadern Georg, modern Anna och sonen Mosse, flyttade i början av 1900-talet till Västergötland från Stockholmstrakten. De bodde växelvis i Härryda, Hindås och Rävlanda där far och son gjorde sig kända som naturmålare i klass med Bruno Liljefors. Särskilt Mosses fågelmålningar blev attraktiva. Ornitologen och bygdeforskaren Bertil A Larsson har under 30 år samlat bilder, intervjuat människor, besökt utställningar och studerat forskningsmaterial.
Konst har ställts till förfogande av Allan Johansson och Sven Johansson i Härryda, samt av gallerister och människor vilka funnits i Mosses omgivning. Vilhelm Jakob (Mosse) Stoopendaals släktingar, Ingemar och Margita Hartman Johansson i Landvetter, har lämnat viktiga upplysningar. Annat om Stoopendaals släktförhållanden är hämtat från uppsatsen Stoopendaal — en konstnärsfamilj av Sara Pettersson (Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 1987) samt från digitala arkiv. På senare tid har också sorterade internetuppgifter bidragit till berättelsen om konstnären.
Tillsammans med fadern var han ute i naturen för att iaktta och fånga det som han sedan kunde arbeta med i sin ateljé. Urvalet bilder i boken sträcker sig från Mosses tidiga skisser till färdiga verk.
Annakarin Lindberg skriver i BTJ:s recension att ”Författaren Bertil Larsson tecknar en ingående och initierad biografi över en säregen konstnär. Med lokalhistorisk förankring återger han engagerat Mosses liv i en bok med ett mycket rikt bildmaterial.”
FP-163 • ISBN: 978–91-88765–33‑8
I sin skildring lyfter Larsson fram flera intressanta detaljer:
I motsats till sina aristokratiska föräldrar var Mosse mindre noga med sin klädsel. Han kom ofta från ateljén insmord med färg på händerna: ”Jävlar så skiten man blir när man målar sjömotiv!”
Han var bohemen, jägaren och naturmänniskan som levde för sina teckningar och målningar. Sitt inrotade intresse för djur och fåglar präglades naturligtvis av hans liv. Jaktutflykterna i skog och mark samt ut till skärgårdens öar, särskilt till Styrsö, blev till vackra målningar. I mellanperioderna ägnade han sig åt enklare studier genom sitt tecknande, vilket så småningom resulterade i levande naturskildringar på sina målardukar.