Reflections of a Gardener
En trädgårdsmästares tankar
HAIKU

poesi av Teresa Wennberg

BILD: Omslag till Teresa Wennbergs 'Reflections of a Gardener • En trädgårdsmästares tankar HAIKU' med fallna körsbärsblommor och en sopkvast lutad mot en vägg

Teresa Wennbergs haiku är tra­di­tio­nel­la till sin form och många gång­er ock­så till sitt inne­håll. Som titeln skvall­rar om pre­sen­te­ras dik­ter­na både på svens­ka och på eng­els­ka.

Hennes träd­gård är full av rörel­se, hen­nes sin­nen upp­märk­sam­ma för års­ti­der­nas dans – eller vila. Ett knas­ter, en duns eller ett plask – ibland tyst­na­den. I de till synes små “bil­der­na”, ver­kar hon upp­le­va käns­lan av att vara män­ni­ska. Livet och för­gäng­lig­he­ten känns all­tid nära. Hennes blick fal­ler på ett gräs­strå och en liten insekt för att i en annan stund lyf­tas mot him­len där hen­nes pap­pas stjär­nor skim­rar fyr­tio år läng­re bort.

Teresa Wennbergs Reflections of a Gardener • En träd­gårds­mäs­ta­res tan­kar • HAIKU är en slags resa inåt. I vårt för­hål­lan­de till de små ting­en bör­jar vi kanske ana oss själ­va och för­stå vil­ka vi själ­va är. Att allt sker i en träd­gård, och med haikuns språk, gör resan möj­li­ga­re.

Läs om Teresa Wennberg »

ur En trädgårdsmästares tankar

 

gre­nen böjer sigthe thin branch bows
för vår­vin­dens hår­da kastto the hard jerks of spring wind
slår mjukt till­ba­kathen gent­ly fights back

 

mid­nat­tens tyst­nadthe still of the night
över­rös­tar ovän­tatsud­den­ly over­whel­ming
det inre lar­metmy inner tur­moil

 

en galant höst­vindgal­lant autumn wind
bju­der upp alla löveninvi­ting all the dry lea­ves
till sista dan­senfor the last dan­ce

Boken i webbshoppen »

FP–161 • ISBN: 978–91–88765–21–5

Teresa Wennberg

Teresa Wennberg talar flera språk. Hon är en språk- och ord­nörd och tyc­ker om att tol­ka, över­sät­ta, för­med­la, beskri­va, beva­ra, åter­ska­pa – kom­mu­ni­ce­ra på alla möj­li­ga sätt. Hon har all­tid varit en bok­slu­ka­re, och läser gär­na poe­si. Sedan tidig barn­dom har hon själv skri­vit – och målat och teck­nat.

Wennberg har rest myc­ket och flyt­tat runt i värl­den, bland annat till Finland, Danmark, England, Frankrike, Japan och USA. “Det har säkert bidra­git till att jag är en gans­ka oro­lig själ, som ofta byter fot, sitt­plats – eller land. Det är väl att jag stän­digt söker kon­takt och stän­digt behö­ver bli bekräf­tad”, säger hon. “Jag har väl egent­li­gen inte rotat mig någon­stans utan är mer som en slags plan­ta med luftröt­ter. Tyvärr inte ving­ar men där­e­mot två fun­ge­ran­de hän­der som jag äls­kar att använ­da.”

Rastlösheten fick hen­ne att läm­na sina uni­ver­si­tets­stu­di­er i språk, eko­no­mi, juri­dik och hon kom istäl­let att helt ägna sig åt måle­ri något som kom att utveck­las med vide­o­konst och ska­pan­de med hjälp av dato­rer, “VR” (Virtuell verk­lig­het). Hon stäl­ler regel­bun­det ut på flera plat­ser i värl­den. Just nu ska­par och restau­re­rar hon anti­ka kyrk­föns­ter för en kyr­ka i Pyrenéerna sam­ti­digt som hon fär­dig­stäl­ler sin förs­ta roman.

Wennberg var 1999 med och grun­da­de Svenska Haikusällskapet. Skrivandet har hon allt­så ald­rig kun­nat läm­na lik­som arbe­tet i träd­går­den. “Jag är igång från mor­gon till kväll men det är bara roligt, för mig är det en ynnest att få arbe­ta”, säger hon.

En trädgårdsmästares tankar i webbshoppen »