Bo Scharping

När Bo Scharping som liten såg sin far pac­ka sina väs­kor för att bege sig på ännu en av sina affärs­re­sor bör­ja­de han själv dröm­ma om att resa ut i Europa. 

Scharping är född och upp­vux­en ett sten­kast från Söderstadion i Stockholm där går­dar­na präg­la­des av Bajens fär­ger grönt och vitt. Ett lag som lig­ger honom kärt om hjär­tat än idag.

En av hans förs­ta resor och möten med Europa blev till Paris dit han och hans bäs­ta vän lif­ta­de. De lät sig för­fö­ras av den frans­ka huvud­sta­den som erbjöd jazz, pas­tis, röki­ga barer och all­de­les all­de­les för sena nät­ter och dju­pa poli­tis­ka dis­kus­sio­ner med frans­män långt in på små­tim­mar­na.

Några år sena­re bör­ja­de han stu­de­ra på Stockholms uni­ver­si­tet och ett nytt kapi­tel i livet bör­ja­de.

På 70-talet  när en stark väns­ter­rö­rel­se väx­te sig stark i Sverige och pro­gg­mu­si­ken snur­ra­de på hans skiv­spe­la­re flyt­ta­de han från Stockholm och bör­ja­de arbe­ta som lära­re på Viskadalens Folkhögskola. Scharping har under­vi­sat i många ämnen men kul­tur­histo­ria är det som lig­ger honom när­mast om hjär­tat. Att som lära­re få möj­lig­het att före­lä­sa om oli­ka kul­tu­rel­la plat­ser i Europa, och sedan besö­ka des­sa till­sam­mans med ele­ver­na har för honom inne­bu­rit otro­ligt fina upp­le­vel­ser. 

Han har all­tid gil­lat att skri­va. Främst har det bli­vit dik­ter under hans resor i Europa. Inspirationen infann sig oftast när han satt på cafe­er eller var på resan­de fot, kanske på ett tåg som tog honom ut på kon­ti­nen­ten. Språkmässigt har han all­tid inspi­re­rats av Stig Claesson och Ernest Hemingway

“Att resa är att möta livet, ett uttryck som präg­lat mina dik­ter och berät­tel­ser genom åren. Mina möten med män­ni­skor genom livet och resor med min familj och mina ele­ver har inspi­re­rat mig i mitt för­fat­tar­skap.”

Men det kom att drö­ja ända till 1992 då han för förs­ta gång­en till­sam­mans med sin vän Pelle Jageby pub­li­ce­ra­de en dikt­sam­ling (Europeiska bil­der, Bildningsförlaget)

Fram tills idag har Scharping gett ut fem böc­ker med kor­ta reseskild­ring­ar. Och för någ­ra år sedan res­te Bo till Antibes til­sam­mans med sin fru. Den sta­den har kom­mit att bli en lisa för sjä­len och sedan dess har de rest dit var­je år. De bor all­tid på sam­ma hotell, ett hus som en gång i tiden ägdes av 30-talets sto­ra film­stjär­na Lilian Harvey. I Scharpings senas­te bok berät­tar han om oli­ka för­fat­ta­re som varit verk­sam­ma på Franska rivi­e­ran.

BO SCHARPING FRI PRESS FÖRLAG

Skuggornas barn

BO SCHARPING SOCIALA MEDIER

På jakt efter solen — Några författare på franska Rivieran

av Bo Scharping

Scharping pre­sen­te­rar tolv kän­da för­fat­ta­re som alla valt att till­bringa tid vid Medelhavet. Några var verk­sam­ma så tidigt som i slu­tet av arton­hund­ra­ta­let, and­ra intill för bara någ­ra dece­ni­er sedan.

Vi får bland and­ra läsa om Guy de Maupassant, F. Scott Fitzgerald, Graham Greene, Aldous Huxley, Evert Taube, Marianne Greenwood, och Bruce Chatwin.

Scharping och hans fru ham­na­de för någ­ra år sedan av en till­fäl­lig­het i Antibes och har sedan dess åter­vänt många gång­er. Scharping skri­ver:

När vi pas­se­ra­de det lil­la rosa hotel­let La Pétite Réserve eller det ele­gan­ta Hôtel Belles Rives i när­be­läg­na Juan-les-Pins föd­des tan­ken till den­na lil­la bok.

Somligt känns kanske igen. Och vi kan läsa både om för­fat­tar­nas veder­mö­dor och om deras gläd­jeäm­nen. Svaret — eller sva­ren — till var­för de drogs just till solen på Rivieran, kan vi söka i oss själ­va. Därför ger läs­ning­en mer­smak, inte minst för den som söker inspi­ra­tion för sitt eget ska­pan­de. När en på det­ta sätt ser någ­ra av lit­te­ra­tu­rens sto­ra sam­la­de är det inte svårt att för­stå att ska­pan­det, med allt vad det bety­der av hårt slit och arbets­di­ci­pin, behö­ver lite av det goda livet, i skön sam­va­ro, i ett kli­mat där en mår bra.

Häng med! Läs Scharpings På jakt efter solen — Några för­fat­ta­re på frans­ka Rivieran.

TILL WEBBSHOPEN »

MER OM BO SCHARPING »