Korttänkt – från ett långt liv
av Sonja Danielsson

Som­li­ga dik­ter uttryc­ker nog ett slags vemod. Men det Son­ja Dani­els­son för­med­lar är trös­te­ri­ka ord, sär­skilt för de som inser att åld­ran­det är något ofrån­kom­ligt. Hen­nes ibland iro­nis­ka sätt att se hur livet gestal­tar sig går inte över grän­sen till sar­kasm och cynism. For­men är senryu – haikuns kusin där hon inte bara fång­ar dagen i all enkel­het utan ock­så i ett exi­sten­ti­ellt perspektiv.

Kväl­len tar dagen,

i sin famn, trös­tar den och

ger den till natten.

BILD: Omslaget till 'Korttänkt' av Sonja Danielsson, i grönt lövmönster med en gunga i ett träd

FP–158 • ISBN: 978–91-88765–17‑8

Dik­ter­na är tre­ra­ding­ar om sjut­ton sta­vel­ser. Själv kal­lar hon dem “kort­tänkt” men vi kän­ner igen dem som haiku, möj­li­gen senryu. Son­ja Dani­els­son är som titeln säger en gam­mal män­ni­ska, född 1926. Temat för flera dik­ter är just ock­så en äld­re män­niskas iakttagelser.

Det hän­der att en dikt föl­jer på en annan. Här ett par som väc­ker många tankar:

Sek­re­tä­ren är

hem­lig­hets­full som vanligt

och hål­ler klaffen.

Byrån där­e­mot

hål­ler låda var­je dag

på sitt kär­va vis.

En kan und­ra var fram­ti­dens äld­re göm­mer sina min­nen och hur det gniss­lar när strum­por­na ska fram. Men Dani­els­son talar inte bara i bil­der utan kan ock­så leve­re­ra svart på vitt:

En gam­mal blir rädd

att fal­la, tap­pa, glömma,

att inte förstå.

Läs om
Sonja Danielsson här »

Sonja Danielsson


BILD: Porträtt av Sonja Danielsson

Son­ja Dani­els­son (1926–2020) blev i slu­tet av sitt liv popu­lär med sina under­fun­di­ga och klo­ka tan­kar vil­ka kom­mit till uttryck i hen­nes kor­ta dik­ter, “kort­tänkt”. Inte minst yng­re läsa­re kom att upp­skat­ta henne.

For­men för hen­nes dik­ter är senryu – haikuns kusin – med tre rader om sjut­ton sta­vel­ser. Hen­nes öpp­na och raka sätt att se värl­den ger tillit och tröst i en allt mer för­än­der­lig värld, något som visar sig i dikt­sam­ling­en Kort­tänkt från ett långt liv.

Son­ja Dani­els­son föd­des i Helsing­fors. Hon hade påbrå på möder­net från Viborg i Kare­len och på fäder­net från Örträsk i svens­ka lappmarken.

Under många år arbe­ta­de hon som distrikts­skö­ters­ka på den norr­länds­ka lands­byg­den. Hon gav ock­så ut vis­böc­ker och skrev tret­ton sång­spel, av vil­ka sex är upp­för­da. Hen­nes bok Vi vil­le häl­sa – om hur sjuk­vår­den i Sve­ri­ge för­änd­ra­des under fyra decen­ni­er – går att bestäl­la via Dani­els­son hem­si­da. (Länk nedan)

I arti­keln “Plätt på Lil­la Hel­ve­tet”, Vård­för­bun­dets tid­ning Vård­fo­kus 2016:6, berät­tar hon om hur det var att vara “pro­ve­lev” på Sab­bats­bergs Sjuk­hus 1947.

Läs om boken
Korttänkt från ett långt liv »