Gary Snyder 90 år – och Fri Press rötter
av Bo Ranman

Hur poe­sin kom­mer till mig”

Den kom­mer klam­pan­de

över sten­bloc­ken på nat­ten,

stan­nar, lite rädd, bort­om

dit lägerel­den når

jag möter den

vid lju­sets kant

 

Från No Natu­re, 1992.
svensk tolk­ning Bo Ran­man


Vid mit­ten på 60-talet var jag 14 år och gick i åtton­de klass. Det året så hade min far satt Jack Kerou­acs På drift* (On the Road) i hän­der­na på mig och den led­de mig snabbt vida­re till ett exem­plar av Dhar­magäng­et* som jag hit­ta­de i ett antik­va­ri­at vid Kungs­ports­plat­sen. Dhar­magäng­et är på sätt och vis en fort­sätt­ning på På drift.

Jag fasci­ne­ra­des oer­hört av den karak­tär i boken som Kerou­ac givit nam­net Jap­hy Ryder och av hans arbe­te med att tol­ka Han-shans dik­ter till eng­els­ka. Att han i verk­lig­he­ten var poe­ten Gary Sny­der var i försto­ne inte uppen­bart för en fjor­ton­å­ring i Göte­borgs för­or­ter.

När jag någ­ra år sena­re pac­ka­de farsans gam­la ryggsäck och lif­ta­de ut i Euro­pa så var en av anhal­ter­na Ams­ter­dams bok­hand­lar. För vid det här laget hade jag fått klart för mig vem Gary Sny­der egent­li­gen var. Det var en bedrift att sno­ka upp en utgå­va av Dhar­magäng­et i Göte­borg vid den här tiden, men det var en omöj­lig­het att hit­ta någon av Gary Sny­ders böc­ker. Det­ta var långt före googlan­dets tid, det fanns ing­et Inter­net där alla värl­dens böc­ker ald­rig är läng­re bort en ett par klick­ning­ar med musen.

Athe­naum, A bout du Mon­de och and­ra bok­hand­lar i Ams­ter­dam kom att bli plat­ser som jag besök­te flera gång­er om året under det kom­man­de decen­ni­et.

Bland de böc­ker som jag hade med mig hem från det förs­ta besö­ket fanns Gary Sny­ders Rip Rap & Cold Mountain Poems. Min fasci­na­tion för Gary Sny­der bekräf­ta­des när jag läs­te hans poe­si. Hans poe­si var starkt inspi­re­rad av zen-budd­hism, Nor­da­me­ri­kas ursprungs­be­folk­ning och att vär­na om mil­jön.

1972 med­ver­kan­de Sny­der på kon­fe­ren­sen ”Only one Earth” FNs förs­ta mil­jö­kon­fe­rens i Stock­holm och fick strax där­ef­ter Pulit­zer­pri­set för sin dikt­sam­ling Turt­le Island som 1975 kom på svens­ka som Sköld­paddsön på det legen­da­ris­ka Bo Cave­fors för­lag. “Sköld­paddsön” är ursprungs­be­folk­ning­ens namn på Nor­da­me­ri­ka.

Gary Snyder

Gary Sny­der talar på Colum­bia Uni­ver­si­ty 2007. Bild­käl­la: Wiki­me­dia under Attri­bu­tion 2.0 Gene­ric (CC BY 2.0)

I Jack Kerou­acs Dhar­magäng­et skild­ras vän­ska­pen mel­lan Jack och Gary. Boken slu­tar med att Gary (Jap­hy Ryder) reser till Japan för att stu­de­ra zen­budd­his­men, en resa som han fak­tiskt gjor­de och des­sa stu­di­er kom att pågå i många år. Efter ytter­li­ga­re resor i Japan och Indi­en slog han sig ned i kali­for­nis­ka Sier­ra Neva­da. Plat­sen där han nu lever heter Kit­kit­diz­ze. Han har under­vi­sat vid Uni­ver­si­tet i Kali­for­ni­en och har under åren som gått varit verk­sam som poet, essä­ist och mil­jö­ak­ti­vist.


Läs ytterligare tre tolkningar av Gary Snyders dikter:

Amithabas Löfte

Flyttfåglar

Revolution i revolutionen i …

 

li-ten hai-ku-täv-ling • 2020
– Och vinnaren är…

Tack, ni som skic­ka­de in era bidrag till Fri Press lil­la haik­utäv­ling 2020. Vi tre redak­tions­med­lem­mar tog först enskilt ställ­ning för att sedan enas om en vin­nan­de dikt:

Körs­bärs­blom

i de övers­ta gre­nar­na

grå­spar­var

Bidra­get var inskic­kat av Anna Wiik. Stort Grat­tis till dig! Vi har skic­kat dig ett bok­pa­ket – med haiku, såklart! Redak­tio­nens moti­va­tion:

  • Det är en haiku, inte en sen­ruyu, ett tyd­ligt kigo-ord som även det har en färg, som man mås­te tän­ka själv och en färg­kon­trast på slu­tet.
  • Körs­bärs­blom är ett klas­siskt ele­ment ur haikuns hem­land Japan och en världs­lig sym­bol för våren. I den­na dikt är kon­tras­ten någ­ra grå­spar­var som över­ras­kar och pla­ce­rar dik­ten i en svensk kon­text.
  • Års­tids­mar­kö­ren är så över­väl­di­gan­de att vi kan behö­va bli påmin­da om det lil­la som finns där även efter blom­men. De med ned­satt syn kan för­nim­ma fåg­lar­na.
Line

Vi vill ock­så ge ett hedersom­näm­nan­de till föl­jan­de dik­ter:

sön­dags­mor­gon

en ensam hare

på fri­id­rotts­a­re­nan

av Birk Anders­son

Den­na dikt kan läsas som en kon­trast mel­lan natur och det mänsk­li­ga. Haren, som är känd för sin snabb­het, intar fri­id­rotts­a­re­nan när män­ni­skan sti­ger undan. Dik­ten är sär­skilt spän­nan­de att läsa i kon­tex­ten av Coro­na-tider när vi blir påmin­da om att män­ni­skan inte all­tid är her­ren på täp­pan.

Line

Bakom ste­nen

en klunga skogs­frä­ken

Tittut!

av Johan Land­gren

Göm­mer de sig eller har jag bara inte upp­täckt dem innan? Är de bly­ga? Räd­da? Lek­lyst­na? Säger jag tittut eller är det de som gör sig till­kän­na? Fler­bott­nad sam­tids­mar­kör som ock­så över­le­ver pan­de­min. ps. Den som inte vet vad frä­ken är bör ta reda på det.

Line

citron­fjä­ril

vac­ker färg

ung på nytt

av Agne­ta Lind­mark

Det är en haiku, inte en sen­ruyu, ett tyd­ligt kigo-ord som för­stärks med en färg. En twist på slu­tet som även fun­ge­rar som kigo och som lyf­ter dik­ten och läsa­ren.

Line

mun­ter mor­gon­kör

blan­das med grön svart blues

kan­cel­le­rad vår

av Christi­na Karls­son

Dik­ten sät­ter fing­ret på den uni­ka tid vi lever i just nu. Fåg­lar­na sjung­er in våren mun­tert som van­ligt men gläd­jen skug­gas av en “svart blues”, en pan­de­mi, som kan­cel­le­rar våren. För­vänt­ning­ar­na blan­das med besvi­kel­sen och poe­tens tan­kar blir ett världs­ligt tids­do­ku­ment.

Line

öppet fält

lju­det när vild­gäs­sen

åter­vän­der

av Anna Maris

Det är en haiku, inte en sen­ruyu, ett kigo-ord i åter­vän­dan­det. Det öpp­na fäl­tet ska­par rum för våra övri­ga sin­nen. Lju­det av gäs­sen får läsa­ren tän­ka själv och ger dik­ten en extra bot­ten. Med inle­vel­se ska­par den rum för en kitt­lan­de ASMR.

Line

För den som är intresserad av mer Haiku har vi några fina böcker att erbjuda

BILD: Omslagen till några haikuböcker från Fri Press Förlag

Varför Fri Press? En kort historik
av Dag Persson

Fri Press för­lag föd­des i Göte­borg 1969 men då som “Free Press”. Det­ta för­plik­ti­gan­de namn dyker upp lite varstans under den­na era. Phi­la­del­p­hia Free Press 1969 Under­ground News­paper är ett exem­pel, ett annat är Washing­ton Free Press  som kom redan 1967. Konst­närs- och mil­jö­ak­ti­vist-kol­lek­ti­vet på “Dra­ka­byg­get” i nord­väst­ra Skå­ne kal­la­de ock­så sina utgiv­ning­ar just Free Press.

Det så kallade FNL-märket bars under sjuttiotalet av de svenskar som ville stödja Sydvietnams Nationella Befrielsefront (Front National pour la Libération du Sud Viêt Nam)

Den väs­ter­länds­ka livssti­len skul­le kri­ti­se­ras. Man vil­le göra upp­ror mot det rådan­de syste­met och ska­pa egna infor­ma­tions­ka­na­ler eftersom de tra­di­tio­nel­la medi­er­na upp­fat­ta­des som kor­rup­ta, kon­ser­va­ti­va och reak­tio­nä­ra. Den revol­te­ran­de ung­doms­ge­ne­ra­tion vil­le rap­por­te­ra om orätt­vi­sor inte bara i det egna lan­det utan ock­så i den kolo­ni­se­ra­de värl­den med Viet­nam­kri­get som ett slå­en­de exem­pel. Upp­rop om pro­tes­ter och aktio­ner behöv­de spri­das lik­som idéer, ide­o­lo­gi­er och alter­na­ti­va sätt att se verk­lig­he­ten. Inte säl­lan hade bud­ska­pen soci­a­lis­tis­ka, anar­kis­tis­ka eller rent av revo­lu­tio­nä­ra för­tec­ken. Öster­ländsk filo­so­fi och oli­ka “natur­folks” livs­å­skåd­ning­ar och lev­nads­sätt inspi­re­ra­de många. Visio­ner­na skul­le för­verk­li­gas och uto­pi­er­na levas ut.

Fri Press förs­ta utgå­vor var Free Press 1 – Give Pea­ce a chan­ce, Free Press 2 — Get Back och Free Press 3 — Under­ground. Des­sa var enk­la sten­ci­le­ra­de tid­skrif­ter vil­ka dela­des ut gra­tis på gator och bib­li­o­tek. De tryck­tes i Expe­ri­ment­gym­na­si­ets käl­la­re och flera av de som med­ver­ka­de i des­sa tre utgå­vor var ock­så ele­ver på sko­lan. De hand­la­de om fre­den och mil­jön. Man pro­te­ste­ra­de bland annat emot det då aktu­el­la byg­get av en avlopp­s­tun­nel vil­ken skul­le leda bort det göt­bor­gar­na inte vill ha, rakt ut i havet utan­för Hönö. Byg­get stop­pa­des och det blev ett renings­verk i Rya i stäl­let. Häf­te­na inne­håll dik­ter, utfre­a­ka­de seri­estrip­par men ock­så seri­ö­sa upp­sat­ser som den Ani­ta Gold­man skrev om Gand­hi och Sar­vo­daya-rörel­sen. Myc­ket av det som kom till uttryck i skrif­ter­na var nog ett slags icke-vålds-anar­kism.

Efter ett par år star­ta­de något som kan att lik­na en för­lags­ut­giv­ning. En egen Ges­tet­ner dupli­ce­rings­ma­skin inför­skaf­fa­des och med hjälp av elbrän­da sten­ci­ler för­fi­na­des sten­ci­le­ran­det till en skön konst under det föl­jan­de decen­ni­et.

70-talet pas­se­ra­de med tit­lar som Han-Shan: Kal­la ber­get, De tio oxher­de­bil­der­na av Kaku­an, Ryo­k­wan, Vaj­ray­a­na, och Tao vil­ka vitt­nar om indis­ka, japans­ka och kine­sis­ka influ­en­ser. Inspi­ra­tio­nen kom del­vis från de ame­ri­kans­ka beat­po­e­ter­na Gary Sny­der, Jack Kerou­ac, Law­rence Fer­ling­het­ti och Allen Gins­berg vil­ka ock­så pre­sen­te­ra­des och tol­ka­des i någ­ra skrif­ter. Ett soci­alt enga­ge­mang och soli­da­ri­tet med pro­le­ta­ri­a­tet gestal­ta­des med tit­lar som Osä­ker­het som liv, Man har stu­lit vår framtid…men vi skall ta den till­ba­ka och Makt, kun­skap & kapi­tal.

Rät­ten till lätt­ja av Karl Marx svär­son Paul Lafar­gue från 1880 fick kom­ma ut i svensk över­sätt­ning. Glap­pet mel­lan hur det soci­a­lis­tis­ka idéer­na och det sätt på hur des­sa skul­le för­verk­li­gas väx­te. Men babyn fick inte kas­tas ut med bad­vatt­net. En påmin­nel­se om de paci­fis­tis­ka kraf­ter­na från de förs­ta brin­nan­de åren blev Min långa marsch med tal, artik­lar och inter­vju­er om det härs­kan­de fals­ka och fre­dens radi­ka­li­tet med Rudi Dutsch­ke (Fri Press/Symposion 1983).

För­la­gets utgiv­ning blev allt bre­da­re, spre­ti­ga­re om en så vill. Det kom bland annat en foto­bok, Frag­ment, av Ben­ny Hell­berg och Per Hell­mark; Skaftö­bil­der med foton av Ernst Abra­hams­son från åren 1913–1917, sam­man­ställ­da av Per Hell­mark; Judisk­het, dik­ter om hur det är att vara en judisk män­ni­ska av Joh­nie Pai­kin; Ur mina ögon/Through my eyes, en dag­bok med teck­ning­ar av Nils Ram­höj från en resa i Peru och Boli­via; Väst­ra Frölun­da & Tyn­ne­red – från jord­bruks­bygd till stor­stads­för­ort av Bo Ran­man.

Bör­jan av 1990-talet inne­bar enga­ge­mang för Ama­zo­nas ursprungs­be­folk­ning och Bo Ran­man besök­te och skrev böc­ker­na “Mai­ra non titaiqui” – Räd­da regn­sko­gen och Shi­pi­bo-Coni­bo i Ucay­a­li.

Det kom ock­så ny och bear­be­ta­de utgå­vor av Kaku­ans tio oxher­de­bil­der och Dagg­drop­par på ett lotus­blad, om Ryo­k­wan och hans dik­ter. I det nya mil­len­ni­et kom en pre­sen­ta­tion med dik­ter av Su Tung-po, poe­ten från öst­ra slutt­ning­en. Chia Taos liv och poe­si skild­ras i Gry­ning­ens och skym­ning­ens fär­ger. Den­na gren i för­la­gets verk­sam­het med japansk och kine­sisk lyrik väx­er sig ock­så idag sig allt star­ka­re. För­hopp­ning­en finns att des­sa bidrag, till­sam­mans med nyskri­ven lyrik i sam­ma anda kan utgö­ra ett slags mot­gift till den sam­ti­da lyrik som lätt ten­de­rar att blir tung, intro­vert och i värs­ta fall epi­de­misk hopp­lös.

Haiku kom för­la­get med redan på 70-talet och följ­des 2004 upp av Mai­lis Gul­lin, Dag Pers­son och Bo Ran­mans Haiku-SMS. Lite som en reak­tion efter ett decen­ni­um i mobil­te­le­fo­ni­sam­häl­let.

2007 skrev Bo Ran­man Dhar­magäng­et möts – Jack Kerou­acs On the Road 50 år. Den bok som så starkt kom att påver­ka redak­tö­rens liv efter att hans pap­pa Pel­le satt den i den unge Bos hand. De resor och irran­de över värl­den som det­ta resul­te­ra­de i går det att läsa om i Längs vägen. I dagar­na (novem­ber 2018) kom den fjär­de och avslu­tan­de delen.

2008 kom Kal­la Ber­gets Poe­si – Han-shans liv och dik­ter pre­sen­te­ra­de med dik­ter i svensk tolk­ning av Bo Ran­man vil­ken ock­så 2015 fick ingå i Kinas Dhar­magäng, en fak­si­mil med de äld­re kine­sis­ka dik­tar­na.

Vid sidan om Bo Ran­man, som under åren skött redak­tör­ska­pet, har sam­ar­be­te­na varit många. För­fat­tar­na har själ­va fått bistå med arbe­te och kapi­tal. Annars hade det inte bli­vit så många böc­ker. Knap­pa medel, myc­ket hand­ar­be­te, knep och knåp och över­ty­gel­sen om att även “smal lit­te­ra­tur” ska kun­na kom­ma ut är det som är Fri Press för­lag. Dag Pers­son, som redan på 70-talet bidra­git med en illust­ra­tion och på 90-talet fick sina dik­ter På tiden utgiv­na, kom vid mil­len­ni­e­skif­tet att enga­ge­ra sig allt mer och har tagit rol­len som webb­mas­ter. För­la­gets tred­je med­ar­be­ta­re, Sara Lundstedt anslöt efter hon pub­li­ce­rat sin Japansk Konst­histo­ria 2009 och Tomt sin­ne Om HAKUIN, Japansk refor­ma­tor i ord och bild 2011. Det förs­ta num­ret av Hai­ku­ma­ga­si­net, med haiku och senryu i seri­e­form, är ett levan­de exem­pel från hen­nes väx­an­de bildre­per­to­ar.

Bild: omslaget till Haikumagasinet

Utgiv­ning­ar­na har bli­vit fler med nyskriv­na roma­ner och novel­ler inom oli­ka gen­rer. Mikro-novel­ler finns ock­så att läsa på webb­plat­sen Fri Press Mobil. Lyrik­pro­duk­tio­nen väx­er, inte minst med haiku. Se vår aktu­ell utgiv­ning och arki­vex­em­plar under TITLAR.

2019 fyl­ler allt­så för­la­get 50 år. Vi firar det genom att hålla ställ­ning­ar­na.

Tryckfrihet!

Men “fri press” bety­der så myc­ket mer än det vårt lil­la för­lag kan åstad­kom­ma. En fri press är avgö­ran­de för ett demo­kra­tiskt sam­häl­le, för fred och rätt­vi­sa, för att avslö­jan­de av kor­rup­tion och cyniskt utnytt­jan­de av natur och män­ni­skor ska kun­na nå ut. Vi mås­te inte bara pro­te­ste­ra mot inskränk­ning­ar i ytt­ran­de- och tryck­fri­het i and­ra län­der utan ock­så beva­ka den vi har i Sve­ri­ge!

❤ Svens­ka PEN: https://www.svenskapen.se

❤ Report­rar utan grän­ser: http://www.reportrarutangranser.se

❤ Amne­sty Inter­na­tio­nal: https://www.amnesty.se

Om Tryck­fri­het på Wiki­pe­dia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Tryckfrihet

Se även om press­fri­he­ten i värl­den på Repor­ters wit­hout bor­ders “World Press Free­dom Index”: https://rsf.org/en/ranking

Dag Pers­son novem­ber 2018