Avlägsen koltrast
av Helena Heyman

En avläg­sen kol­trast finns vis­ser­li­gen med, men oftast tar hon oss helt nära där hon delar med sig av sin­nes­in­tryck, tan­kar och käns­lor. Ibland målar hon bara upp kon­tu­rer­na med orden och vi kan själ­va fyl­la i. Fåglarna – sär­skilt fåg­lar­na är där – med sina ving­ar, läten och spår. Och hon är med­ve­ten om deras oli­ka egenheter: 

Emellanåt låter hon en dikt lik­som peka innåt hen­ne själv när hon låter sig sve­pas med av för­nim­mel­ser i det till syn­ses alldagliga:

FP–186 • ISBN: 978–91-88765–44‑4

Heyman rör sig för­sik­tigt där ute med natu­rens års­tids­väx­ling­ar, i den stän­di­ga för­änd­ring­en mel­lan rörel­se och vila. Vi påminns om skör­he­ten, om allt det som bara finns där och vän­tar på oss. Vi påminns sam­ti­digt om att vi mås­te vara så räd­da det och kanske är det ock­så då vi upp­täc­ker oss själva.

Läs mer om Helena Heyman här »