Argentinska berättelser
av Åke Sandstedt

Argentinska berät­tel­ser utgår från Sandstedts vis­tel­ser i Buenos Aires. Dels från när han var där i mit­ten på 1970-talet och dels från åter­vän­dan­det tju­go­fem år sena­re. Temat är lit­te­ra­tu­rens eller mer spe­ci­fikt berät­tel­ser­nas potential.

Han söker – och fin­ner – spå­ren efter någon som kom­mit att inspi­re­ra honom stort: för­fat­ta­ren Jorge Luis Borges. Och vi får ock­så möta and­ra författare.

I berät­tel­sen ”De kär­leks­ful­la lögn­er­na” skild­ras hur en man på väg till ett infor­mellt möte blir stop­pad av en sol­dat­patrull. Efter en halv­tim­ma ser kvin­nan som vän­tar på honom genom ett restau­rang­fönst­ret hur de släp­per honom.

Han berät­tar för hen­ne att han i en plöts­lig ingi­vel­se tagit bla­det från mun­nen och för­kla­rat för mili­tä­rer­na att för­fat­ta­re skri­ver sina berät­tel­ser, att kam­pen mot jun­tan är det som för­e­nar dem och att var­je män­ni­ska bor­de ha mot­stån­det som livs­upp­gift. Kvinnan blir oro­lig men han bedy­rar att han inte avslö­jat hen­ne. Han har insett att det är vär­re att alla deras berät­tel­ser har anpas­sats till dik­ta­tu­ren så myc­ket att de egent­li­gen ald­rig skul­le skri­vits. Han tror att för­sik­tig­he­ten ”till och med har sank­tio­ne­rat dik­ta­tu­ren eftersom det i omskriv­ning­ar­na vilar något rädd­hå­gat och kon­ser­ve­ran­de”. Han sa som det var men de för­stod honom inte och lät honom gå.

FP–183 • ISBN: 978–91-88765–46‑8

Kanske blir vi påmin­da om att vi här idag lever i ett rela­tivt fritt sam­häl­le där vi kan uttryc­ka i det när­mas­te vad vi vill – ock­så med det skriv­na ordet. I Argentina var det tidi­ga­re myc­ket annorlun­da. Idag, sett till Reportrar utan grän­sers ”fri­hets­in­dex”, för­säm­ra­des ytt­ran­de­fri­he­ten i Argentina under Mauricio Macris pre­si­dent­skap och fort­sät­ter att så göras. Landet lig­ger idag på plats 64 inter­na­tio­nellt sett. (Sverige lig­ger på fjär­de plats.)

Läs mer om Åke Sandstedt och hans skrivande här »

Men Sandstedts berät­tel­ser är ing­en poli­tisk pam­flett för fri­he­ten att skri­va. Förhoppningsvis kan vi dock bli påmin­da om berät­tel­sens och berät­tan­dets magi. De mänsk­li­ga möten han målar upp för­ut­sät­ter ock­så lyss­nan­det, för i bokens många dia­lo­ger ger karak­tä­rer­na varand­ra verk­ligt utrym­me. Som läsa­re bjuds vi in för att ta plats i sam­ta­len, näs­tan som om vi vore där. Vi kan mär­ka hur deras sam­tal lik­nar våra egna, de i det verk­li­ga livet. Allt vi läser, lyss­nar till, som vi berät­tar för varand­ra, mås­te sedan nöd­vän­digt­vis inte ha en bör­jan, en mitt och ett slut.