Samtidigt som vi får komma helt nära krokimodellen, berättar Anna Nero om lärare och kroki-elever, om möten med andra modeller, om utsatthet och stolthet. Hon rör sig frimodigt i det ändlösa landskap som breder ut sig mellan betraktaren och den betraktade och gör flera historiska och litterära kopplingar.
PRIS: 200:-
KÖP DIREKT FRÅN OSS ♥eller
KÖP BOKEN PÅ BOKUSKÖP BOKEN PÅ ADLIBRIS
Anna Neros texter är, liksom elevernas teckningar, skisser som uppstår i stunden. Med Krokimodellen vill hon inspirera lärare, konstelever, konstintresserade och andra som vill komma närmare krokimodellen och som försöker förstå vad som händer i ögonblicket – och mer på djupet – hur objektet faktiskt är subjektet.
LÄS OM ANNA NERO HÄR »
ur Krokimodellen
Eleverna ska teckna stort. Två ställningar som går in i varandra. De ska likt Paul Gauguin teckna med klara konturer. De vill inte göra fel, de är rädda, det ska vara perfekt meddetsamma. De vågar inte experimentera eller sticka ut.
I vårt samhälle är perfektion och expertis ett ideal. Människor ska inte tänka själva. I media tillfrågas experter inom olika områden.
Likaså emancipation. Akademiskt skrivande kan vara så tråkigt och tillkrånglat att en har svårt att ta till sig texten. Men ändå vågar få skriva emancipatoriskt. De vågar inte sticka ut och frigöra texten; tillåta sig att släppa fram både Dr Jekyll och Mr Hyde. Det är den som följer mallarna som hyllas.
Jag står i en estetiskt tilltalande pose. Jag måste gå ur min bekvämlighetszon för att våga bli krokig, plump, ful. Det är jobbigt att luta sig framåt så brösten blir långa, eller kutryggig med dålig hållning. Estetik behöver inte vara tilltalande. Estetik kan vara ful. Fulestetik. Det är våra personliga upplevelser som är det viktiga, inte det kognitivt säkra.