Anna Wiik

Wiik för­kla­rar haikun för kol­le­gor­na i natio­nal­träd­går­den Shinjuku Gyoen, Tokyo. Foto: Oscar Arizcurinaga

Anna Wiik skri­ver för att hon mår bra av att skri­va, tyc­ker om att skri­va och för att för­med­la något till sina med­män­ni­skor, reflek­tio­ner, bil­der, insik­ter. Hon har skri­vit poe­si sedan hon var 13 år men hit­ta­de på histo­ri­er redan innan hon kun­de skriva.

Under flera år har Anna Wiik näs­tan ute­slu­tan­de skri­vit haiku. Hon ser hai­ku­skri­van­det som ett sätt att stan­na upp och vara i nuet och upp­le­va de små saker­na som till­sam­mans bil­dar det sto­ra. Hon använ­der hai­ku­skri­van­det som ett sätt att leta efter och upp­täc­ka de små gläd­jeäm­ne­na i livet vil­ket gör det lät­ta­re att upp­skat­ta vardagen.

Att få skri­va hai­ku­sam­ling­en Näckrosblad till­sam­mans med Eva Jonsby utveck­la­de hen­nes skri­van­de. De träf­fa­des många gång­er för att gå ige­nom var­je dikt, var­je rad och var­je ord, de vred och vän­de på orden, väg­de dem mot varand­ra. Det var fan­tas­tiskt att få dela skriv­pro­ces­sen och intres­set för haiku med någon som är lika intresserad.

Ständigt letar Anna Wiik efter oli­ka sätt att uttryc­ka sin kre­a­ti­vi­tet och sina tan­kar. I Näckrosblad är det ock­så hon som gjort illust­ra­tio­ner­na. De är en form av avska­la­de bil­der näs­tan som haiku. Vid sidan om illust­ra­tio­ner­na ska­par hon bland annat egna stämp­lar, foto­gra­fe­rar och pysslar.

Anna Wiik är med­lem i Svenska Haikusällskapet sedan 2013. Yrkesmässigt har hon hål­lit till inom bygg­bran­schen där hon haft oli­ka rol­ler, ent­re­pre­nör, pro­jekt­le­da­re och med­ar­be­ta­re vid myn­dig­het. Hon bor i Sollentuna strax norr om Stockholm med man och son.

GAMMALT OCH NYTT FRÅN FÖRLAGET

Slutstycken
av Folke T. Olofsson

Hästtjuvar av D H Kauffmann

LÄNGS VÄGEN DEL 3
– Milarepas grot­ta och and­ra berät­tel­ser av Bo Ranman