Hans Kjellsson

Ronnebysonen Hans Kjellsson ”dröm­de bort” sin skol­tid och sin små­stads­ång­est. Och han bestäm­de sig tidigt för att ”kom­ma iväg där­i­från snabbt som satan så fort till­fäl­le gavs”. Musiken gav honom ving­ar och han kom verk­li­gen iväg. Kanske är det nu avstån­det i tid och rum som gjort att han kun­nat fånga upp­väx­tens min­nen i poe­tisk form.

I sex­ton­års­ål­dern hör­de han Anarchy in the UK på radi­on och bil­da­de till­sam­mans med Gusse Lanér och Mats Holtne ban­det ”The Drag”. Två gitar­ris­ter och en sång­a­re sjöng blev snart ett fem­man­na­band där Kjellsson stod för basen. Inspiration häm­ta­de de ock­så från ”Motor City Five”, ”The Stooges” och and­ra ame­ri­kans­ka band. Låtarna fram­för­des på eng­els­ka och de vil­le inte för­knip­pas med den svens­ka pro­g­gen. De slog ige­nom vid ett ”hög­sta­di­e­jip­po” i Ronneby Folketshus där de lyc­ka­des choc­ka publi­ken med sitt ”lar­man­de”. De blev någ­ra spel­ning­ar till med låtar som Sophisticated och Undertaker innan ban­det upp­lös­tes hös­ten 1978.

Kjellson fort­sat­te sedan med ban­det ”Hog” till­sam­mans med nämn­de Gusse och trum­mi­sen Olle Månsson. Efter fler­ta­let spel­ning­ar och med­lem­skap i anri­ka Karlshamns musik­för­e­ning ”Rockslaget” samt två album – Ashot of a lot (Däcka 1979) och Off the record (Däcka 1980) – slu­ta­de grup­pen spe­la 1981.

1980- och 90-talen inne­bar till­fäl­li­ga jobb och plan­lö­sa stu­di­er. Och så blev det barn på 90-talet. Han arbe­ta­de ett tio­tal år som lära­re i Malmös ytter­om­rå­den och öpp­na­de sedan till­sam­mans med två kol­le­gor en hög­sta­di­e­sko­la med ”este­tis­ka förtecken”.
    – Det skul­le bli en sko­la som i mångt och myc­ket var mot­sat­sen till den jag själv drömt mig bort ifrån, säger han.
   Men efter nio år sat­te myn­dig­he­ter­na käp­par i hju­let (inte Skolinspektionen dock). Idag fram­le­ver han sina var­da­gar som rek­tor för hög­sta­di­et på Strömsnässkolan i Markaryds kom­mun, ett arbe­te som inne­bär många utma­ning­ar i ett pola­ri­se­rat samhälle.

Spelandet har fort­satt i nya kon­stel­la­tio­ner och vid sidan av låt­skri­van­det väx­te intres­set för poe­sin. När han på åtti­o­ta­let arbe­ta­de på Lunds lasa­rett sat­te arbets­kam­ra­ten Georg Cederskog Bruno K. Öijers dik­ter i hän­der­na på honom. Kanske var det där han på all­var påbör­ja­de det skri­van­de som led­de fram till debu­ten med dik­sam­ling­en Bakom söder­väg­gen.

Läs om Bakom söderväggen »