Kategori: topnyhet

Bryggan mellan skymning och gryning – ett urval av Yosa Busons haiku
presentation och svensk tolkning av Bo Ranman

BILD: Omslag till 'Bryggan mellan skymning och gryning – ett urval av Yosa Busons haiku' av Bo Ranman • Gammalt återvunnet papper med porträtt av Buson tecknad av Elin Zetterström och handskriven titel

Yosa Buson (1716 – 1783) betrak­tas som en av de fyra sto­ra japans­ka hai­ku­mäs­tar­na, vid sidan av Basho, Issa och Shiki. Länge stod hans verk i skug­gan av Bashos dikt­ning, men när Shiki omvär­de­ra­de Busons poe­si kom hans för­fat­tan­de att lyf­tas fram.

Bokens omslag är tryckt på kvist­pap­per.

Masaoka Shiki pub­li­ce­ra­de 1896 ver­ket Haiku Poet Buson i vil­ket han ana­ly­se­ra­de Busons dikt­ning uti­från en modern rea­lism. Shiki erkän­de Basho som haiku­po­esins mäs­ta­re men han slog fast att Buson är Bashos jäm­li­ke och att han ibland över­träf­far den gam­le mäs­ta­ren.

ur Bryggan mel­lan skym­ning och gry­ning

jag går ut genom grin­den

även jag en rese­när

hös­ten blir mör­ka­re

Nu var ju inte Buson en vand­rings­man som Basho. Buson hade hem och familj men Basho var hans före­dö­me. Buson och hans kam­ra­ter restau­re­ra­de Bashos stu­ga bland kul­lar­na nord­ost om Kyoto och han skrev om plat­sens histo­ria och bety­del­se.

Sagt om Bryggan mellan skymning och gryning

❝Detta är Buson på en svens­ka som kling­ar rapp o natur­lig. Det all­ra mesta låter annars över­satt. Men här tycks krå­kor­na verk­li­gen hesa. Och vil­ka bil­der, i clai­rob­scur: ❛I en ank­rad båt/ långt från fes­tens fyrverkerier/ lagas mat över en eld❜. Eller orden över en död kol­le­ga och hai­ku­mäs­ta­re, ett slags nyårs­dikt; ❛Sedan Bashos död/ har inte ett enda år/ hål­lit sitt löf­te…❞

Håkan Sandell okto­ber 2019

 

BILD: Bo Ranman på resa mot Svenska Bodhisattvaförbundets världskongress 2019, i fonden en vindpinad tallskog

Bo Ranman, redak­tör och bil­da­re av Fri Press för­lag, har under fem­tio år stu­de­rat äld­re kine­sis­ka och japans­ka poe­ter. Resultatet har bli­vit en sam­ling skrif­ter med pre­sen­ta­tio­ner och dik­ter i urval.

 

FP–150 • ISBN: 978–91-88765–12‑3

Boken i webbshoppen »


Malmö andas
av John Dahlquist

BILD: Omslag till 'Malmö andas' av John Dahlquist, det är grått och ser slitet ut, har en röd enkel ram och i mitten är en sk vindteckning

 

Etthundranittiosju meter över havet, högst upp på Malmös högs­ta bygg­nad, Turning Torso, satt en vit fisk­mås, bland orni­to­lo­ger känd som lar­nus car­nus. Klockan var 04:29 när solen steg över hori­son­ten mor­go­nen den fjor­ton­de juni. Det var en solig dag, det var en blå­sig dag. Det var en här­lig tid, det var en oro­lig tid. Måsen tit­ta­de ut över det plat­ta land­ska­pet som inhys­te strax under tre­hund­ra­tu­sen per­so­ner och deras hem. Gissningsvis var det ing­en av dem som tit­ta­de till­ba­ka på den.

 

Så inleds roma­nen om den stad som det talas så myc­ket om. Dahlquist tar med oss på en odys­sé där vi får föl­ja vin­den och någ­ra per­so­ner under en dag. De fles­ta är okän­da för varand­ra. Ibland möts de men ing­en för­står nog rik­tigt var­för. Att deras till synes var­dag­li­ga val kom­mer att påver­ka ock­så de and­ra män­ni­skor­nas liv fun­de­rar de inte så myc­ket på.

Boken är illu­stre­rad med “vind­teck­ning­ar” som Dahlquist sam­lat in i sta­den.

 

FP–160 • ISBN: 978–91-88765–19‑2

Boken i webbshoppen »

BILD: Baksidan av omslaget till 'Malmö andas' av John Dahlquist, det är fläckigt och ser slitet ut

 

Om John Dahlquist »

 

Dagarna är dagsvers
av Emil Ahlbertz

BILD: Omslag Emil Ahlbertz 'Dagarna är dagsvers' med en bild av en stad i svartvitt som i en spegelbild får färg som om det vore den vilda naturen

 

Boken i webbshoppen »

En kan kän­na igen sig i Dagarna är dags­vers. Först stry­ker tan­kar­na runt sådant som utan­för­skap och ensam­het. Men snart und­rar en om det finns något i svens­kan som heter “själv­skap”, som eng­els­kans “soli­tu­de”?

Emil Ahlbertz delar med sig av sådant han upp­levt när han varit själv, tänkt och känt efter. Han har iakt­ta­git omvärl­den – så där lite på nära håll. Och sig själv. Det är skönt att han, lik­som “spa­rar på kru­tet”, för orden stam­par inte fram, såsom de lätt kan göra i många and­ra sam­man­hang.

“Mycket av det jag skri­ver häm­tas från det under­med­vet­na men i sam­klang med det var­dag­li­ga, om jag nu kort ska beskri­va mitt skri­van­de”, säger han.

Melankolin lug­nar och en får lust att läsa om. Att få vara lite själv, ledig från allt det där ute som poc­kar på ens upp­märk­sam­het.

 

ur Dagarna är dagsvers

 

Det okla­ra,

det skö­ra

och lyt­ta

i var­da­gens

ögon­blick —

sean­ser;

andar

som talar.

 

 

Mer om Emil Ahlbertz »

 

FP–165 • ISBN: 978–91–88765–22–2

Reflections of a Gardener
En trädgårdsmästares tankar
HAIKU
poesi av Teresa Wennberg

BILD: Omslag till Teresa Wennbergs 'Reflections of a Gardener • En trädgårdsmästares tankar HAIKU' med fallna körsbärsblommor och en sopkvast lutad mot en vägg

Teresa Wennbergs haiku är tra­di­tio­nel­la till sin form och många gång­er ock­så till sitt inne­håll. Som titeln skvall­rar om pre­sen­te­ras dik­ter­na både på svens­ka och på eng­els­ka.

Hennes träd­gård är full av rörel­se, hen­nes sin­nen upp­märk­sam­ma för års­ti­der­nas dans – eller vila. Ett knas­ter, en duns eller ett plask – ibland tyst­na­den. I de till synes små “bil­der­na”, ver­kar hon upp­le­va käns­lan av att vara män­ni­ska. Livet och för­gäng­lig­he­ten känns all­tid nära. Hennes blick fal­ler på ett gräs­strå och en liten insekt för att i en annan stund lyf­tas mot him­len där hen­nes pap­pas stjär­nor skim­rar fyr­tio år läng­re bort.

Teresa Wennbergs Reflections of a Gardener • En träd­gårds­mäs­ta­res tan­kar • HAIKU är en slags resa inåt. I vårt för­hål­lan­de till de små ting­en bör­jar vi kanske ana oss själ­va och för­stå vil­ka vi själ­va är. Att allt sker i en träd­gård, och med haikuns språk, gör resan möj­li­ga­re.

Läs om Teresa Wennberg »

ur En trädgårdsmästares tankar

 

gre­nen böjer sigthe thin branch bows
för vår­vin­dens hår­da kastto the hard jerks of spring wind
slår mjukt till­ba­kathen gent­ly fights back

 

mid­nat­tens tyst­nadthe still of the night
över­rös­tar ovän­tatsud­den­ly over­whel­ming
det inre lar­metmy inner tur­moil

 

en galant höst­vindgal­lant autumn wind
bju­der upp alla löveninvi­ting all the dry lea­ves
till sista dan­senfor the last dan­ce

Boken i webbshoppen »

FP–161 • ISBN: 978–91–88765–21–5

Haiku Åt Folket
poesi av Birk Anderssson

BILD: Omslag till Birk Anderssons 'Haiku Åt Folket', en stor vajande fana med titlen samt en massa medeltidsmänniskor som dansar

Birk Andersson är ofta med på upp­läs­ning­ar och har med sina dik­ter kom­mit att roa, oroa och inspi­re­rar lyss­nar­na. Han säger till Lokaltidningen • Malmö/Limhamn (19–09-11) att Haiku Åt Folket kanske är hans sista och att det i så fall blev en tri­lo­gi. Vi får se.

Om Birk Andersson »

Detta är Anderssons tred­je hai­ku­sam­ling. Liksom i hans tidi­ga­re Anarko Haiku och Mörk Grön Haiku föl­jer dik­ter­na inte sla­viskt de klas­sis­ka möns­ter som kän­ne­teck­nar haiku­dikt­ning­en. De är ock­så, vad en bru­kar kal­la, “sen­ryu”, en form som är tema­tiskt fri­a­re. En del dik­ter hand­lar om män­ni­skor­nas liv och öden, flera om sam­häl­lets oli­ka feno­men (!), och är de humo­ris­tis­ka. En slags kor­ta iro­nis­ka afo­ris­mer. Vi hit­tar två­ra­ding­ar, tre­ra­ding­ar och fyr­ra­ding­ar. Boken är inde­lad i åtta kapi­tel som inleds med ett “mani­fest” och avslu­tas med Anderssons reg­ler för Haiku Åt Folket.

Anderssons enga­ge­mang för kli­mat och mil­jö är lika starkt som i de två tidi­ga­re böc­ker­na och de poli­tis­ka uttryc­ken är flera. Inspiration till dik­ter häm­tar han från bland and­ra Simone Weil och Sheena Iyengar men ock­så ifrån reklam för Schampot Head & Shoulders. Dikterna hand­lar ibland om våra mänsk­li­ga till­kor­ta­kom­man­den. Kanske skäms man lite.

Release blir det på Poeten på hörnet 1 oktober 18:00  Till FB-eventet »

ur Haiku åt folket

om enhör­ning­ar fun­nits
hade vi utro­tat dem
vin­ter­ga­tan
fanns före
plog­bi­len
slut­be­spru­tat
bon­den såg fasan
i ögo­nen
Foten
mås­te vis­sa få den
för att and­ra
ska få in den?*

* Uppluckring av tur­ord­nings­reg­ler­na i Lagen om anställ­nings­skydd (LAS).

Boken i webbshoppen »

FP–170 • ISBN: 978–91–88765–27–7

Mellanrum – fyrtioåtta dikter
av Folke T. Olofsson

BILD: Omslag till Folke T. Olofssons 'Mellanrum – fyrtioåtta dikter' i fonden litografi med en å där en bro, en kvarnbyggnad och grönska speglar sig i vattenytan

Folke T. Olofssons dik­ter är ofta pas­to­ra­la. Något som kanske kan för­kla­ras av hans bak­grund som kyr­ko­her­de. Vi kän­ner vin­den, reg­net och snön. Vi ser fåg­lar, blom­mor och spår av mänsk­ligt liv – gam­malt och nytt – på gott och ont. Också klock­klang hörs. Olofsson hål­ler de exi­sten­ti­el­la frå­gor­na vid liv och han rör vid det out­grund­li­ga.

De fyr­tio­åt­ta dik­ter­na i Mellanrum, är alla num­re­ra­de i kro­no­lo­gisk ord­ning.

Läs om Folke T. Olofsson »

ur Femtioandra dik­ten

 

En tra­na lyf­ter

och är ing­et annat än

en ving­bred vak­sam fågel

i flykt över den igen­vux­na insjön

med ros­tan­de mjär­dar vid udden med bryg­gan

där fis­kar­na som redan mult­nat till jord på kyr­ko­går­den

en gång drog upp sina tjär­struk­na båtar och laga­de sina nät.

 

Boken i webbshoppen »