haiku-time
av Barbro Nilsson

Boken är upp­de­lad i två delar. Först rör vi oss genom en var­dag i Lund där års­ti­der­na skif­tar och haiku-dik­ter­na fång­ar upp var­je nyans av upp­le­vel­sen. Det är beund­rans­värt hur poe­ten med så få ord och enk­la rader kan nå ett oer­hört djup:

Bar­vin­ter­grått

ett smalt gyl­le­ne snitt

öpp­nar mörkret

BILD: Omslaget till 'Haiku-time' av Barbro Nilsson, med norrländska björkar

FP–171 • ISBN: 978–9188765-31–4

För­hopp­ning­ar­na om vår gri­per tag om var­je läsa­re som upp­levt en svensk vin­ter. Det är poe­tiskt och vac­kert, ibland skört.

Vila i grönt gräs

inne­slu­ten i sommar

en sjuk­hus­dröm

Det märks att Nils­son har skri­vit haiku länge. Med stor skick­lig­het balan­se­rar hon rader­na och lyc­kas ofta få med den där över­ras­kan­de käns­lan som är så kän­ne­teck­nan­de för gen­ren. Den främs­ta anled­ning­en till att hen­nes lyrik berör är san­no­likt hur hon över­för den­na tek­nis­ka skick­lig­het till de var­dags­sce­ner som vi i alla kan rela­te­ra till.

Så många fåglar

hela träd­kro­nan lyfte

med svar­ta vingar

Den and­ra delen av boken kon­tras­te­ras med mer per­son­li­ga dik­ter där poe­tens ålder gör sig märk­bar. Nils­son skri­ver om mot­stån­det i krop­pen, om sin sjuk­dom, om tiden och när­va­ron. Det är i den and­ra delen av boken som läsa­rens bekant­skap med poe­ten djup­nar. Stund­tals läm­nar vi sta­den i söder för att föl­ja med Nils­son till­ba­ka till hen­nes barn­dom i det norr­länds­ka landskapet:

Ber­gen blåare

björk­stam­mar­na vitare

mel­lan älvarna

Läs mer om
Barbro Nilsson här »

Barbro Nilsson


BILD: Porträtt av Barbro Nilsson

Det är ald­rig för sent att för­verk­li­ga sina för­fat­tar­dröm­mar. Poe­ten Bar­bro Nils­son fort­sät­ter att över­ras­ka publi­ken med sin suve­rä­na haiku.

Poe­si har all­tid varit en vik­tig del av Bar­bro Nils­sons liv. Hon är född 1929 i Torps soc­ken i Ljung­ans älv­dal i Medel­pad, drygt en mil från Sve­ri­ges geo­lo­gis­ka mitt­punkt. Lyri­ken har följt hen­ne sedan tonåren.

Haiku har varit Nils­sons spe­ci­a­li­tet sedan 80-talet och 2001 vann hon Hai­kusäll­ska­pets förs­ta täv­ling. Sedan dess har hon givit ut två dikt­sam­ling­ar, Typ haiku 2010 och Him­len är rutig 2018 (båda på Instant Books). Nu släp­per hon sin tred­je bok, Haiku-time, på Fri Press förlag.

Omsla­get till Haiku-time illu­stre­rar norr­länds­ka björ­kar. Poe­ten har genom släkt­forsk­ning kun­nat kon­sta­te­ra att hen­nes anfa­der, Mar­ti­nus Lau­ren­ti­us, var kyr­ko­her­de i Torps soc­ken på 1500-talet. Genom sena­re gif­ter­mål med ätten Huss har Nils­son en gedi­gen norr­länsk bak­grund, något som lig­ger till grund för många av hen­nes betraktelser:

I det­ta landskap
grö­na löv i oktober
annorlun­da Lund

Nils­son utbil­da­de sig till soci­o­nom 1957 och har levt ett långt liv där hon har balan­se­rat familj och yrkes­liv. Hon bor i Lund och har de senas­te fyra åren lett en livs­kraf­tig haikugrupp. Föl­jan­de haiku finns inskri­ven på en glas­vägg i Lunds dom­kyr­ko­fo­rum, något som hon betrak­tar som sin främs­ta merit:

På servicebussen:
Jag är född i Betlehem
sa han som körde

Läs om boken
Haiku-time »

BILD: Omslaget till 'Haiku-time' av Barbro Nilsson, med norrländska björkar