Förmångligandet av stjärnor
av Jenny Luks

Inspiration är häm­tat från Alf Hambe. Luks bör­ja­de lyss­na på hans visor redan som fem­ton­å­ring och fång­a­des av hans ord­ska­pan­de, de mys­tis­ka plat­ser­na – hela den “ham­bis­ka värl­den”. Detta är nu hens egen ver­sion av hans sam­lingsal­bum Molom från 1977. Luks lyss­na­de på visor­na om och om igen, dröm­de sig bort och ska­pa­de fan­ta­si­er och bil­der, och så väx­te dik­ter­na fram. Liksom Hambe har 14 melo­di­er på sin ski­va har Luks 14 dik­ter.

En behö­ver inte kän­na till Hambes visor utan kan föl­ja med på fär­den i land­ska­pen som öpp­nar sig. Vi rör oss myc­ket i natu­ren men ock­så bland var­da­gens ting och tan­kar – i läng­tan, gläd­je och sorg – i våra levan­de krop­par. Luks upp­fin­ner gär­na nya ord där det behövs och sce­ner­na blir emel­lanåt sur­re­a­lis­tis­ka och absur­da men vi kan ändå kän­na igen oss.

Dikterna lig­ger ibland nära det Hambe berät­tar om i sina sång­er. I dik­ten ”Det grö­na” har Gröne gre­ven fått behål­la sin bjäll­ra men i stäl­let för att Greven erbju­der makt genom bjäll­ran, är det här sko­gen som erbju­der evigt liv. Hambes visa ”Östan om solen nor­dan om jor­den” byg­ger på en gam­mal folk­sa­ga och här har Luks ploc­kat ut en del av kär­lek­s­te­mat och dik­ten ”Skymningen” blev en dikt om oupp­nå­e­lig kär­lek.

Här ut dik­ten “Droppen”:

solen lyser inte

på min sida av jor­den

en flas­ka mot tan­den

glas möter glas

 

för­run­na dröm­mar

glöms­kas och plan­te­ras

kanske för att blom­ma

men kanske inte alls

[…]

jag vill tän­ka på grä­sen

de som kan lir­kas och kläm­mas

på solen som inte gör annat

än glitt­rar i ström­men

 

det bor­de vara mjukt

ving­ar, dof­ter, din hud

men ing­et kan beva­ras i det vack­ra

allt mås­te demon­te­ras och kros­sas

 

kär­le­ken är den högs­ta av höj­der

och det dju­pas­te av djup

den går att lin­da runt fing­ern

eller kanske inte alls


Lyssna gär­na på Alf Hambe här:

Jenny Luks

Jenny Jens Luks (1974) är född och upp­vux­en i Finspång, Östergötland, men bor i Göteborg. Vid sidan om poe­sin arbe­tar hen som jour­na­list med inrikt­ning­en mat och mil­jö och har under mer än dus­sin­ta­let år bland annat under­sökt och recen­se­rat utbu­det av vegansk mat på restau­rang. Idag (2020) arbe­tar Luks som mat­re­dak­tör på tid­ning­en Syre.

Luks har läst på Skrivarlinjen, Bona Folkhögskola i Motala 1994–1995, Journalistlinjen 1997–1999 och Skrivarlinjens påbygg­nads­år 2002–2003. 2019 fick hen Författarfondens ettå­ri­ga arbets­sti­pen­di­um. Luks enga­ge­rar sig i oli­ka kul­turar­range­mang, läser dikt från scen, hål­ler före­drag och skri­ver gär­na ock­så om poe­si.

Förmångligandet av stjär­nor är Jenny Luks and­ra dikt­sam­ling. I den för­ra, Parallellum (Vulkan 2018), under­sö­ker hen sex­u­a­li­tet och kön­si­den­ti­tet. Dikterna för­med­lar käns­lor till våra och and­ras krop­par. Uttrycken blir starkt fysiskt påtag­li­ga när ett dik­tjag kas­tar sig fram bland kropps­de­lar och där bil­der­na för­stärks av natur­fe­no­men, djur och väx­ter, i skog och i hav, från urtid till nutid. Ömsom i fru­stra­tion – ömsom i vag­gan­de lugn. Alienationen bryts av när­he­ten till ska­pel­sen.

Luks behål­ler sitt språk i Förmångligandet av stjär­nor. Men lug­net har nu tagit grepp om, och fått över­hand på det furi­ö­sa. Inspirationen från Alf Hambes visor kan nog någon se, men det är en ny värld Luks låter oss kom­ma in i.

Mer om Förmångligandet av stjärnor »


Jenny Luks i Poesijakten

BILD: Jenny Luks på besök hos Poesijakten

I dagens avsnitt har vi pre­miär för en helt ny jing­el. Tack till Partillio Productions och General Knas. Vi har även två fan­tas­tis­ka lyss­nar­dik­ter på slu­tet utav pro­gram­met. Där Sayam läser en utav dik­ter­na. Vi som gör Poesijakten är som van­ligt Sayam Chortip och Tommy Mattiasson. God lyss­ning och var räd­da om er i Corona tider.”

TILL POESIJAKTEN »